torsdag 31 januari 2013

Skönt att vara hemma

Vilken skön vecka det har varit. Ännu en gång kan jag konstatera att jag har varit fördomsfull, mot Kanarieöarna. Det var mycket som var fint med Kanarieöarna:

- miljön, härliga branta klippor rakt ner i ett oändligt Atlanten. Aldrig tidigare har jag sett havet som jag såg det på Kanarieöarna. Det var överväldigande STORT. Höjdskillnaderna gjorde ju förståss sitt, man ser bättre uppifrån.

- vädret, inte ett moln på hela veckan. 25 härligt passande grader just för mig. Inte för varmt eller fuktigt. Till kvällen blev det t o m lite svalt.

- maten och drycken, hur mycket som helst. Bara att sätta sig till bords, por favor.

- servicen funka, vi behövde inte vänta eller fråga.

- hotellet hade en bra perus-standard. Inte för fint med tanke på gänget som vi hade med oss, väldigt barnvänligt med andra ord.

- taxiresandet var väldigt billigt.

Alltid finns det ju nånting som är negativt:

- försäljaren var en aningen för påstridiga eller kanske inte det heller utan mera att alla försökte tråka samtidigt.

- höjdskillnaderna, det kunde vara jobbigt att gå nerför. Uppför tog vi alltid taxi, smart va?

- det fanns inte tilataxin så vi fick alltid ta två. I och för sig kosta det ju ingenting men ibland fick man vänta kanske, ähum, 5 minuter.

Sedan brände vi oss, steg i fel buss när vi skulle hem, planet var försenat 3 timmar och som grädde på moset tappade jag min älskade Iphone. Men allt detdär var ju vårt eget fel och kan inte skyllas på Kanarieöarna.

Jag har alltså inte ett enda foto att visa men skall fråga min syster ifall hon kan jäääsa lite.

p.s håll tummarna för att jag får tillbaka min Iphone. Har nämligen varit i kontakt med flygfältet i Las Palmas och det hade kommit in en Iphone i Lost and found-avdelningen.



Hola

I´m back. Roligt. På jobb. Återkommer. Slut.

måndag 21 januari 2013

Detta är inte ett farväl

Jag tror att jag tar en liten bloggpaus. En paus är ju aldrig fel. Återkommer om drygt en vecka hoppeligen utvilad, solbränd och med en massa fina foton.

Tills vi hörs igen....

söndag 20 januari 2013

Linnea frågar

Jag lyssnar ju hela tiden på Mark Levengood när han läser upp Muminböckerna. Det gör han så prima och jag kan inte få nog av det.

Fast en sak irriterar jag mej på. Han säger sjölv och jag har hört andra Hesasvenskar säga det oxå. Det passar inte på något avigt vis.

Hur säger ni eller säger ni rentav sjölver?

Annars är det ju trevligt med dialekter i alla fall ifall man förstår vad människan säger. Hur mycket dialekt pratar ni? Eller pratar ni slang?

Min pappa låter lite som Remu Aaltonen när han släpper såndär stadin slang á la 1960-talet. Så coolt.

lördag 19 januari 2013

De stackars små liven

Vad det är vackert med gnistrande vit snö, bländande solsken och en krispighet som heter duga, 30 grader kallt. Liknar en glansbild men den är förrädisk.

Jag tänker på de stackars smådjuren när jag som hastigast står och stampar när jag skall ha min tobak. Jag ser fågelspår på vårt trappräcke. Yttepyttesmå.

Jag matar fåglarna. Jag finner ett nöje att se de små liven när de riktigt har burrat upp sig och äter för brinnkära livet, bokstavligen. De är så söta, sötast/stoltast är nog domherren med sitt röda bröst.

Sedan hastigt in tillbaka för jag kan inte vara utomhus, 30 grader kallt. Brrr....

