onsdag 29 februari 2012

Kvirr kvirr kvirr kvirr kvire kvire vitt

Glad vår

Igår var det snöstorm och idag är det vår, kanske vårvädret har lite PMS. Skönt med solsken! När fåglarna kvittrar kommer jag att tänka på min gamla biologilärare i högstadiet. Han var rolig han.

Vi var med honom i skogen och bånga fåglar och han härma fåglarna. Kvirr kvirr kvirr kvirr kvire kvire vitt berätta han åt en högstadieklass och vi tyckte att han var så hyvä. Lite otippat kanske.

Konstiga,korta inlägg

Konstiga, korta inlägg kommer det nog desvärre  att finnas i den här bloggen. Förra inlägget var just ett sådant inlägg.
Saken är den att jag tycker om när man ledigt och så där bara, by the way, kan skriva eller säga nån kvickhet. Det är roligt att både lyssna och läsa  roliga formuleringar, det är så kreativt att använda språket på nya sätt igen och igen. Förra inlägget var just en sån kvickhet som jag var lite mallig över, brösten sköter snacket, roligt? Jag glömmer så snabbt och inlägget var ju inte färdigt så då blev det som det blev = lite konstigt och kort.

Mama's got the magic(blogg)  skrev att man skall skita i att kommentera andras utseende, kan vara sårande och Nina Fotograf(blogg) skrev om graviditet, jätte personligt. Sant, sant jag medger. Tillika är sårande saker sånt som alla utsätts för och så kommer det alltid att vara. Det bästa är att själv komma på nåt sätt hur man skall hantera sej själv när man blir sårad.

Jag börja min vana trogen tänka tvärtemot. Hur gör ni när ni får en komplimang?
Förstås blir jag glad men jag kan inte bara naturligt tacka och låta saken vara. Jag blir ofta lite fjompig för att jag blir så till mej, måste verkligen ta mej själv i kragen.
Sedan det där när nåt äckel stirrar är ingen komplimang, det är obehagligt. Fast det per definition är en komplimang, eller?
Jag har varit med när mina bröst har fått så att säga sköta snacket och jag vet inte vad man skall göra, jag brukar demonstrativt korsa mina armar.
Hej-hej.



tisdag 28 februari 2012

Jestas sentään mitkä rinnat...

... topless kerää täydet pinnat, sjunger Matti Nykänen intelligent.
Har ni ibland den känslan att det är brösten som sköter snacket?

Glädjen av att vara tonårsförälder del 5

Då känner jag mej gammal när vår 15åriga dotter frågar om hon får ärva det och det när hon flyttar hemifrån. Det är så roligt att höra hennes framtidsdrömmar, alla dessa illusioner och fixa ideer om hur ett liv skall vara. Jag försöker att inte vara sarkastisk.

I alla fall så har vi 25st fina muminmuggar. Hon berätta att ifall alla  3 barn får ett halvt dussin muggar med sej ut i världen så blir vi,föräldrarna, med 7st kvar. Vilken förträfflig ide. Våra barn kommer att dricka sitt morgonkaffe intill tidens ände från sitt barndomshems muggar.
Min karl och jag kommer att leva igen i muminmuggar, sämre sätt finns det.

Hoppas att de skulle ärva ett muministiskt sätt att se på världen också.

måndag 27 februari 2012

Dagar när det är segt

Alla kan vi vara så där lite mer eller mindre melankoliska.
För mej hjälper det att röra på mej. Jag kan inte säga att jag skulle få nån kick av det, jag är nog för lat, det är mer som en kick i rumpan, upp med dej! Ifall jag kom över det där första verkligen motbjudande minuterna så brukar det börja tja gå är kanske att ta i men det knagglar bättre i alla fall.

Ju passivare jag vill vara desto aktivare borde  jag vara. Then again är det nu så fel att vara passiv?
Idag är det segt, hå-hå ja-ja.

Valtakunnassa kaikki hyvin

Inget särkskilt idag bara perusfnatteri. Det enda roliga är träningar med FC Pink Ladies ikväll. Hur länge skall man träna före man får en sån där endorfinkick, en liten kick skulle inte sitta så dåligt nu.
Have a nice day!

söndag 26 februari 2012

Vådan av att vara tonårsförälder del 4

Visst är jag medelålders nu men visst kommer jag ihåg mina egna tonår. Alla stora känslor, hur allt var svart eller vitt, coolt eller nördigt... och hur det t ex var i gymnasiet.

" Somliga är alltid ovanpå bara för att de är adopterade!
Det har du alldeles rätt i, sa Lilla My. Jag är alltid ovanpå!"

Ett citat från Pappan och havet.

Jag var oxå lite ovanpå när jag gick i gymnasiet. Jag visste inte VAD jag skulle bli men jag visste nog vad jag INTE skulle bli. Jag skulle inte bli snobb, byråkrat, kapitalist eller akademiker. Vilket är lite ovanpå, eller hur.

lördag 25 februari 2012

Artighetsfraser

Hon kan nog, Tove Jansson, träffa mitt i pjick. Här kommer ett stycke från Farlig midsommar:

"Välkomna , sa Mumintrollets pappa. Får jag presentera. Min fru. Min son. Snorkfröken. Mymlans dotter. Lilla My.
Misan, sa Misan.
Homsan, sa Homsan.
Ni är fåniga, sa Lilla My.
Det är en presentation, förklarade Mymlans dotter. Nu skall du vara riktigt tyst för det här är en äkta visit."

I say: mitt i pjick.
Jag kan förstå ifall man skulle vara på audiens hos Your Highness själv då måste man följa den strikta regelboken men i fall man nu är på ett vanligt Tupperware-party är det lite fånigt:

"Pling dethär är Plong och Plong dethär är Pling."

Det är en av orsakerna varför jag har så svårt med det sociala. En massa oskrivna regler som ändras godtyckligt.  Hur skall jag vara för att inte såra någon? Det vill jag ju inte.

En sak som jag lärt mej är graviditet. Säg ingenting före du är 100% säker.


Rena golv

Jag har snart rena golv, lä-lä-lää läskipää

fredag 24 februari 2012

Fest i mumindalen


Festen i Trollkarlens hatt

När muminmamman tappar sin väska i Trollkarlens hatt blir hon smått i panik, hon klarar sej inte utan sin väska. Som hittelön lovar hon en oerhörd augustifest. Tofslan och Vifslan "hittar" väskan(de använde väskan som säng på sin hemliga plats).
 Hela dalens invånare deltar i förberedelserna. Muminpappan gör tunnvis med röd bål. Sedan börjar festen så här:

"Först var det mycket högtidligt.
Alla hade klätt sig så fina som möjligt och kände sig lite underliga till mods. Man hälsade och bockade och sa: Så bra att det inte blev regn och tänk att väskan hittades.
Ingen vågade sätta sig.
Muminpappan höll ett litet inledningstal där han talade om varför man höll denhär festen och tackade Tofslan och Vifslan.
Sen sa pappan nånting om den korta nordiska sommaren och att alla skulle vara så glada som möjligt och så börja han tala om hur det var i hans ungdom.
Då körde Mumintrollets mamma fram en hel skottkärra med pannkakor och alla började applådera.
Det var genast mycket mindre högtidligt och efter en stund var festen i full gång."

