Det slog mej här en kväll att om 5 år så har jag eventuellt 2 utflugna barn och bara min baby är hemma.
Själv var jag 17 när jag flög iväg. Och när jag tänker på det får jag sådan ångest att jag inte vet vad jag skall göra.
När jag tänker på vilka möjligheter som öppnar sej blir jag så glad att jag inte vet av mej. Home alone!
5 år det är ju ingenting. Fattar ni?
Ojoj, du får njuta allt du kan nu då (fast det ibland är en vånda).
SvaraRaderaFörsöka duger.
Raderao jag kommer lungt efter, kära du ;)
SvaraRaderaLugnt? ha-ha-ha!
RaderaOm 5 år har den äldsta här körkort, kan eventuellt köra syskonen till träningar, vara "barnvakt" så vi gamyler slipper o lufta på oss, söka oss gamyler från baren = fungera chaufför. Eller är d bara önsketänkande?? ;) Vi får leva på hoppet!
SvaraRaderaTiden går så fort när barnen är små. Jösses! Fast jag vill inte att mina ungar skall kuska mej;)
Radera