Men tänk om några dagar kommer det att vara 50  grader varmare, sådär bara. Tänk ifall jag kunde magra 20 kilo om några dagar, sådär bara. Då skulle jag se ut ungefär såhär:

Får lite stress när jag nu skall bli konstnär.
Så fick ett skov och rita en kropp som blev för mager.
Kan man annars vara för mager? Jag menar så länge man är frisk, kan man då vara för mager?

fredag 18 januari 2013

Försöker lära mig att tycka om te

Utan framgång. Jag är och förblir en kaffedrinkare. Tycker bara att te smakar smaksatt, varmt vatten. Eller oftast är det så hett att jag bränner käftamentet. Det smakar inte direkt illa... men jag gillar alla dedär grejerna som hör till tedrickandet.

Men nu har jag i alla fall köpt te för att förpackningen såg så snofsigt ut. Nu skall jag i alla fall dricka upp den här förpackningen.

bild:lifesreplay.com
Förpackningen har självklart betydelse. Fast frågan är hur mycket extra kan jag betala för en fin förpackning?


bild: tesco.com
Clipper har oxå kaffe. Fast storkonsument som jag är näms kan jag inte köpa det alltför ofta.



torsdag 17 januari 2013

Jag har gjort nånting riktigt, riktigt galet


Än en gång har jag gjort det. Nånting helt galet, helt oväntat.

Varför gör jag såhär mot mig själv. Varför sätter jag mej själv i blöt och får förklara mej gång på gång. Förklara både för andra och för mej själv.

Vad har jag då gjort?

Ähum, jag har anmälat mig till en kurs. Och inte vilken kurs som helst utan till en kurs där 20 st antas till Vapaa taidekoulu i Helsingfors. Det har jag gjort.

Helt galet. Det är fråga om  heldagsstudier och 4 år. Och vad blir man? Jo, man blir bildkonstnär. Helt gääälit. Hur många är det som försörjer sig som konstnär? Har jag på riktigt en skruv lös?

Vad skall jag göra med mitt jobb, hur skall jag fixa finansierningen, vem skall sköta hushållet när jag bara är i Helsingfors och leker konstnär.

Nu skall jag inte ta ut varken glädjen eller sorgen på förhand. Jag har inte blivit antagen och jag har inte ens tagit reda på vilka mina chanser är.

Vad säger min karl? Han sa: kör hårt. Han är bara för skön. Älskade karl att du står ut med mig är ett mysterium efter våra 25år tillsammans.

Det är så galet, så orealistiskt men samtidigt så underbart att jag snart kissar på mej.

Nej, vet ni vad? Dethär kräver nog lite festande och smältande....

Bild:http://www.flickr.com
Vapaa taidekoulu i Kabelfabriken i Helsingfors, here I come.

onsdag 16 januari 2013

Att vara förälder/ vara lite frånvarande

När mitt andra barn skulle födas så försökte jag att inte tänka på vad som egentligen händer med mej. Jag blev lite frånvarande. Varje gång en ny sammandragning svepte över mig så börja jag gnola på en Elvissång och gunga lite mjukt med mina höfter, fram-och tillbaka.
Jag sket i om det kanske såg lite konstigt ut. Det gick bra. Det var som om det inte alls hände mig och jag hade inte tagit lustgas ifall ni undra.

(Nåja, tills ungen var född hände ju nog en hel del som kanske inte var så frånvarande men det är en annan historia.)

Ibland här hemma när känslorna går heta så tror jag att jag skall börja blunda, sakta gnola Love Me Tender och gunga med höfterna. Tills det värsta har gått över.

Kan hända att ungarna skulle bli förskräckta och undra ifall de borde ringa 112 så att vitrockarna kommer och tar mig. Jag vet faktiskt inte vilken mamma de skulle föredra.
Jag tror att jag själv föredrar dendär gnolande, leende mamman. Åtminstone har jag inte skadat någon....

Julchoklad

Julkonfekt. Jag är ingen vän av "vanlig"konfekt, gillar bättre Fazers blå.

Själv gillar jag allra, allra bäst choklad från Lilla chokladfabriken i Borgå. Åh, exlusiva, underbara små godsaker som får det att vattnas i munnen vid blotta tanken, tror nästan att jag får en chokladorgasm.

bild: suklaatehdas.com
Lilla chokladfabriken vid Borgå Domkyrka. Heaven.
 

tisdag 15 januari 2013

Klichéer

Vem tycker nu om klichéer. Ordet har ju redan en negativ klang. Fast när jag riktigt börjar tänka efter så för att nånting skall bli en klichée skall det tyckas och sägas många gånger. Så vanligtvis är de ju sanna. Självklara, behöver inte sägas mera. Men sanna.