 Jag nickar igenkännande flera gånger när jag läser dethär avsnittet. Många är de fester som börjar just sådär lite väl högtidligt. Alla är förväntansfulla. Alla vill vara till sin fördel.
 Ifall jag har nånting nytt på mej kan jag bli riktig fjompig. Oftast skrattar och pratar jag för högt för att jag tror att det skapar stämning. Det är lite konstigt. Det är som inledningsritualer före den egentliga festen kan börja.

Avslutningsvis önskar jag er en trevlig helg.

Ålderdomen kommer inte ensam

Jag vet det, jag har märkt det och igår morse fick jag erfara det väldigt konkret det där om ålderdomen. Jag tappa en tand. Ha-ha, nu liknar jag en åsna när jag skrattar. Eller så  liknar jag en spurgu som inte sköter sej  eller nån hillbilly som inte förstår. Shit! Tänk att en tand gör en sådan skillnad.


Sparrow med guldtand inte riktigt klok, säkert ett skönt tillstånd?

Nu kan jag inte skjuta upp det mera jag måste fara till tandläkaren, I hate  it. Jag har tänkt mig en guldtand. Så bara gnistrar det till varje gång jag avfyrar ett smile som Jack Sparrow.

torsdag 23 februari 2012

Glädjen av att vara tonårsförälder del 3

Det är inte bara våda att vara tonårsförälder. Förståss är det en massa glädje också. Som idag, jag kom hem från frissan och var själv nöjd med mitt hår. När min tonårsflicka ser mej säger hon:
- Snyggt! Du ser ut som en mamma som städer och bakar mycket.

Jag blev ännu gladare.

Skön morgon


Jag om morgnarna
Jag är ledig idag och ungarna har sportlov. Vi är alla lediga. Det är skönt att vakna och veta att ingen har brått.

Vardagsmorgnarna kan vara lite stressande ibland. I alla fall när jag är som en ilsken neandertalare med en träslägga i handen, huga-buga. Ingen skall tala med mej före jag har fått min kaffe och morgontidning.
Sedan har vi ju bara ett badrum och det ställer till problem om morgnarna. Jag och min dotter vill make upa  oss och pojkarna har iso hätä som räcker hur länge som helst. Det kan bli kö ytterom. Min flicka säger att det är därför hon ofta blir försenad till skolan. Hon kan inte förstå varför vi inte får färdigt det andra badrummet. Jag citerar henne.
" Alltså hur svårt kan det vara? "

Hunden är den som alltid är lika glad. Vi har en liten jack-russel, Maja, som hoppar högt och viftar på svansen hela tiden. Maja är världens snällaste och gladaste hund. Oj-oj, så mycket energi.
Någon måste ju hinna ut med henne om morgnarna och det kan också bli en prövning.

Anyway idag är det helt annorlunda. Nu är klockan 11 och tonåringarna sussar ännu högljudd i sina rum, gulligt. En bra sak med tonåringar är att de sover på morgonen. Åtminstone när vi är lediga det är ju sen en dålig sak när vi inte är lediga.

onsdag 22 februari 2012

Skicklig grannfru

Jag måste bara skriva om min grannfru. Hon är så skicklig bakom ratten. Nu när det har snöat brukar det ganska ofta vara en hög vall framför ingången till gården. Då sätter grannfrun gasen i botten och kör över skiten och 1/100 sekund senare tvärbromsar hon. För annars skulle hon köra in i garageväggen. Det är så skickligt!
Jag beundrar dej. Ifall du kör in i garageväggen kommer jag att få ett hysteriskt skrattanfall. Skit stil av mej jag medger och jag tror inte att du kommer att göra det. Nej usch, det där var inte roligt. Men ifall jag skulle se det på TV, skulle det vara roligt. Men inte om det händer min grannfru.
P.s jag är så avundsjuk att du har egen gårdskarl.

Pst

jag bloggar i smyg på arbetstid. Brukar ni också göra det?
Gotta go.

Om ha-begär och en fastrumpbulla

En annan sak som jag alltid dreglat över är stora rumpor. Så snyggt. Jag vill  HAAA en stor rumpa.Själv har jag en liten rumpa. Nu jumppar jag mina rumpmuskler så att den åtminstone skulle växa nån cenimeter i omfång.
Sen i sommar skall jag gå på stranden och spänna mina fasta rumpbullar och jag kommer att vara så snygg och cool. Alla kommer att tänka men guuud, vilken snygg rumpa och jag är sååå lycklig. En stor rumpa och en Lisa Rinnevuo tavla är väl inte för mycket begärt...

Wilda Margaretha Rosenknopp


Det skall min systers flicka heta. Rosenknopp visste jag inte att man fick döpa sin unge till. Tycker att det är så jättevackert. Skulle gärna heta det själv.

tisdag 21 februari 2012

Om ha-begär och Lisa Rinnevuo

Lisa Rinnevuo: Cabaret




Om jag hade några extra slantar i skulle jag definitivt köpa en tavla av Lisa Rinnevuo. Alla jag menar alla hennes tavlor är underbara. De är inte svindyra och hon säljer som bara den. Jag får sånt habegär att jag dreglar. JAG VILL HA! Jag skulle bli så lycklig och vårt hem skulle bli ännu coolare och jag skulle bli ännu coolare.

Lisa Rinnevuo-Springtime

Men jag har inte råd vi måste amortera på huset. Jag vet att det är viktigare. But how should I go on without Lisa Rinnevuo.
Jag kan ju alltid måla av den och skriver bara Lisa Rinnevuo i nedre högra hörnet. Det kan väl inte vara för svårt, det är ju inte Sixtinska kapellets tak heller. Nej, nej det är ju samma som att sy Lacoste-märken på vanliga billiga pikeskjortor(sånt syssla vi med på 80-talet).
Det är nog bara att börja spara. 

Vådan av att vara tonårsförälder del 2

Inatt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut. Jag drömde om arga, förundrande kommentarer på mitt senaste inlägg. Sida upp och sida ner i stil med: hur har du kunnat tillåta det? Varför gör du ingenting åt saken? Ta bort datorn så spelar han inte mer.
Bloggandet är till och med i mitt undermedvetna nu, gulp. Kanske jag får några bra inläggsstoff i mina drömmar.
Tillbaka till min tonåring som spelar hela tiden. Jag tillåter det inte, jag försöker göra åt saken nånting hela tiden ifall nu nån undrar (jag skriver det mest för min egen skull för om det är skrivet är det ju sant?)

