onsdag 27 mars 2013

Slutstädning

Städar här på bloggen. Tar tillvara foton som jag kan återanvända. Går igenom året som gått, så blir det ju automatiskt.
Satt de bästa trädgårdsfoton på Linnéas butik.

Ikväll skall jag gå igenom resten och sedan raderas denhär bloggen och finns inte mer. Scwup bara, bort från cyberrymden, bort från bloggtoppen, bort från er som har läst mig. Scwup bara.

Herregud, vad jag känner mig högtidlig...

måndag 25 mars 2013

Nu är beslutet fattat

Jag kommer att avsluta Mumin och jag. Den kommer att vara här på nätet tills min karl har printat ut hela härligheten. För en utförligare dagbok har jag aldrig tidigare haft.
Känns faktiskt lite vemodigt. Varje kväll har jag loggat in för att kolla det senaste. Ifall nån har kommenterat. Och OK visst kommer det ju att fortsätta men på en annan blogg. Och det är inte sagt att alla ni som har hängt här hittar dit.

Men å andra sidan Cést la vie. Man träffas och man säger adjö. Ni får gärna fortsätta att följa med mitt liv och leverne på Linnéas butik.

Där kommer det mest att handla om trädgård. Mycket om fotografering och om mitt akvarellmåleri. Jag skriver också fortsättningsvis om Mumintrollen. För att: Cést ma vie.

Jag kommer inte att blogga varje dag men säkert många gånger i veckan. Och kanske det blir också dagligen men jag behöver inte. Och det skall bli skönt. Inte för att någon har tvingat mig till det nu heller utan det har mera kommit från mig själv. Och förvånansvärt enkelt har det kommit ett inlägg. För Cést la vie, det händer ju hela tiden nånting.

I alla fall vet jag inte hur länge bloggen är här. Inom kort kommer jag att radera den. Hoppas vi ses på

Linnéas butik.

Adieu, mes amis. Have a nice life(vet inte vad det är på franska).

fredag 22 mars 2013

Hej kära läsare,

jag är i valet och kvalet. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra.

Jag har bloggat över ett år här på Mumin och jag. Och om jag säger som saken är (muministiskt uttryck) så har det blivit lite som ett skötebarn. Lite måste det skötas, dias. Och jag tycker ju att jag har kanske världens bästa blogg. Lite som när man tacksamt tycker att man har världens bästa ungar.

Men jag har länge varit intresserad av att lära mig fotografera, att lära mig måla med akvareller. Jag har alltid varit intresserad av inredning och halva mitt liv har jag varit intresserad av odling, trädgård. Jag vill ha en blogg som har dessa ingredienser. Jag vill ha kanske världens vackraste blogg.

Så nu funderar jag på att avsluta Mumin och jag och börja blogga mer på min andra blogg   Linnéas butik.

Idag har jag fotat och resultatet kan du se på den bloggen. Två foton och 1 timme. Det tar tid för en nybörjare. Gå in och titta, vetja.

Nåja, inte har jag så allvarliga problem men trots det värt att tänka på. Hur lätt skulle ni kunna avsluta er blogg?

Kommer antagligen att fortsätta skriva tills jag vet hur den här sagan slutar.

Trevlig helg.

torsdag 21 mars 2013

En vacker bild

Jag har fått en Ginnalalönn till morsdagen för ganska många år sedan. Lönn är mitt favoritträd men man kan inte på en vanlig egnahemshustomt ha en vanlig lönn. Den blir alldeles för stor. Därför har vi en Ginnalalönn. Den blir mellan kanske 5-8 meter hög. Den är ganska vacker nu i solskenet med sina näsor. Solen silar vackert igenom dessa "nässkelett". Eller vad tycker du?

Fotat av mej 21.3.2013, kallt som i Sibirien

I väntan på att våren skall komma

Alla har vi våra knep att överleva dessa sista, verkligt vackra vinterdagar. Jag har målat ett par vita tygtossor. Samtidigt som jag fantiserat om varma dagar när jag igen kan använda dem.