HAPPINESS IS A STATE OF MIND!

Vilken kliché och så sant.

När man skall måla en tavla betonas det alltid hur viktigt det är med skuggor, hur det annars blir platt. Hur intressant en målning blir när det är kontraster, hur man skall använda palettens alla färger.

Så varför vill vi leva våra liv utan våra skuggor och varför använder vi inte palettens alla färger utan umgås helst med såna som är som vi. Och framför allt varför är alltid en sorts färg den enda rätta.

Skrev i mitt förra inlägg att det finns en mörkare sida av mej. Jo, ifall omständigheterna är sådana kan jag vara:

gemen, intolerant, missunsam, paranoid, hysterisk, aggresiv, grälsjuk, rasistisk, destruktiv men framförallt är jag rädd och dum i huvudet.

Alla dessa negativa känslor bottnar för det mesta i rädsla och okunskap. Det finns så mycket jag kan förlora och som jag inte vill förlora. Och framförallt jag vill inte att nån annan skall få det.

Jag tror att alla människor är funtade på samma sätt(ok, det är inte vetenskapligt bevisat), det finns i vårt DNA.
Men vad skönt! Ingenting vi kan göra åt det, vi är ju skapta på det viset. Men visst är vi ju alla människor med fri vilja att göra med våra känslor vad vi vill.

Voj, voj. Vad jag trasslar till det igen.

Vad har det med HAPPINESS IS A STATE OF MIND att göra då.

Lycka har bara med vårt huvud att göra, hur vi upplever vår värld. Vi har alla ungefär samma förutsättningar att vara lyckliga trots alla mörka sidor. De mörka sidorna skall inte förnekas men kanske inte heller bejakas alltför mycket utan tas för vad det är.

Personligen tycker jag att de mörka sidorna är de intressanta, det är de mörka sidorna som gör oss till människor. För djur har ju inte på samma sätt mörka sidor, eller har de? Isåfall är de mera DNAbaserade.

Så, don´t worry be happy. Slutfilosoferat för idag, earth is calling.... hela inlägget blev en enda lång kliché konstaterar jag efterklokt.

Jag har snart bloggat i ett år

Det trodde jag inte när jag börja. Att jag skulle orka såhär länge.

Min karl har printat ut alla inlägg och det blir mycket skall jag berätta. En väldigt uförlig dagbok. Den utförligaste i mitt liv.
Jag har alltid skrivit dagbok. Jag brukar slänga dem anefter. De är så pinsamma ifall de skulle komma i fel händer. För i dessa dagböcker "väljer" jag inte mina ord utan låter de flöda ohämmat direkt från hjärtat.
Some nasty shit, indeed. Ingenting för en publik.

Så bloggen är på det viset, nästan, solsidan av mitt liv. Men det finns en mörk, destruktiv, gemen sida av mej som jag inte skriver om här. Och ifall jag nån gång gör det är det lite sådär humoristiskt ( i alla fall försöker jag).

Det har varit prat om att sociala medier är visst ett sätt att umgås på, hur man kan få vänner... och visst är det sant. En sanning med modifikation.

Men gott så. För jag tycker att det är avkopplande att  hänga på bloggarna. Ingen som sätter krav på mig.
Nej, nu skall jag jobba för mitt levebröd, försörja min familj.

måndag 14 januari 2013

Jag blir rabiat

Min flicka hade glömt sin mobil i ett klassrum. Hon var lugn och sa att någon för den till kansliet. Men denna någon tog istället hennes mobil och använder den. Tack och lov är det prepaid hon har.

Det är så jävla fräckt. Jag har ringt till mobilen och det har pipat upptaget. Jag har skickat sms och uppmanat personen att genast föra mobilen till kansliet. Något annat kan jag inte göra. Jag kan bara säga att det pittrar i mig.

Arghh!