Grundproblemet är nog det att vi helt enkelt inte förstår varandra och inte kan kommunicera överhuvudtaget när det gäller datoranvändning. Vi är som natt och dag. Före jag börja blogga var det enda jag gjorde på datorn var att betala räkningar, jag hade inte ens en e-mail adress. Ingenting jag är stolt över eller skäms för, så var det bara. Sedan min tonåring som är den andra ytterligheten: på datorn så mycket han bara kan. Vi två skall sedan försöka prata om det...

Nu när jag själv är betydligt mer på datorn så kan jag få morkkisar över det. Hur mycket datoranvändning kan anses vara normalt? Det är ju på bekostnad av nånting annat, eller hur? Jag menar att jag kan bli flera timmar framför datorn utan att märka det och fast jag gör nånting annat så kan jag fundera på vad jag skall blogga om, jag är ju på sätt och viss uppkopplad då också, mentalt. Jag hoppas att det bara är nyhetens behag. Detta problem är väl gammal skåpmat för erfarna bloggare men nånting nytt för mej? Hur mycket tid skall jag satsa på bloggandet? Det blir ju snabbt ett beroende, ett associalt beroende har jag alltid tyckt. Nu är jag inte så säker mer.

Jag har hört att ungdomarna är sociala på facebook, själv är jag inte på facebook så jag skall inte uttala mej om det. Kanske det är så att min unge är jättesocial och inte jätteassocial som jag har trott. Försök nu sen få nån reda med alltihop?


måndag 20 februari 2012

Vådan av att vara tonårsförälder del 1


Ikaros 
Vår äldsta son fyller i juni 17år. Det betyder att han om drygt 1år juridiskt är myndig. Då står han själv till svars för alla dumheter åtminstone juridiskt.
Just nu väcker han lika mycket moderskänslor i mej som när han var nyfödd och ilska och oro.

Hur skall han klara sej när han är mer som ett väsen som svävar i virtuella dimensioner, dimensioner som jag varken förstår eller har nåt ärende i.

Kommer han att genast kraschlanda och bryta sina vingar eller kommer han att bränna sina vingar när han kommer för nära solen? Eller kommer han att hoppa ur boet och lugnt och sansat ta sin första flygtur och sedan snabbt komma hem till vårt bo?
Det kommer att ske vare sej jag vill det eller inte.

Kollektivt elände

Vad det känns skönt att alla andra också har det illa. Jag hota med att ställa till besvär om jag måste skotta en gång till. Jag var liksom lite tuff, jag skulle tamefan visa att nu skottar jag inte mer, nu räcker det.

Vad gör jag? Det första jag gör idag morse: skottar snö och ler förstående till grannfrun som ler tillbaka lika förstående. Nu är snön dessutom våt och tung.
För vad kan jag göra? Ifall jag vill komma iväg måste jag skotta. Nu är jag helt svettig och skall på visit och orkar inte mer gå i duschen, har inte tid heller(tid att blogga hitta jag nog).

Det känns som nån högre makt prövar mitt tålamod.

söndag 19 februari 2012

Jag vill ställa till besvär

Jag har just nu så problem med nerverna. Jag vill slita av mej kläderna och springa längs Borgås gator och yla, jag vill lyssna på Sex Pistols högt så det bara dånar i huvudet, jag vill ta en slägga och slå sönder min karls fina bil. Jag kommer att ställa till besvär om jag måste skotta backen en gång till

Min muminpappa

Min pappa påminner faktiskt en hel del om muminpappan t ex:

-var vår pappa familjens överhuvud. Pappa lydde man och ifrågsatt inte heller. Mamma hota alltid att berätta åt pappa när vi ungar höll på med fanskap.

-tyckte han mycket om havet och byggde sina egna båtar som vi ungar skämdes för. Visste ni förresten att man kan köpa en båt för en flaska koskenkorva? Sedan fick mamma sy segel till hans nya segelbåt (för det blev en segelbok när pappan lite TUUNA den). Den segelbåten sluta sina dagar på en dagisbacke som en lekbåt åt ungarna. Där levde den lycklig i många år.
Min pappa tyckte om att pilka, pimpla kanske det riktiga ordet är. Han byggde sina egna drag, Sedan hoppa han i badkaret med alla sina nya drag och provpimla dem med skipparhatten på.

-hade  han en stormig ungdom då levde han jättemycket dålighetsliv. Han umgicks mycket med sådana som prata finska. I vår by prata alla svenska. De var de nyinflyttade från finskon, en massa ungkarlar,som pappa umgicks med när han levde dålighetsliv.

Dålighetsliv

Nu är han 60+, sitter mest på verandan. Jag kanske skulle be honom skriva sina memoarer.


Det var ett skämt...

... när jag skrev att mina ungar skulle kunna leva på atrias pizza. Ett skämt som gav lite illa eftersmak. Det var nog en överdrift. Jag fick dem att verka som värsta white-trash, det stämmer inte. De uppskattar visst annan mat (förutom min älggryta då).
Men det stämmer att de gillar den billigaste pizzan och hamburgaren som finns i butiken OCH dendär nudelsoppan (nudlar och lite kryddor). Och inte är det bra för en växande ungdom att äta sån mat?  Oj, oj vad jag låter medelålders men det är sant tycker jag.

Varning för atrias pizza

Jag gillar att laga mat, att se på matprogram och att äta mat är nog det bästa. Grejen är den att jag inte alltid orkar kocka. Därför blir det till vardags ibland (lite för ofta) att jag köper nån form av junkfood. Ungarna är hur nöjda som helst med menyn, helst med cokis.
Jag gillar vegetarisk mat och skulle äta det oftare. En klassiker hos oss är morotssoppa. Jag slänger en massa grönsaker, främst morötter, i en kastrull. Låter det koka så det blir mjukt och mixar det. Men eftersom jag lever tillsammans med ett gäng predatorer få jag steka typ 1kg bacon så att mina söner också äter. De skulle kunna äta hur mycket bacon som helst.
Häromdagen kocka jag en jättegod  och fin älggryta med alla möjliga lyxiga ingredienser och som jag var mallig över. Så fråga jag om det smakar? Helt ok, hamppare bettär svarade tonårssonen utan att tveka. Kort och koncist därför att varje ord tycks kosta.

En gång för länge sedan när jag låg på BB och ville ge tuttflaska till han som är tonåring nu, jag var orolig att han var hungrig, fick jag veta att tvärt som jag ger en endaste gång tuttflaskan så tar han aldrig mer bröstet.

Så mitt råd till er som ännu aldrig har köpt atrias pizza till era barn: Gör det inte, de äter aldrig vettig mat utan att knorra efter det.


Men herregud ge mej styrka: italiensk kycklingpizza! Vad är det? Ett skämt? Bättre än min älggryta? I don't think so.
Capish!

lördag 18 februari 2012

100000 tack


1000 tack alla ni som har kommenterat. Det är helt annorlunda att skriva när man får kommentarer. Snälla ni forsätt med det. Det behöver inte vara något jätteuttänkt, fiffigt eller roligt. En smiley räcker ifall ni gillar/ogillar. Men förståss får ni skriva fast en novell som kommentar int mej emot, jag läser gärna. Jag har själv aldrig kommenterat bara läst, så jag vet att steget är långt att ta. De där obegripliga bokstäverna skulle jag kunna vara utan.

