Piece of shit

Här om dagen var jag till Helsingfors nästan hela dagen.

På väg mot metron var jag så trött och mina armar var så långa som spagetti för att jag hade tunga väskor.

Kommer det inte en ung, ivrig flicka som vill prata med mig. Jag bara inte orka, jag såg i kors men hon gav sig inte.
Men det sluta med att jag log åt henne verkligen falskt och kände mig som a piece of shit.

Hon pratade om vikten att utbilda människor, hur det finns alldeles för lite lärare worldwide liksom, hur man motarbetar rasism, fattigdom med utbildning, hur jag skall börja sätta in pengar på ett konto, hur hon kan fylla i formuläret, hur det enda jag behöver göra är att signera och betala.

Hur jag bara inte orkade. Hur jag beundrar människor som ser längre än näsan räcker, hur världen inte tvinnar runt deras egna napa, hur jag inte orka se på den ljuva varelse utan att känna att jag är en gigantisk piece of shit.
Skönheten och odjuret i en liten ask.