Helst skulle jag sova

Denna tid på året skulle jag helst bara vila, lyssna på nån bra bok(orkar inte ens läsa), under täcket, mörkt, en brasa som sprakar och så skulle jag åter domna bort. Bort till ett ställe där det är ljusare och lite varmare, till ett ställe där det finns blommor.

Nåja! Det är nu sånt där nonsens som alla vet att inte kan vara. Men första buketten med tulpaner har jag i alla fall köpt.
Lyyyslööda tulipaner på vårt soffbord.
Våren kommer att komma.
Stå ut.
Lite på en vecka så rymmer vi till Kanarieöarna. Där är det ljusare och varmare. Ljusast kommer jag ju att vara med min likblekhet, blåa ådror och åderbrock. Men det skiter jag blankt i. Kläderna tänker jag kasta av mig och ligga som en strandad valross. För är man medelålders får man göra det har jag hört.
Skönt är det oxå att inte behöva tänka hur man tar sig i bikini eller om mascaran är vattentät. Mycket skönare är det att tänka hur skönt solen värmer och ifall jag skall ta en paraplydrink eller en  öl.
Har nån av er, kära läsare, nåt bra Kanarieöarna-tips? Så tar jag med tacksamhet emot, har nämligen aldrig varit där.


p.s jag är nog lite mallig för min dator har haft spunk. Den vägra totalt att samarbeta. Och vet ni? Jag tryckte modigt på alla knappar som datorn sa att jag skulle trycka på och nu, NU, fungerar den igen.
Se on moro.

söndag 13 januari 2013

När jag blir stor

På lördagens Borgåbladet var en artikel om en kvinna som skulle fylla 100 år. Märta Eklöv heter kvinnan.

Och jag tänkte att som hon vill jag bli när jag blir stor.

Varje dag läser hon Borgåbladet och Hufvudstadsbladet. Hon ser oxå på nyheterna varje dag. Hon hade varit tecknelärare och hon målar  fortfarande när andan faller på.

Visst låter det bra och jag hoppas att jag som hundra år kan vara lika up to date med tillvaron, att jag fortfarande orkar bry mig om omvärlden.

Hon är ju lika aktuell som vilken annan som helst och hon skall fylla 100 år.

Stort grattis till dej fast du inte känner mej.

lördag 12 januari 2013

Jippi

Min karl kom hem igår. Och vi började bygga vårt soffbord. Och det gick så bra. Tillsammans, bredvid varandra, harmoniskt, inte en endaste svordom kom över våra läppar.

Fint blev soffbordet oxå. Jag är så nöjd. Vårt vardagsrum blev mycket coolare. Känns nästan som en lounge med sina stora, vräkiga fåtöljer, soffa och bord.

Ännu skall det komma hjul på och vill skall lackera det med nånting att det hålls sådär ljust och det skall vara mattlack.

Försökte fota med systemkameran men det är nog så svårt. Fotona gör verkligen inte rättvisa:

Vår lounge, så himla coolt


Inspirationskällan
På Aalto-universitet hade de använt gamla målunderlägg till sitt bord.
Visst är det fint.

torsdag 10 januari 2013

Amishhoror och städmedel

Har varit till Repovesi. Repovesi är som en slags mental fristad för mej.

Vi har bl a diskuterat hur en amishhora ser ut, ifall de finns överhuvudtaget. Vidare har vi diskuterat ifall det är bättre att WC luktar klorin eller piss.

Sedan skrämde jag lite ungarna med att vargen kommer och tar dem, eller björnen. Den ena ungen blev så rädd att jag måste sluta. För det får ju inte vara på riktigt farligt bara lite spännande.

p.s en amishhora har ljust spretigt hår och så dendär lustiga huvudbonaden och kyska klänningen fast baktill har hon rullat upp klänningen så det är liksom grönt ljus för alla intresserade. Efter varje akt säger hon Amen.

onsdag 9 januari 2013

Brevvän

Jag har länge kommenterat i Bohemiska Maggies blogg. Hon börjar nästan kännas som en brevvän. Har ni haft brevvänner? Nånstans från ett annat land när ni var ungar?
Jag fick träna på mina engelska.

Herregud! Det låter som 1800-talet fast det var på 80-talet.