Ikväll lär det komma Bodyguard på TV, med Whitney Houston(RIP) och Kevin Costner. När hon sjunger I will always love you går det kalla kårar längs ryggen på mej. Jag kommer ihåg att jag tyckte att Kevin Costner var så hot. (filmen kommer på nån svensk kanal, sorry)

I'm loosing my mind...

Alla fina system till trots så kan jag aldrig hitta mina glasögon, min plånbok, mina nycklar och mitt förstånd(för nu förlorar jag det också).

Vårbestyr


Är otålighet en dygd? Jag har alltid så brått när det gäller roliga saker, det skall liksom ske genast.

Nästa vecka är det sportlov. För mej börjar våren då. Alltså har jag nu vårkänslor. Jag vill odla. Raskt kör jag till Plantagen för att kolla läget. Vad hittar jag där? Små söta babypelargoner av den fina rospelargonsorten, Apple Blossom. Pelargoner är lite tantiga  men jag är ju snart en tant så det passar bra.
Jag brukar också byta jord åt mina grönväxter under sportlovet. Jag ha en fikus som är ca 20 år gammal. Den försöker jag förstås sköta efter konstens alla regler. Den har alltid funnits med i bilden nästan lika länge som min karl. Både karln och fikusen verkar trivas.

Snart vaknar muminfamiljen och Snusmumrik är på väg norrut så småningom i alla fall. Det är ju vinter ute ännu men jag låtsas att det är vår.


fredag 17 februari 2012

Livet och jag leker


Cornelis Vreeswijk

Det är fredag. Det är FREDAG! Jag donar och keikkar här hemma för kvällen. Så att jag kan njuta ikväll.
Vad skall jag då jag göra? Först i bastun, sedan får ungarna munkar och limsa och fara till sin egen kämppä. Där får de ha sin sköna hemakväll.
Själv tänker jag dricka och bli lite på fjutsen, lyssna på good old Cornelis Vreeswijk, ta fram mina papper och akvareller och måla. Jag tänker leka att je suis une artiste. Tro mej, det kommer jag att vara ikväll. Så ikväll tänker jag inte vara i den riktiga eller bloggvärlden. Nej, i min egen lilla drömvärld är det som gäller ikväll.

Så nu har jag fullt sjå att få ett lagom bohemiskt stuk på vårt hem. Imorgon får jag sova till en 10 och sedan är det riktiga världen igen.
Hur gör ni för att sätta sprutt på fredagskvällen?

Hur hårigt är hårigt?

Nu när vi igen går mot ljusare och varmare tider börjar jag tänka på min oansade lekamen. Vintertid blir det lite slarvat med ansandet, jag förstår inte riktigt meningen med det. Vem ser det under alla lager med kläder. Dessutom är det bra med en lite tjockare päls till vintern, det värmer skönt. Till sommaren vill jag vara brun och ohårig.Jag tycker inte om håriga kroppar. Med ett undantag: busken. Jag tycker det är fint med mycket hår på busken.

 I sex and the city pratades det en massa om busken. Samantha färgar sin buske när det börja komma gråa hår. " who wants to fuck grandmam?" frågade hon hysteriskt rädd.

Har ni kollat Betty Blue 37,2 le matin. En helt suverän film om ni frågar mej. En erotisk, vacker fransk film om en psykiskt störd kvinna och en snäll mager karl. Där glimtar hennes buske fram nu som då och den är minsann hårig. Riktigt snyggt. Hon har också hår under armarna men det är nog bara snyggt på henne.

Jag tycker nog att man kan ansa sin bikini-linje om inte för sin egen skull så för sina medmänniskors skull. Och under armarna och benen också. Det är pinsamt med en diffus bikinilinje. Vad tycker ni? Hur hårigt är hårigt?


torsdag 16 februari 2012

Mitt muminhus är ett brunt 70-tals radhus

Bisamråttan, gäst
I muminhuset är alla välkomna. Räcker inte sängarna till så bygger muminpappan hastigt några nya sängar eller om det är ett litet skrutt kan de fast sova i en byrålåda. En massa filosofer, snoffslor och viffslor som alla sköter sitt, muminmamman behöver inte passa upp dem.

gäster i muminhuset
När jag var ett barn bodde vår familj i ett brunt 70-tals radhus på landet. I det radhuset fanns det en massa ungar och således också en massa mammor. Dessa mammor var hem på dagarna. De umgicks dagligen hem på backen: skvallrade, filosoferade och skötte om varandras barn. Jag hörde till de äldre i barnaskaran. Det bästa jag visste var att tjuvlyssna när mammorna prata. Tala om livets skola, jag lärde mej mycket matnyttigt.

Såhär efteråt kan jag nostalgiskt tycka att stämningen var lite som i muminhuset. En massa människor som fnatta omkring med sitt, bodde bredvid varandra och umgicks otvunget varje dag flera timmar per dag.

När jag var mammaledig så kunde jag också umgås ganska mycket, jag hade tid. Men riktigt samma var det ju inte när vi inte bodde vägg i vägg. Ju äldre ungarna blir desto mindre tid tycks jag ha. Nu är det bara att ta fram kalendern och hoppas på att hitta en dag som passar alla inblandade. Synd, eller vad?
gäster i muminhuset

 Tove Janssons illustrationer



onsdag 15 februari 2012

Större än livet

Jag är barnvakt åt småpojkarna idag. För att idag händer det stora saker. Idag kommer hon med planerat kejsarsnitt. Min syster och hennes karl for nu till BB.

Ännu finns hon inte men snart finns hon. En ny människa kommer snart att finnas. Hon tar sitt första andetag och så finns hon. Det är stort. Lika stort som döden då tar man sitt sista andetag och sedan finns man inte mer. Allt börjar och slutar med ett andetag. Är det makabert att skriva om döden i samband med att någon snart skall födas?
Jag tycker inte det, dessa två hör ihop. Precis som glädje och sorg, natt och dag och jag ni förstår vad jag menar: myntets båda sidor.
Vi vet vad som händer när vi lever men vi vet ingenting vad som hände före och vad som händer efter, det är ett faktum allt annat är bara spekulationer.

Slut filosoferat för Jippi! Jag får träffa henne idag och jag får åka till BB. Det måste vara en av de underbaraste platserna i världen. Detta ena underverket efter det andra ligger där bredvid varandra. Have a nice day!

Ett litet argt rött äpple

Hur hastigt glömmer man inte. Idag när jag var och hälsa på min syster och hennes baby så våga jag knappt röra henne. När jag skulle ta henne i min famn så kom jag inte ihåg hur man skulle göra. Jag vet att man måste vara jätteförsiktig med huvudet. Jag blev nervös och börja inbilla mej att jag fäller henne i golvet.
Hennes ansikte var som ett litet argt äpple. Att man kan se så bister ut när man är nyfödd. Gullligt.

