Ifall det inte har märkts har jag sååå leidon på att blogga. Ja, jag läser inte ens bloggar. Int för att ni andra som bloggar skulle vara ointressanta. Mera som att vad är det för skillnad hur nån pyntar sitt hem i södra Sverige, eller hur nån i österbotten klär sig, eller hur man kokar sin egen tvål eller hur nåns snorungar beter sig.
I couldn´t care less. Just nu. Kanske i framtiden. Just nu har jag så fullt upp med att försöka låta bli att tänka på tobak, brännvin. Tänka lite mer på hälsosam mat, röra på sig och få mina slöa tonåringar aktiverade sig på nåt vis.
Ingenting att blogga om. Mina tonåringar skulle antagligen ta livet av mig. Jag har för det mesta en jävla stor megakuk i pannan ( citat lånat av min kära syster) . Den är i vägen för allt som jag skall göra.
Försök nu sen vara positiv....
Haha, ursäkta gapskrattet, men just för den här sortens inlägg, som bara du kan skriva, hoppas jag att du inte har leidon alltför länge!
SvaraRaderaHöhöh megakyrpä otassa ;) ta en liten paus om de känns leidot, så blir de säkert nog bra. Men nu tycker jag att de litet leidot ti mej med då, o de ju hemskt ;)
SvaraRaderaVad bra att ni tar det på det viset och att ni förstår hur leidot allt kan vara ibland:)
SvaraRaderaNå just sånt här tycker jag att är kiva att läsa. När man skriver hur eländigt det känns på riktigt. trots det hoppas jag att det börjar lätta och glida bättre snart!
SvaraRaderaAnne, tack för snälla ord. Jag är kanske känsligare än gemene kvinna och borde faktiskt på allvar lära mig att ta det lite lugnare.
SvaraRaderaHahah! Härligt beskrivet! Jag tror att de flesta av oss har kännt nåt liknande, men få kan sätta det i ord som du.
SvaraRadera;) tack Maggie. När det är riktigt illa blir jag riktigt ful i munnen. Bra att ni tar det på rätt sätt och inte blir chockade.
SvaraRadera