Vita tygtossor hör våren och sommaren till.

Trevlig torsdag.

tisdag 19 mars 2013

Fotosession

Jag skulle nog ha "viktigare" saker att göra men jag brukar inte prioritera efter vad som är viktigt utan mera enligt vad som är roligt. Således ordna jag en liten fotosession hemma hos oss med mej själv.

Jag har ju lärt mig att göra collage. Så varsågoda här har ni några collage:

Såna här roliga grejer kan man hitta hemma hos oss:
Längst till vänster en filur made by Max, hänge på vår kakelugn.
Mitten är min flickas gamla paraply.
Höger en liten vers av magnetlappar till min karl.

Till vänster: vi är Tintinfans min karl och jag
Höger: ville fota en detalj

Överst: Picassobyst made by my sister, Mette.
Nedre: en fin ficus.
Det var det denhär gången. Mera bilder kommer det säkert att komma. För snart kan man börja fota trädgård.

måndag 18 mars 2013

Linnea frågar

Jag vet inte hur ni känner för det här med kommentarer och att kommentera. Det är jätteroligt när folk tar sig tid att kommentera. Att jag har lyckats få nån så pass intresserad att de tycker att en kommentar är på sin plats.

Själv är jag som alltid tudelad, som röven. Jag vill gärna kommentera. Men jag kan ju inte skriva långa noveller på andras bloggar utan det skall ju helst vara en kort, koncis och gärna väldigt bra kommentar på alla sätt. Inte så lätt, I say.

Sedan är det där hur ofta kan jag kommentera. Det är ju allt som oftast fråga om en människa som jag aldrig har träffat/ kommer att träffa. Jag har fortfarande lite svårt, känns underligt, att ta del av främlingars liv. Fast de är väldigt intressanta liv. Känner mig som en snyltgäst. Och vem är jag som ännu har mage att kommentera denna okända människas liv.

Tycker inte ni att det är konstigt? Inte ens pikulite?

Och det mest konstiga kommer nu. Jag tycker att jag känner mig lite som en stalker när jag är och nosar på andra människors bloggar MEN sedan tycker jag att det är roligt att få kommentarer. Visst är det ju konstigt?

Nåja, nu skall jag koka kaffe och äta bulla för ungarna är i säng. Ingen sover så jag kan inte prassla med påsen. För då hör de och undrar vad jag sysslar med.


Borgen ikväll. Kvinnan (fick hjärnstillestånd, kommer inte ihåg namnet) till höger är en favorit.

lördag 16 mars 2013

En stor, fet och grann fasan

Igår satt det en stor, fet och grann fasan på vår gård och var så där allmännt köckig av sig. Melker, 5 år, utbrister:
- titta en papegoja!

Jag vill också ha barnasinnet kvar. Där allt är möjligt,  t o m en papegoja mitt i smällkalla vintern/våren.

fredag 15 mars 2013

Kulturnyheter från Mumindalen

John Irving är en av mina favoritförfattare. Jag gillar hans galna, absurda värld. Vad som helst kan hända, både tråkiga och roliga grejer.
Jag brukar alltid köpa hans böcker ifall jag råkar komma över dem på loppis. Idag kom jag över denhär:

Fredagen till ära skall jag ha en John Irving kväll och kolla denhär filmen, ähum igen.


Dessutom läste jag i nåt av veckans Borgåbladet att John Irving himself skall komma till Finland för han lär ha en ny bok. Denna:


När, var vet jag ej. För här i detta hus eldas allt upp strax efter att man läst det. Så Borgåbladet är tyvärr uppeldat.
Men det som jag kan berätta är att i dagens Borgåbladet stod det att Ateneum ordnar en utställning över konstnären och författaren Tove Jansson, våren och sommaren 2014.  jippi, jipppiiii, jiiiipppi.