Och visst var det gulligt när hennes 4åriga brorsa sjöng Voulez vous coucher avec moi ce soir.

Dessutom har jag fått 2 kommentarer av en annan bloggare. Yes sir, nu vill jag blogga igen.

tisdag 14 februari 2012

Mitt sociala blogg-dilemma

Jag önskar att någon skulle kommentera ifall ni har nån åsikt om mina inlägg. Helst positiva men jag klarar nog av de negativa oxå, tror jag. Nu är det mina nära och kära som har kommenterat och det är jättegulligt av er.
Kanske jag borde börja med att kommentera andras bloggar? Men hur gör jag det? Det känns lite konstig att kommentera när man liksom inte känner varandra från förut? Det är ju så för mej att när jag träffar nya människor i riktiga världen så vet jag inte riktigt hur man skall vara. Så också i bloggvärlden. Hur gör jag när jag kommenterar första gången skall jag skriva typ:

"Hej från muminochjag.blogspot.com. Jag har läst din blogg och jag tycker si och så. Vill du vara min bloggvän?"

 Heter det bloggvän? Blir man liksom vänner? Brukar ni sedan träffas över en kopp kaffe någongång? Eller är ni vänner från förr?  Är det någon som kan hjälpa mej i mitt sociala blogg-dilemma? OBS! Ni behövar förståss inte vara bloggare och ni får också kommentera anonymt.

Jag tycker att det har varit jätteroligt än så länge. Som ni märker så är tålamod ingen stark sida hos mej, kanske jag borde ta det lite lugnt. Jag har ju trots allt bara bloggat i två veckor. Kanske ni ännu avvaktar och försöker komma underfund med vem jag är...

God allahjärtans-natt önskar muminochjag.blogspot.com!


Förlåt mej inredningstidningar

Jag kakkar nog lite i eget bo när jag kritiserar inredningstidningarna. De har ändo gett mej så många sköna stunder så många år. Sedan 1990 har jag läst och köpt inredningstidningar. Så förlåt mej, inredningstidningar.
Jag fixar och donar jättemycket och varje detalj har jag nog också tänkt på.

Jag vet inte varför jag blir provocerad om det är för mycket snömos för det blir jag. Jag har alltid tyckt om när människor är passionerade. Må vara av vad som helst t ex av inredning. Det är inte det att jag inte skulle unna människor att ha vackra hem för de har ju verkligen jobbat för den saken. Jag tror att jag inte blir provocerad utan att jag bara är hederligt avundsjuk.

Trevlig alla hjärtans dag

Trevlig alla hjärtans dag i hasten.

måndag 13 februari 2012

Ännu om "hemmahoshappyfamily"reportage

Oftast i dessa reportage skrivs det vad mamman och pappan har för yrke(visserligen visas många homosexuella pars hem också, det är ju bra), hur många barn, om det finns en hund, katt,råtta, hamster...

Ganska ofta skrivs det att det ska finnas utrymme för barnens kompisar och föräldrarnas kompisar(det ordnas kalas och fester stup i kvarten). Är det verkligen så? Har de en massa ungar hemma hos sig hela tiden som de försåss matar med någon ekologisk mat och ungarna spelar definitivt inte play-station? Orkar de fixa fester och framförallt orkar de hålla på och fixa sitt hem hela tiden? Det finns väl roligare saker att göra... Nu vet jag ju att det inte är så. Men varför måste man skriva så då? Herregud jag tar väl socialt självmord nu, människors hem är en hjärtesak. Så också för mej, ingen skall kritisera mitt hem och säga åt mej vad jag skall göra och inte göra i mitt hem.

Nu måste jag dra! Fortsättning följer...


Jag missbrukar bilder

Mina egna ungar är nu så stora att jag inte läser godnattsaga åt dem mera. Men jag har i mina dagar läste en hel del. Jag har alltid tyckt om det. Jag tycker om barnböcker och en orsak är de vackra illustrationerna t ex

Lena Andersons böcker om Stina, Linnea och Kotten. Ljuvliga akvareller. När jag börja på en akvarellkurs så var det hennes bilder jag försökte avbilda.
Ilon Wiklands illustrationer Astrid Lindgrensböcker. Alla dessa roliga hus, och ungar med uppnäsa.
E.H Shepards Nalle Puh, Tove Janssons mumintroll  förståss....

Texten och bilderna hör ihop, det ena klarar inte utan det andra. Ibland funderar jag att det är kanske därför som jag läser heminredningstidningar. Jag tror att jag missbrukar bilder. Men om storyn är tunn så kan fina bilder gör helheten bättre men inte bra. Det är förstås svårt att få en bra story i en tidning(läs heminredningstidning) för utrymmet är ju ganska begränsat och bilderna tar så mycket utrymme. Jag vet inte riktigt vad jag är ute efter för visst finns det massor av fina artiklar i tidningarna, men dedär hemma-hos någon lycklig familj är alla lite likadana, tycker jag. Men bilderna är fina.


bild:Ginger-Ella
Jag skall lite kolla inredningsbloggar hurdana de är. Den här underbara bilden kommer från en inredningsblogg som heter STIL inspiration.
Denhär bilden behöver inte så mycket text, man kan själv fantisera ihop en historia.

Hon är på resa och väntar att tåget skall komma.
Hon har säkert varmt och vill ha en glass. En pastellfärgad bollglass skulle passa åt henne....
En textbild hörde ihop:
bild: Ginger-Ella
Tycker ni att denhär texten passar ihop med bilden? Vad har denhär pimun gjort som är så omöjligt? Är hon på en världen-runt-resa? Det skulle man kanske kunna tänka sej. Fast då är man väl inte så där himla snygg...

I alla fall e hon skitsnygg.

söndag 12 februari 2012

Pieppo

Glad pieppo av Lasse Åberg(google)


Pieppo är ett östnyländskt ord, väldigt användbart ord. Det är gullig variant av f***ta. Eller v**to  som jag ju redan tidigare har skrivit om. De är jättefula ord och på sätt och vis användbara om man vill väcka anstöt. Det kan ju finnas gånger när man vill göra det, hmm

Man kan böja pieppo lite hur man vill: när nånting är svårt är det pieppot, en omöjlig unge är en pieppoger unge...

Eller som när min syster i tonåren hade en kompis övernatten och på morgonen ropa mamma:
Nu flickor ska ni stiga upp. Jag har kokat vatten åt er så att ni kan tvätt opp pieppona.
Varför hon hade kokat vatten kommer jag inte ihåg, varmvattenboilern var väl sönder.
Hur skulle du reagera om värdinna skulle säga åt dej att kom och tvätta pieppon?  Har du någon gång tänkt på det? Är det inte helt hysteriskt roligt?