Världsmästare i effektivitet

Idag morse försenade sig hela familjen.

7.15 låg alla och sussa sött.
7.16 steg vi upp och då börja vi...

... fnatta omkring. Duscha, rasta hund, hämta kläder, koka kaffe, klä på sig, borsta tänder... alla 4 stycken, allt ackompanjerat till min gutturala läten som en upphetsad silverrygg.

7.40 starta bilen från vår gård.

Piece of cake.

tisdag 8 januari 2013

Vad sysslar ni med?

Hur får ni dagarna att gå?
Tycker bara att det är så tråkigt. Visst har jag att göra men ingenting sprittande. Jag har liksom ingenting att komma med. Kolla min opublicerade inlägg men där var heller ingenting att hämta. Och det bara snöar och snöar. Tänk vad bra det skulle vara ifall jag gillade att skida...

Månne jag skulle måla lite ikväll, fast till det behövs inspiration. Tror att jag skall dricka kaffe och äta bulla när ungarna är i säng. Dessutom, kom jag nu ihåg, kommer det ju Downtown Abbey. Genast ter sig allt lite roligare.

Imorgon bär det av till Repovesi, en snabbis bara. Men ett avbrott i vardagen.

Vad jag är glad att ni köpte en sommarstuga, syyystra min.

måndag 7 januari 2013

Sadister, mördare och liknande odjur

På lördagen satt jag till klockan 2 och såg på Sagan om ringen. Jestas, jestas, våga se kanske halva filmen. Huj, vad hemska figurer där är. Som orcherna, vilka odjur.

Jag börja fundera på riktiga odjur: mördare, pedofiler, envåldshärskare, sadister, psykopater...
De ser vanliga ut. Men tänk om de skulle se ut som orcher. Hur många orcher skulle då befolka vår planet.

Jag säger nog  som Kisimyran: Huj, fittan man blir mörkrädd.


söndag 6 januari 2013

Filifjonkan städar

Som jag skrev tidigare har jag städat lite här på bloggen. Nu har jag städat bort Bloggtoppen i min iver. Min karl är av den åsikt att jag är lite för effektiv ibland när jag städar och nu kan jag nog lite hålla med honom.

Först fundera jag så tusan att varför har ingen varit och läsa. Varken igår eller idag. Snyft. Är jag liksom nobody nu.

Sedan tänkte jag lika så bra att ta en paus från bloggtoppen. Jag är där och kollar lite för ofta för att det skall anses hälsosamt.

Tog bort allt bevis på hur populär/impopulär min blogg är, you choose.

Nu skall jag organisera den kommande veckan. Planera våra måltider, skriva inköpslista, anmäla oss till träningarna.
Sedan måste jag lägga mig tidigt för imorgon skall jag stiga upp klockan 6, före barnen. Vet ni jag fungerar på det viset att ifall jag stiger upp före dem så morrar jag inte en endaste gång åt dem.

Visst är jag ganska fantastisk?

Vad har jag för en blogg riktigt?

Hurdan är min blogg riktigt?
Jag kan inte säga hurdan min blogg är. Egentligen tycker jag inte om när man sätter in saker och människor i fack, oberoende om det är med positiva/negativa förtecken. För det är väl det som skiljer fördomar från förväntningar?

Det är ju förståss tryggt med fack för då blir man ju inte besviken men inte heller överraskad. Det är tryggt som ärtsoppa på torsdagen. Hur sprittande är det?
Samtidigt känner man ju gemenskap med likasinnade men hur mycket vidgar man sina vyer då ifall man aldrig lämnar sin bekvämlighetszon?

Konstig riktning detta inlägg tog.
Jag vill göra min blogg klarare i konturerna. Mera bilder, läs vackra bilder  vill jag ha eller skall jag ha borde jag väl skriva i dag för att poängtera att jag är en människa som får/tar vad jag vill ha. I´m just going to do it!
Oh, jee.


lördag 5 januari 2013

Städar på min blogg eller ett sällsynt virrigt inlägg

Bild: adventurousdesignquest.blogspot.fi
Här är det igen. Det ultimata soffbordet som du, min karl, skall bygga åt mej. Låt mej få påminna dej om det. Tänk att du köpte dendär motorcykeln utan lov och därför är du så snäll nu och gör som jag säger. Fast jag tror att jag vill ha ett knallgult bord.