Igår var jag till Helsingfors Arbis på utbildning hela dagen och Tove Jansson har två jättestora fresker där som jag beundra. Bl a denhär:
Det är Tove herself som sitter och röker i förgrunden

Nåja, det var allt från kulturnyheterna från Mumindalen denna gång. Trevlig helg!

Som en porrbrud från 1970-talet

Världen är så vacker, så sanslöst vacker men så förrädisk. Världen är som min porrbrud från 1970-talet. Gå inte ut ifall ni inte måste.

Från mitt skissblock.
En kvinna av kött och blod



onsdag 13 mars 2013

Meningen med livet

Just nu vet jag inte vad som är meningen med tillvaron. Jag tycker inte om när det är kallt och när det snöar när det egentligen skall vara vår och snön skall smälta.

Förstod att det nästa vecka skall bli varmare. Då tinar jag antagligen också upp. Tills det tänker jag vara negativ så mycket jag bara orkar och kan.

måndag 11 mars 2013

Några kvinnoporträtt a la Marlene Dumas

Marlene Dumas är en konstnär som jag gillar mycket (har kanske skrivit om henne tidigare).

Hon väjer inte för att måla det svåra. Hon lyfter fram frågor kring ras, etnocentrism, kön och sexualitet (ähum, det lät fint, inte mina ord).

Hon tycker om att festa. Nej, hon är inget hälsofreak och den mänskliga förgängligheten är ett av hennes stora teman. Hon har ett stort, rökigt skratt som blottar det som amerikanerna ibland kallar för europeiska tänder( härligt, antagligen gula).

Hon hade en utställning i Helsingfors 2005, Female hette den utställningen.
211 anonyma porträtt av kvinnor. Med denna utställning ville hon detta:

" när den sociala kontexten avlägsnats blir kvinnan ett subjekt som konstituerats av sin isolering, inte av sin omvärld."

Ungefär så, äntligen ett subjekt inte ett objekt.

I alla fall så har jag försökt måla kända personer som Marlene Dumas med bläck:
Ett galleri av kändisar. Uppe från vänster: Brigitte, Coco, Jackie och Marilyn

Lilla Wilda

söndag 10 mars 2013

Karibien collage

Min flicka visa ett program som heter PicMonkey, ett program där man kan göra bildcollages. Vitsi vad det är roligt.
Blir så inspirerad av dessa bilder:
Färgerna, dukarna på huvudet, gatumusikanter och tänk att få semestra i en liten stuga på stranden.

lördag 9 mars 2013

Jag är inte antifeminist

Själva sakfrågan är ju självklart bra och det är bra att de finns människor som arbetar för jämlikhet mellan könen. Som brinner för den saken.

Det är mera tillvägagångssättet, hur diskussionerna går, den hårda jargongen, respektlösheten för den "andra" sidan... Ibland låter det ju mer vuxet i sandlådan.

Hur i all världen kan denna fråga vara så infekterad? Mellan män och kvinnor, vi som utgör denna planets befolkning. Uppdelad i två läger.

Fast å andra sidan är det nog ganska många som inte engagerar sig så hemskt aktivt. Och de är inga idioter måste jag få tillägga lite gement.

Tove Jansson: Om Mumin och livet

Titta på Om Toves val av yrke och Mumins födsel.

Detta har jag sysslat med ikväll. Nu God natt och Trevlig kvinnodag.

torsdag 7 mars 2013

Rock-n-roll i blomvasen

Igår var jag på akvarellkurs. Jag ville så gärna måla tulpaner. Lite mommo-motiv kanske men tulpaner har så mycket rock-n-roll över sig. De växer sig så långa, skrangliga och vrider sig åt alla håll. Ser ut som de skulle shake, rattle and roll.

Först titta jag på bilder av tulpaner med tyckte att jag bara blev hämmad av dem. Tog ett papper och börja skissa rakt av. Kasta färger på pappret. Jag var visst lite kreativ där. Och det blev så satans bra. Jag var lycklig.