Denna solskenshistoria kommer min syster och hennes kompis aldrig att glömma. Och de tycker ännu att den är hysteriskt rolig.

lördag 11 februari 2012

Bakfull kusimurra

Bakfull kusimurra från google

Gårdagen for i ett enda sus och dus. Jag var bakfull hela dagen. Min karl kom hem efter 1,5 vecka så vi hade lite catch-up to do över några flaskor.
Hela  följande dag var jag som vår katt. Jag bara spann och kasta mej omkull i tid och otid. Ville bli kliad på  magen riktigt som en liten kusimurra.
Jag förstår inte när det är fest och man säger att man måste fara hem när festen är som bäst, att det är en dag imorgon också. Jag håller med om att morgondagen alltid kommer men en skön bakfylla kan nästan vara bättre än själva fyllan.

fredag 10 februari 2012

Viagra light.

Snyggt? från google
Man ordnar och ordnar, säger hemulen i Sent i november.

Jag ordnar och ordnar på min dator. Jag trycker på knappar och tangenter så det riktigt osar ibland om min dator. Jag hoppar från den ena fliken till den andra, klistrar in bilder från google som jag inte vet om jag ens får men gör det ändo. Jag känner mig ganska så proffsig. Men skenet bedrar.

T ex skulle jag  tacka min syster för att hon nu är en följare(medlem) av min blogg. På mitt sedvanliga sätt så börja jag trycka och trycka. Jag väntar inte att datorn hinner processa alla mina kommandon. Vanligtvis låser sej datorn i något skede. I alla fall så slutade det med att jag är nu själv en följare av min egen blogg. Vet inte hur det gick till. Jag skulle göra det igen och igen för att få riktigt många följare därför att looks are everything... Ni vet som i dendär vitsen om Viagra light: Viagra light hjälper inte i sängen men det ser bra ut i simbyxorna, typ tanga-simppare!!!!

torsdag 9 februari 2012

Finlandssvensk Kalle Anka

Hur trodde jag att jag kunde dra paralleller med mitt liv och mumindalens liv som den värsta författaren. Det är ju nästan som att dra paralleller med Tove Janssons liv. The Tove Jansson. Hon är stor, typ större än Astrid Lindgren. Jag känner mej inte alls som nån muminfigur nu. Jag känner mej som en finlandssvensk Kalle Anka. Och jag som inte ens röstar på SFP. Ja, ja jag vet att man inte måste men hör det inte liksom lite till? Kvack, kvack och kvack.
Äh, håll snattran.

onsdag 8 februari 2012

Men herregud vad har jag gjort

bild av mej från google

Som jag sa tidigare så har jag ingen erfarenhet av bloggandet. En snäll kaveri gav några tips om bra bloggar som jag förstås genast läste. Det var så proffsiga och intressanta blogger. Vad har jag gjort?
Jag har inte ett intressant liv, jag är inte välutbildad jag är inte ens snygg. Jag har alltid varit impulsiv och det är inte första gången jag tar mig vatten över huvudet och knappast sista. Borde jag kanske bara läsa bloggar och inte skriva bloggar. Jag har sån ångest.
Nu vill jag stoppa huvudet i sanden och aldrig mer ta upp det.

3 fina ord och ett fult ord

Tove Jansson såg sig själv som en målare i första hand och i andra hand som en författare. Jag tycker att Tove Jansson var väldigt skicklig både med penseln och  med orden. Nu skall jag försöka beskriva tre ord som är så fina och som finns i hennes böcker och så ett ord som inte finns i hennes böcker.

Billie Holiday sjöng melankoliskt, vackert!
Beskedlig. Mumintrollet svarar beskedlig åt Tooticki när hon skall sjunga nån hemsk vintersång i Trollvinter. Han vill inte höra den för han är trött på vintern men han svarar beskedligt att jo, sjung bara. Han är väluppfostrad. Det låter ganska gammalmodigt. Vem  är det som är beskedlig idag?

Beskäftig.  I pappan och havet är muminpappan melankolisk och blir lite irriterad på sin fru som håller på med sitt och är helt nöjd med det. Han tycker att hon är ett beskäftig klot! Det låter så kärleksfullt fast han är arg.


Melankoli (svårmod, tungsinne, nedslagenhet enligt svenska akademins ordlista).  Mumintrollen drabbas nu som då av melankoli. Men i böckerna är det inte så farligt, muminmamman  tar det ganska lugnt och konstaterar: Hå-hå ja-ja. Det går väl snart över. Sådan är stämningen i Muminhuset. SÅ vill jag att det ska vara hos oss också. Hå-hå ja-ja. C'est la vie ska jag säga. Men, men...


När jag är melankolisk reagerar jag ofta med ilska.Det är bra enligt Lill My:
"Om man är arg så är man arg, konstaterade Lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man skall vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut nånting, han drar i sig. Kär barn, sa mamma. Pappa vet nog själv. Det tror jag inte, sa Lilla My uppriktigt. Han vet inte alls. Vet ni? Inte riktigt, medgav mamman." (från Pappan och havet)
  Min melankoli/ ilska  börjar med att det pittrar under mina fötter  och pittrandet fortplantar sej och jag blir bara mer och mer irriterad. Sen blåser jag ut och säger kraftfullt och med eftertryck  VITTO! Hemma är det väl inte så farligt, de mina är vana men om jag är ute bland folk är det tosi pinsamt. Jag känner mej snopen och avslöjad: Vad skall folk tycka?

Så där kan det vara: på ena axeln har jag en liten mini-muminmamma som beskedligt säger åt mej:Lugna dej, kära du. Och på den andra axeln har jag en liten mini-mejsjälv som gormar: VITTO!

tisdag 7 februari 2012

What a wonderful blog-world

Jag har alltid varit en mega anti-datanörd. Har alltid varit nervös på datorer för att de aldrig fungerar, för att jag har två tonåringar som alltid är på datorn. Alltid och aldrig, man skall inte använda dessa ord för man får alltid äta upp dem. Jag håller på och tuggar i mej dem nu därför att

jag, anti-datanörden, sitter lika mycket framför datorn som mina tonåringar. Det skulle man aldrig ha trott. Jag har upptäckt en ny värld, blogg-världen.

Nu känner jag ju inte ännu till bloggandets ädla konst, vad man skall/ inte skall göra. Det lät bekant, det vet jag ju annars inte heller. Så jag kommer göra bort mej ganska många gånger.
Varför inte börja genast:
En sak som jag funderar över är att min karl, som är i Sverige, hittade en kommentar i en blogg.
I den  kommentaren skriven den 5.2.2012 nämndes min blogg. Detta är en blogg som min karl inte följer, jag tror inte att han följer nån blogg förutom min. Min första  spontana reaktion var glädje. Sen börja jag fundera och då fick jag lite  "Storebror ser dig"-vibbar.
bild från google

Hur har denna människa fått reda på denhär bloggen som har funnits i mindre än en vecka?
Finns jag med på någon lista över nya bloggar som nån kollar och har det till arbete? Jag skall ta reda på det.

Som ni märker vet jag ingenting.  Nu har jag t ex gjort nånting på min dator, vet ej vad, men när jag skall skriva detta inlägg borde jag ha ett förstoringsglas för att texten är typ 1 mm stor. Vad är det?
Jag får inte den större så nu sitter jag här och kisar när jag egentligen borde fara och sova.