Oh, herregud! Vad det skulle vara snyggt i vårt vardagsrum.

Men i alla fall så städar jag här på bloggen och försöker få den lite vackrare. Nu under januari är det mycket som jag begrundar över, försöker vara lite eftertänksam, försöker organisera lite. Fnattar omkring extremt mycket.
Vill ha en vackrare blogg inte bara en klok blogg, he-he. Och framförallt inte så hemskt rolig blogg. Måste cheka etiketterna, de är alldeles virriga, fast mycket snyggare när de är som "moln".
Hoppas ni hittar hit i fortsättningen oxå.

En liten morbid historia

Igårkväll när jag var på min sista tobak kom en katt springande. Den stanna och höll på med nånting. Plötsligt lösgjorde sig ett litet möss och pep hjärtskärande och börja springa mot MEJ, katten sprang lekfullt efter.
Jag börja vifta och schasa, katten knep musen som fortsatte pipa tills den tystna.

Hujedamej.

fredag 4 januari 2013

Fredagkväll


Gillar jag nånting så gillar jag nånting och jag gillar det många gånger. Som Amelie. En söt fransk, tassig, helt förtjusande film som ni säkert alla har sett på. Musiken är också helt underbar. Den skall jag igen se på.

Varför pratar inte jag franska? Ifall jag inte får sömn inatt skall jag filosofera om det?
Trevlig helg.

Jag är en gammal fjärt

Såhär känner jag mig ofta vid årsskiftet:

Förväntansfull, ivrig att börja med nånting nytt men samtidigt är jag mer förvirrad och desillusionerad än någonsin.

Vad vill jag göra med detta nya år?
Vad måste jag?
Vad förväntas av mej?

Men som den gamla fjärt jag är vet jag att det är övergående. Snart är jag mitt gamla jag igen, lite som en blandning av Woody Allen och Virginia Woolf.

torsdag 3 januari 2013

Danska illustratörer

Jag gav till min syster nånting som jag själv dregla efter, 2 stycken vykort. Så fina. Nämligen dessa:

Lady legs


Pige og Raev av Bob Noon
Men det finns hur mycket fint som helst....

Fugl av Bob Noon


Men de är ju David Lynch

Men det är ju David Lynch, hahahahahaha.

Varifrån kommer denna plötsliga livsglädje? Nå, jag kom på att det var David Lynch som regisseraTwin Peaks och Blue Velvet utan att jag behövde googla.

Hahahahha, min hjärna funkar ännu. Detta bl a har jag tänkt på i natt, att min hjärna inte funkar mera.

Jag vet att det låter lite tassigt i era öron. Fast erkänn att ni har tänkt tassigt på natten när ni inte får sömn. Erkänn.

Och Tove Jansson skrev visst nånting om att allt farligt är mycket farligare på natten/ i mörkret. Eller vänta var det Alfons Åberg?


Vad är det för mening?

Vad är det för mening att försöka somna när jag vet att jag om en timme skall stiga upp?

Vad är det för mening att stiga upp när jag känner mej mer död än levande?

Vad är det för mening att springa 10 ggr till WC för att jag inte vill vakna mitt i natten för att jag är kissnödig? Däremellan springer jag och dubbelkollar att kaffekokaren är avstängd? Vad är det för mening med det då?

Nu stiger jag upp.

Isn´t life beautiful?

P.s Denna "dikt" dedikerar jag till alla människor som stigit upp med fel fot och som har haft en shitty night. Varsågoda, håll till godo, det är gratis....

onsdag 2 januari 2013

Nytt år

Nytt år och nya chanser. Så ser jag på saken när det blir nytt år.

Jag skall satsa på att bli bättre att organisera min vardag. Inte springa som en dum ekorre och prippa med en det ena en det andra och aldrig egentligen bli färdig med nånting.

Sedan vill jag prova på att fotografera.

Har lite svårt att komma på vad jag skall skriva så jag låter bli... tills jag vet.

Ha det gött.