Blev ivrig och fortsatte hemma till långt efter midnatt. Tror att jag skall anse den vara klar nu före den blir överarbetad= inte bra. Nå blomvasen har jag inte gjort nånting åt ännu. Vad skall den vara för färg?

I alla fall, varsågoda mina nyaste målning:

Rock-n-roll i blomvasen
Jag måla negativt, jag måla aldrig själva objektet utan det som är omkring
Vasen är inte färdig

Nu ser jag klart och tydligt hur inspirerad jag är av Tove Jansson. Målningen påminner (lite i färg och motiv) om pärmen till Småtrollen och den stora översvämningen.


Jag är lycklig.

onsdag 6 mars 2013

Lite raw-food idag

Inspirerad av Bohemiska Maggie skall jag ha lite raw-food dag idag.

Fast jag kommer att röka och dricka kaffe. Vet att det låter lite konstigt. Men jag är ett monster utan dessa ingredienser i min vardag.

Bättre än ingenting. Till lunch riven morot med pressad citronsaft, en banan. Middag blomkålsbuketter. Skall dricka en massa vatten.

Ikväll skall jag belöna mig med kaffe och bulla ikväll sedan när ungarna sover, i smyg.

tisdag 5 mars 2013

Små, söta hundvalpar? Kommer inte att ske

Jag rasta vår hund. Hon mötte en kavaljer, Simo. Den börja genast uppvakta henne. Så där ivrigt på gröten. Maja stelnar till, efter en stund visar hon tänderna och därefter nafsa hon.

Våra ungar vill att Maja skall få hundvalpar. Det kommer aldrig att ske. Så nära kommer Maja aldrig att släppa en annan hund. Hon tycker bara om människor.

Det luktade mommo hos oss

Igår lukta det mommo hos oss i hela huset. Slurp!

Jag tog många lökar, skala och hacka dem grovt. Stekte dem i riktigt smör, riktigt länge. Tillsatte lika delar socker och salt. Och njööööt. Smakar lika gott som .... kanske choklad.

måndag 4 mars 2013

Varför vi är som vi är

Vad är det som formar oss så att vi blir vad vi är?

Kanske vår självbild:

"För första gången  såg jag mig själv i helfigur. Den blanka isen var mycket större än Hemulens tamburspegel. Jag såg vårhimlens moln flyga förbi mina små vackra upprättstående öron. Äntligen kunde jag betrakta hela näsan och den fasta, välsvarvade fortsättningen ändar ner till mina tassar. Tassarna var egentligen det enda som gjorde mig lätt besviken; de hade ett drag av hjälplöshet och barnslighet som förvirrade mig. Men, tänkte jag, det går kanske över med tiden. Det är tvivelsutan huvudet som är min styrka. Vad jag än gör så kommer jag aldrig att tråka ut folk. De kommer aldrig att hinna titta så långt ner som till tassarna. Förtrollad betraktade jag min bild."

Stycke från Muminpappans memoarer.

En bra, realistisk självbild är bra att ha. Då har man redan kommit långt.


Kanske vår uppväxtmiljö:

" Hemulen satte sigill på min svans och stämplade det med det magiska talet tretton eftersom hon hade tolv hittebarn förut. De var allihop lika allvarsamma, lydiga och ordentliga för Hemulen tvättade dem tyvärr oftare än hon tog dem i famnen (hon hade den form av gedigen karaktär som saknade alla finare nyanser). Kära läsare, föreställ er ett muminhus där alla rum ligger i ordentliga rader, fyrkantiga och målade i en enda pilsnerbrun färg....

... Jag fick inte ta trevliga småkryp med mig hem och ha dem under sängen! Jag måste äta och tvätta mig på bestämda tider! Jag måste hålla svansen i fyrtifem graders vinkel när jag hälsade! O, vem kan tala om sådant utan att fälla tårar." 