Tänker nu maila my new mysterious blogfriend och fråga henne vad hon tycker om min blogg.

Timo Soini

Jag känner mej lite som Timo Soini. Han sitter helst i oppositionen och gnäller och kommer inte på några förbättringsförslag. Nu har jag fått gnälla om rökarnas usla situation och nu tänkte jag komma med lite förslag på förbättingar.

 1. På krogarna och andra allmänna platser
Jag förstår att de som inte röker inte vill  utsätta sej för passivrökning och och lukten. Därför är det ingen dum ide med en skild plats där man kan röka. Men den platsen kan göras lite mysigare. På krogarna borde man definitivt få ta med sej sina glas till rökburarna.
Var i höstas på en fest där värdinnorna hade satt fram bänkar, dynor och lite filtar åt oss rökare. Det signalerar omtanke för alla gästerna även de som röker. Jag uppskattade  det.

2. På arbetsplatsen.
Jag förstår att man inte kan springa ut på tobak stup i kvarten, man är inte så himla effektiv då. Matrast- och kafferasttobak, kanske?

3.Uppfostra era barn hur ni vill men det är inte ok att de går omkring och säger att folk luktar skit,tycker jag.


Snusmumrik av Tove Jansson (Google)

Jag kommer att tänka på Snusmumriken. Han avskyr skyltar med förbud, han vill var fri att göra vad han vill och han röker pipa.
Snusmumriken har en gammal fiende, parkvakten. Parkvakten har en jättefin park. I den parken klipps alla grässtrån ner som vågar visa sej upp och så får grässtråt börja anstränga sej igen.
I parken finns det en massa plakat som förbjuder folk bland annat att röka, förbjudet att skratta och vissla, förbjudet att hoppa jämnfota. Dessa plakat river Snusmumriken ner. Sedan sår han hattifnattfrön i den perfekta gräsmattan.(från Farlig midsommar)

Snusmumrik har en fiende och han kan göra nånting åt situationen. Jag vet inte vem min parkvakt är, han/hon är så diffus. Stig fram så ska jag ge dej på käften.


Rökning, krökning och förökning


Varning! Detta kan vara lite magstarkt.
Rubriken är nånting som jag kommer ihåg från min barndom när jag var en liten skitunge och tyckte att detta var jätteroligt och coolt.
Egentligen tänkte jag skriva om rökning, en hjärtesak för mej. Varför blir rökare i dagens välfärds Finland förföljda? Hur är det möjligt att rökning väcker så starka känslor? Hur är det möjligt att en stad, läs Borgå, kan förbjuda sina arbetare att röka?(OK endast på arbetstid) Är det ens lagligt? Är tobaksrökning redan officiellt olagligt? Ditåt verkar det ju gå. Vittjat, säger jag.

Själv har jag rökt ganska länge. Har aldrig velat sluta. Försöker dock minska betydligt eftersom jag är inte dum i huvudet och vet att långvarig rökning GER konsekvenser (fel mat ger också konsekvenser).
Min mamma är storrökare och hon har alltid rökt inomhus, en omöjlig tanke idag. När jag flytta hemifrån  så rökte jag inomhus. Detta var i slutet på 80-talet.
På 90 talet började jag röka på balkongerna och på den vägen är det...

Idag när vi är på nöjesparker med ungarna finns det skilda rutor var man får röka, OBS detta är utomhus.
På krogarna skall rökarna stå i nån slags skitfula burar och röka, OBS att ta med sitt glas är förbjudet.VARFÖR? Snälla förklara för mej för jag förstår inte. Har ibland försökt smuggla in ett glas men ganska snart är det nån gorilla som hotar att kasta ut mej om jag inte kan bete mej???

Eller när nån unge kommer och säger åt mej att jag luktar illa för att jag står och röker OCH mamman står bredvid och säger ingenting.
Ni märker att detta är en hjärtesak för mej. Nu måste jag nog sluta och fara ut på en TOBAK. Tillbaka igen, det var gott.

Jag kan också konstatera att jag vill  inte att mina egna barn eller andras, för den delen, börjar röka. Det är ohälsosamt och JÄTTESVÅRT att sluta. När jag börja  röka smaka tobak skit men jag ville vara cool. Det vill jag fortfarande. Börja inte röka!

Men nu var det inte ungdomar det handla om utan vuxna människor. Knappast börjar man som 40-åring mer att röka, eller? Predika gärna till ungdomarna men låt bli och predika åt andra vuxna människor som kan  fatta sina egna, kanske livsfarliga, beslut.

Det skall ännu vara skrivet att alla icke-rökare som jag känner är vettiga, och säkert till 99,99% av alla icke-rökare som jag inte känner. Men varför har vi då en sådan "tobakssituation" som vi har?
 Konsensus? Är det politiskt korrekt?
Jag har ännu en massa åsikter om tobaksrökning så fortsättning följer...

måndag 6 februari 2012

Ny president

Muminmammna är inte längre republikens president. Hon har gjort ett bra jobb, hoppas hon njuter av pensionens sköna dagar.
Vår nya president är Niinistö. Vem är han i mumindalen. Det får tiden visa. Just nu påminner han om Sniff. Lika liten och brun. Förstår sej på pengar och vill säkert ha många sådana också.

Tyvärr ställde min favoritkandidat inte upp, han är Självhärskaren man kan också kalla honom för kungen. Honom kan man träffa i Muminpappans memoarer. Där muminpappan grundar en koloni, där i den kolonin regerar Självhärskaren. Skall beskriva honom här med ett litet stycke från Muminpappans memoarer

Nu skall ni gå och gratulera Självhärskaren. Han fyller hundra år idag! Jag grep mitt saftglas med blandade känslor och höjde blicken mot  Självhärskarens tron. Där satt han i all sin rynkighet och han liknade mig inte ett dugg. Var det besvikelse jag kände-eller lättnad? Att se upp mot en tron är ett högtidligt och viktigt ögonblick. Varje troll måste ha nånting att se upp till(och se ner på, förstås), någonting som väcker vördnad och ädla förnimmelser. Ack, vad jag såg var en kung med kronan på sned och blommor bakom öronen, en kung som slog sig på knäna och stampade takt till musiken så att tronen skakade! Under den hade han en mistsiren som han satte igång då och då när han ville skåla med en undersåte. Behöver jag nämna att jag var fruktansvärt generad och nedslagen. När mistsirenen äntligen tystnade sade Fredrikson:
Har den äran att gratulera. Till första seklet.
Jag skyldrade med svansen och sade med onaturlig röst:
Ers Majestät Självhärskare, låt en flykting från fjärran stränder frambära sin lyckönskan. Denna stund är ägnad att väcka eftertanke!
Kungen stirrade förvånad på mej och började fnissa.

