Mumin och jag

onsdag 31 oktober 2012

Fattigdomen är ingen fröjd

Helvetes, helvete. Klumpiga jag satte mej på mina glasögon så de gick sönder. Perkele.

Så nu sitter jag och bloggar med ett par tosi sneda glasögon, tejpade med jesustejp och dricker kaffe från ett fat och har en sockerbit i munnen likt Fia faster. Jag ser på riktigt inte riktigt klok ut och inte ser jag så bra heller.
Ett inlägg blev det ju av denhär olyckan.

Very Important Person

Är du en VIP? Jag har lite roligt åt det ordet. Är du viktig av dej? Eller är det andra som tycker att du är viktig?

Vad är man om man inte är VIP? Är man en NIP, No Important Person?

Kan man vara där mitten? Vad är man då? Kanske en SIP, Semi Important Person?

Värsta kast-systemet, I say.
Det här med VIP, SIP och NIP är ju ganska suddigt.

En och samma person kan vara lite olika beroende på situationen. Ta nu Björn Wahlroos som ett exempel. I de flesta situationer är han en VIP. Men ifall han plötsligt skulle landa i säg Mexico utan sin kostym på sej vad skulle han då vara?

Eller i fängelset finns säkert en helt egen rangordning.

Sedan finns det Wannabees som vill vara en VIP men kanske bara är en SIP eller kanske rentav en NIP.

Hur skall man vara mot en VIP,SIP, NIP? Skall man vara annorlunda? Eller skall man alltid vara sej själv? Men vem är nu det i alla lägen?

Nå ingen, det kan jag säga nästan med säkerhet.

Är det så att alla vill vara VIP?
JAA! Självklart! Man vill vara en VIP i sina egna kretsar. Viktig för sin familj, vänner. Det är det absolut viktigaste.

tisdag 30 oktober 2012

Att välja glädje

Lägg till bildtext

Läste denna bok. Bara titeln fick mej att rysa. Börja läsa den i alla fall. Just så som jag tänkte att boken skulle vara var den.
Med fet text sådant som är viktigt. Var och varannan mening med fet text och uppmaningar att läsa meningen på nytt och begrunda meningen. Riktigt så att man skulle sätta boken bort ibland för att kunna begrunda en lååång stund. Bara crap enligt mej.

Men jag fortsatte med samma känsla som jag har när jag vill klämma ut min äldsta unges feta pormaskar( fast det får/vill jag inte): fascinerad men äcklad.
Herregud! Författaren tycker att man kan välja lycka. På riktigt.

Man väljer sina tankar. Tankarna finns på cellnivå. Med positiva tankar får man positiva celler. Oh jee! Hur kan man välja att tänka positivt? Genom att välja, Katja Linnéa. Vi har alla en egen vilja. Oxå jag, fast jag för det mesta tvivlar på den. Vi kan välja att bli arga/ ledsna. Våra medmänniskor kan vi inte påverka men vi kan påverka oss själv. Låter väl ganska förnuftigt.

Vad skall man göra ifall nån säjer nåt jävligt? Jo man skall tänka: Intressant! Vad lär jag mej av detta?

Så nu analyserar jag allt och alla och blir ännu konstigare än vad jag varit tidigare. Jag försöker bara att välja glädje kan jag härmed informera er om ifall ni undrar.

Puss och kram i sann positiv anda.

Vad tycker ni om sånahär böcker? Lite gördetsjälv-böcker, fixa din ilska själv. Författaren vill ju bara väl och har sålt ganska mycket. Lite kvacksalvar-feelis får jag nog. Men vaddå? Ifall det kan hjälpa nån så är det ju bara bra.

måndag 29 oktober 2012

Jag måste erkänna

Jag röker igen. Fast det har ni säkert förstått eftersom jag inte har skrivit om mitt icke-rökandet överhuvudtaget. Det är så pinsamt.

Saken är den att jag vill nog sluta men tillika vill jag inte. Och den där vill inte-sidan vann liksom. Som det sämre alternativet ofta gör.

Fin hud, bättre syreupptagning, känna dofter bättre, vackrare tänder är liksom ingenting jämfört med en tobak.

Det som jag är rädd för är kol. Det som alla rökare får och gör att man inte får luft mera.
Min mamma är 68 och är storrökare och hon har ganska paha kol. Får vila sej ganska ofta för hon får inte luft. Det är skrämmande och det vill jag inte.
Så därför resonerar jag som så att de positiva effekterna kommer först sen när jag är 70 eftersom då har jag ju inte kol. Fuck! Borde aldrig ha börjat! Jag har ingen ryggrad.

Läser just nu mycket bloggar som handlar om träning. Blir så himla fascinerad av människor som bestämmer att inom ett år skall jag springa typ marathon. Och så gör dom de, piece of cake. Ingen tycks aldrig misslyckas, ge upp och istället dra huvudet fullt för att man är så fucked up på sej själv.
Jo, jag vill hellre läsa om när folk lyckas, jag är inte avundsjuk mer förundrad. Jo, jag förstår att andra än jag oxå misslyckas.

Min karl sa åt mej att jag skall inte skriva om ledsna, tråkiga saker att ingen vill läsa sånt. Nu skriver jag ju inte nåt nytt mästerverk utan jag skriver ju om vad jag har varit med om. Jag är en vanlig människa med ups and downs och just nu är det lite mera åt downs-hållet. Inte så att jag önskar gräva ner mej fast det onekligen ibland är lockande.
Jag är ju i alla fall frisk, bildigt talat. Tror att jag skall färga håret i nån ny, frän färg. Knallrött får det bli. Kanske ett knallrött läppstift som jag smetar över mina naturliga läppkonturer. Så ser jag liksom ut som jag känner mej. Utsidan synkar med insidan. Äh, jag drar mina dåliga skämt igen.

Nej! Ny vecka nya tag! Nu skall jag inte vältra mej i min misär mer. Nu skall jag träna. För det har jag liksom oxå skippat x antal veckor. Men den klagosången tar jaen annan gång. Kanske jag skulle resa till klagomuren och högljutt klaga där.

Trevlig måndag.

söndag 28 oktober 2012

Nå, kom det pengar?

Vann ni på lotto igårkväll?

Inte jag heller. Ännu kan jag inte anställa ett hembiträde, köpa en ny bil och päls, beställa en världen runt resa. Men kanske nästa veckoslut, jag kan nog vänta.

lördag 27 oktober 2012

Blompartihallar och "lite" städning

Idag morse var vi till blompartihallarna i Somparn i Helsingfors. Det är roligt att vara där. Det doftar så gott och det finns blommor, blommor överallt.
Jag skall fixa blommor till ett dop så därför var jag där. Genast på morgonen. Lite annorlunda lördag morgorn. Kunde inte motstå en snittamaryllis åt mej själv och min karl ville ha doftande freesior.