Stycker från Muminpappans memoarer.

Visst var det synd om Muminpappan. Visst kan han skriva så man får tårar i ögonen.


Kanske våra drömmar:


" Drömmar är skräp, sade Hemulen.
Hur vet man det? invände jag. Kanske Mumintrollet jag drömde är det riktiga och Mumintrollet som står här bara är nånting som tant har drömt?
Tyvärr inte! Du finns nog! sade Hemulen trött. Jag hinner inte med dig! Du ger mig huvudvärk! Vad skall det bli av dig i denna ohemula värld!
Jag skall bli berömd, förklarade jag allvarligt. Och bland annat kommer jag att bygga ett hus för små upphittade hemuler. Och de skall allesammans få äta sirapssmörgås i sängen och ha snokar och skunkar under den!
Det går de aldrig mer på, sade Hemulen.
Tyvärr tror jag att hon har rätt."
Från Muminpappans memoarer.

Att ha drömmar är nog så himla viktigt. För utan dem blir världen så tråkig och pilsnerbrun. Vad mera är det som påverkar oss?

Allt påverkar oss. Därför är vi människor så komplexa och därför blir jag inte klok på människor sådär överlag.
Tror att när jag är en gamyl umgås jag mera med blommor än med människor.
Jag gillar memoarer. Att läsa om människors liv är så intressant.
Sådana människor som har varit med om mycket, gjort mycket och sett mycket.
Inte kanske "kända" människors juiciga bekännelser.


lördag 2 mars 2013

40 something

Att vara 40 something är ganska mycket annorlunda som att vara 30 something. Åtminstone för mig.

När jag var 30 gifte vi oss, fick hushåll och barnen var små. Allt var möjligt och allt drömde jag om. Illusioner var bara förnamnet. Att livet skulle bli perfekt var det ingen tvekan om. Och bara det perfekta dög.

Nu är jag 40+ , folk har skilt sej, gjort konkurser, barnen har blivit stora, huslånet är inte betalt. Och senast igår konstatera jag att livet blir bra konstigt ibland.

Åren mellan 30 och 40 måste vara de mest händelserika. Det går så fort att man knappt hänger med. En del stötar får man av livet. Hur man orkar? Med humor och medan det långsamt går upp ett ljus:

Livet går kors och tvärs så går även denna vers.

Det är jämna plågor och life´s a bitch and then you die.

Man liksom börjar förstå innebörden av dessa klichéer och godkänner det. Och så fortsätter man som ingenting.

Låter jag gammal? Jag ÄR medelålders, jag ÄR vuxen. Jag har äntligen blivit vuxen. Jag behöver inte tänka på hur många gråa hårstrå jag har, hur många överlops kilon jag bär på. Vad jag vill bli när jag är stor.

Jag är vad jag är och speciellt stor blev jag inte, förutom kroppen som blev lite större än vad jag hade planerat.

Herregud, det låter som ett sista brev som skall läsas upp på min begravning. Det är det inte. Mera lite eftertanke, begrundan över hur livet är så här halvvägs mot graven.

Inte skall jag stagnera i det här tillståndet tills jag dör. Utan nu sker det en slags utveckling fortfarande.  Jag bryr fortfarande om mitt utseende och visst har jag tankar om mitt "proffesionella jag".

Och nu orkar jag inte dilla mer. Se on molo!

fredag 1 mars 2013

En kort, mental resa

Idag har min karl och jag varit till vårt lands huvudstad. Inte är det så långt bort men det känns ändo bra att besöka Helsingfors ibland.
Vi var och fika som det händer i Svealand. Gott, gott, bagels åt jag. Det var så gott att det skall mina ungar också få idag.

Jag har tagit lite bilder av vad jag handlar därför att jag vill bli duktig på att fota och då måste jag ju öva, eller hur?

Fredaaag, trevlig helg.