Bild från google

Här på bilden bjuder Muminmamman på rabarbersaft åt sin bättre hälft, Sveriges kung och drottning. Svenska kungen är ju också lite äventyrlig av sig, Han och Självhärskaren skulle säkert kunna ha roligt tillsammans. Vad tror ni? Jag vet inte om Självhärskaren dricker kaffe...

Jag röstade så på Haavisto.

"Det finns ingenting som är så skönt som att ha det bra och ingenting som är så enkelt" (citat från Sent i november)

Ett stycke från Sent i november

Ejderdunstäcket var blått. Under sex år samlade Muminmamman ejderdun och nu låg täcket i södra gästrummet under sitt överkast av virkad spets och väntade på den som ville ha det bra. Mymlan beslöt ha en värmedyna i fotändan, hon visste var husets värmedyna fanns. Var femte dag skulle hon tvätta håret med regnvatten. När skymningen kom skulle hon sova ett litet tag. Och på kvällarna är köket varmt av matlagning. Man kan ligga på en bro och se vattnet strömma förbi. Eller springa, eller vada genom ett kärr med sina röda stövlar. Eller rulla ihop sej och lyssna till regnet över taket. Det är mycket lätt att ha det trevligt.

Jag skrev tidigare om lusten att gå i vintersömn. Vid närmare eftertanke gör jag det, ett slags partiell vintersömn.
Under den mörka årstiden försöker jag vila varje dag åtminstone en halv timme. Helst efter maten och det skall vara tyst i huset. Jag lagar klockan och ringa så jag inte behöver vara orolig att sova bort hela resten av dagen. Jag sätter på en av mina Mumin-cd, lågt skall det vara: volymen skall vara max 14. Så ligger jag där och njuter av Mark Levengoods behagliga röst. Jag har det så bra och det är så enkelt. Jag bara lyssnar, jag tänker inte på någonting. Jag vet att klockan ringer och jag måste ta itu med verkligheten men nu har jag dessa 30 minuter som är mina.


Bild från Google
På sommaren blir det inte vilat på samma sätt. Men när det regnar och om jag har tid så lyssnar jag på regnet. Bäst är det om det regnar på natten då kan jag njuta länge av ljudet, jag öppnar alltid fönstret då. Dessa stunder är vardagslyx för mej.
Egentligen är jag effektiv för efter en sån här "session" orkar jag bättre.




Voj herregud! Det låter för bra för att vara sant. Sanningen är den att ibland kan jag inte varva ner för att jag är så stressad och egentligen borde varva ner och då blir jag ännu mer stressad. Tyvärr är jag inte Mymlan som kan planera när jag skall tvätta mitt hår med regnvatten, jag är sjukt avundsjuk på henne. Teoretiskt borde det inte vara så svårt men i praktiken är det ibland helt omöjligt att vila i 30 minuter.

That´s all folks, vila och bli bättre människor.

söndag 5 februari 2012

Runebergsdagen


Runebergbild från google

Vår familjs muminpappa ringer till vår son från Sverige och ber honom sätta på telefonens högtalare. Sedan börjar han högtravat och med stor inlevelse läsa åt honom hela Fänrik Ståls sägner. Sorry, hela Sven Dufva skall det vara. Vår yngsta lyssnar lydigt med ett smile och verkar tycka om det.
En sann kulturhandling.

Var förra helgen till lilla teatern och kolla på stand-up showen,  de 10 budorden, med Stan Saanila och André Wikström. Där sjöng de bl a Vårt land i bossa nova-takt. Lät riktigt bra. Tove Jansson skulle ha gillat det, tror jag.

Välsignat tillstånd

Privat foto


Oh, dear God,
somebody help her!

Min syster blir överfallen av sin egen mage. Det skall vara en höggravid kvinna som visar segertecknet  i detta läge men å andra sidan är hon på den bättre sidan, endast 1,5 vecka kvar.
Visst är den otrolig, magen.

Hur har muminmamman förresten haft det? År det nån som vet? Är mumintroll däggdjur eller lägger de ägg?
Äh, det spelar ingen roll, fast muminmamman kan inte amma för hon har inte bröst.

lördag 4 februari 2012

Vintersömn?



bild av Tove Jansson 


Just nu ligger muminfamiljen och sover sin vintersömn. Deras magar är fulla av barr och de sover bort hela den långa och kalla vintern. Det låter inte alls så dumt. Ifall man inte, som jag, har någon glädje av snö och kyla skulle man lika gärna kunna sova, sova och åter sova.

Jag tycker om julen och den vill jag inte gå miste om. Visst, det är mörkt som i kattarsolet men jag tänder ljus. Inte många ljus och inte överallt utan några små flämtande ljuslågor, jag tänder en brasa. Det är magiskt.
OK, det är fint, men efter julen har jag fått nog.

Vad är det som är bra med januari? Jag kan köpa tulpaner, de är billiga så jag köper hela tiden och många. I Aalto-vasen skall det åtminstone vara 20 st. gula tulpaner. Den gulen färgen gör mig glad. Helst skulle jag köpa svindyra papegojtulpaner eller franska tulpanerna men det tillåter inte min plånkka.



bild från google


Nånting annat som är bra med januari? Just nu kommer jag inte på nånting. Visst är det sorligt, jag medger.
Det finns ett ordspråk som är nånting att: Det som inte tar livet av en, stärker en. Det är rena rama bullshit. Jag blir inte alls stark. Jag blir apatisk, bitter och vill bara fara och sova, helst med nån från muminfamiljen.

Slut jamat! Januari är över, tack o lov.

torsdag 2 februari 2012

Vad skall min blogg handla om

Eftersom namnet på min blogg är Mumin och jag, så skulle man ju tycka att det skulle handla en hel del om mumin och det kommer det kanske också att göra.
Jag tycker så mycket om muminfamiljen och önskar att vår familj skulle kunna vara mer som de. Fast muminmammans midjemått önskar jag mej inte. Jag tycker inte bara om muminfamiljen utan faktist om alla i mumindalen från minsta skrutt, magraste filifjonka, största hemul, fegaste Sniff.... Alla har de en plats och en uppgift i Mumindalen. Alla har dåliga och goda sidor, ingen är bäst. Ingenting är rätt eller fel, det bara är så. En filifjonka kan inte vara annat än en filifjonka och gott så.
En av mina favoritbilder(google)
         
Jag tycker också om Tove Jansson. Jag tycker att hon var så vacker. En av de finare bilderna av henne är när hon sitter vid ett bord med en tobak i handen och en flaska öl framför sej. På den bilden är hon säkert på sin stuga i yttre skärgården, långt borta från all civilisation, med sin älskade. Där sitter de tillsammans och har det underbaraste diskussioner, ser ut mot horisonten.... Aj aj det låter bra.
Med dessa ord vill jag ge ett hum om vad bloggen gäller... hmm

Mitt allra första inlägg

Det tog mig exakt 6 minuter att skapa en blogg, hitta på ett namn och slutligen att skriva mitt först inlägg. Ville bara skriva det så att jag kommer ihåg det. Måste iväg nu. He-he, få se vad det blir för skoj av det här...