Hoppas på att kunna briljera riktigt ordentligt

Vilken tur att jag har bloggat. Jag har ju massor med foton och text att ta till till t ex (hoppsan det blev visst 3 st till efter varandra) skolarbeten.

Jag kommer så att briljera nästa gång vi har kritik i skolan. Hoppas jag i alla fall att bara inte allt åter skiter sej för att jag är så lat.

Kanske jag skulle visa nånting som jag har målat

här var det livsglädje så det förslår och blir över

Trevlig midsommar.

Bohemiska Maggie i Asien

Vill bara tipsa om att Bohemiska Maggie är ute i stora världen. Det är jätteintressant att läsa om vad hon sysslar med.

Bohemiska Maggie i Asien här.

Satan, I hate it men

på torsdagen avgörs mitt öde. Skall jag bli konstnär? To be or not be?

Jag är som en spänd pilbåge som när som helst brinner av. Jag har fotat mina tavlor och kollar in dem om och om igen. Är de bra? Duger de till nånting? Jag kollar mina klasskamraters tavlor och frågar samma frågor.
Jag har inga svar. För hur kan man jämföra konst. Smaken är ju som bekant ingenting man kan diskutera.

Helvetes, helvete ifall jag inte kommer in tänker jag sluta med att drömma och bara dra täcket över huvudet och aldrig någonsin sticka ut mitt huvud mer. Där tänker jag mögla tills alla har glömt mina utopiska  drömmar.... hur länge tar det förresten. Har på känn att jag ganska hastigt skulle bli uttråkad där under täcket.

I alla fall tröstar det mig att det är många andra som är i samma situation. Vi skall peppa varandra och vänta in stunden för vår dom tillsammans. Vi skall dricka några öl på en restaurang i Kabelfabriken, tillsammans går vi ca klockan 18 fram till skolans dörr för att se vem av oss har kommit in.

Vi är 27 stycken och 12 kommer vidare. Kan tänka mig att det blir tårar av glädje och besvikelse. Hur det än går kommer jag att vara glad för de som kommer vidare och ledssen för de som inte gör de.

Vilken jävla helvetes situation det här är.

En kort paus

Jag tror nästan att jag tar en kort paus i bloggandet. Det är så mycket i skolan och mina nerver och förstånd är inte som de borde vara.

Jag är så nervös för hur det kommer att gå, kommer jag att få fortsätta? Vill jag fortsätta?  (JOOOOO) Har jag ekonomiskt möjligt att fortsätta? Och framförallt FÅR jag fortsätta?

Min första utställningen har jag också varit med om. Det var jätteroligt. Jag drack skumppa tills jag slockna. Fast jag hann ringa till min kära karl och berätta hur mycket jag älskar honom. Detta strax före jag slockna, så jag sluddra antagligen mer än jag berätta. Vilken kärleksförklaring.

Men bra feelis, gott folk, bra feelis! Inte alls så farligt att ha utställning.

I alla fall ha det gott!

Återkommer i början på maj när jag vet mer hur det går med skolan. Skönt skall det bli att få veta. Sedan kan jag planera vad som händer efter det. Och då har jag också mycket att berätta om min kära trädgård, sini där händer det saker. Mamma Mia vad det händer i rabatterna.

Arrivederci!

Snålvattnet rinner

Varför är jag så himla snål på de mesta som man kan stoppa i munnen.

Jag har fullt upp med att låta bli att ta en liten bit av min morotskaka som jag SJÄLV har bakat. Det doftar så mustigt, hemtrevligt...Jag skall få gäster imorgon.

Tycker ni att det skulle vara hemskt märkligt ifall ni skulle bli bjudna på en kaka där nån redan har tagit en piku-piku-liten bit?

Jag bara undrar och fortsätter och dregla.

Biljettkontrollörer

Jag åker varje dag med metron från Mellungsbacka till Gräsvik och sedan tillbaka på eftermiddagen. Jag har egentligen ingenting emot det. Det tar lite på 20 minuter så jag brukar stänga ögonen och försöka koppla av lite. Med väldigt goda resultat.

Förutom igår morse när de rusar in 10 biljettkontrollörer. De rusar in, skriker hyvää huomenta ja lipputarkastus. De är som militanta bulldogar. Jag blir skiträdd.

Fattar inte varför de måste vara så stora på sig, så aggresiva. Stackars den jäveln som inte har betalat sin resa. De tar säkert den stackaren bakom hörnet och bankar skiten av hen. Åtminstone får jag det intrycket.

Själv blev jag lite till mig och gav i misstag fel kort och då säger hon genast med myndig röst:

- JA HENKILÖLLISYYSTODISTUS, KIITOS.  Just sådär sa hon åt lilla mig som aldrig har gjort ens en fluga förnär.

Men jag överlevde och nu är det veckoslut så trevlig helg.

Feminism-diskussion

Försöker bli klok på feminism och kolla det här.

 Blev kanske lite klokare igen men bara lite. Vad tycker ni?

Undrens tid är inte förbi

Så mega-hurri som jag är har jag nu t o m börjat lyssna på finsk radio. Det har inte hänt allt för ofta.

Jag är så glad att jag får öva på min finska varje dag och gissa om den har blivit bättre.

Till salu

Min karl är rolig. Jag skall till Borgåbladets kontor och sätta in en till-salu-annons:

" Nu är den till salu! P g a  den snöfattiga vintern har vi övervägt att sälja vår snöskovel. Skoveldelen är tillverkad av förnyelsebar, närproducerad organisk oljeprodukt. Handtagets stål har utvunnits från djupet av den stolta svenska stålets mecka LKAB:s malmgruvor i Kiruna på 2 000 meters djup.

Skoveln är regelbundet underhållen på märkesverkstad och fungerar perfekt. Varsamt använd av en kvinna så gott som hela sin tid hos oss.

Pris 22 euro, eventuell prutning sker på plats.

Skovelsparkare göre sig icke besvär. :-)

p.s behöver ej fler fb-vänner. "

Visst är han rolig. Hoppas det inte kostar alltför mycket. Det kostar väl efter hur många ord en annons har och denhär annonsen har väldigt många.

Vad tror ni? Kommer vi att sälja vår kära snöskovel?

Runebergsdagen

Runebergsdagen till ära åt jag raskt upp 2 runebergstårtor. Det tog ungefär lika länge som att skriva det här inlägget.
Nu mår jag prima.

God natt.

Gott nytt år

Aj jestas vad duktig jag är på att blogga just nu. Kanske inspirationen kommer nästa år, kanske inte. Den som lever får se.

Jag ville bara önskar  ett riktigt gott nytt år. Ha det bra, kära ni.

I dagens Borgåblad

Jag är kanske inte rätt person att ha åsikt om följande för att jag är sällsynt virrig person, lite som en ekorre men...

I dagens Borgåblad läste jag om Molly Rosenström. En 14 år gammal flicka som har siktet mot stjärnorna. Redan när hon gick i årskurs 4 "visste" hon vad hon ville bli.

Det är bara att gratulera för jag vet inte vid 44 år vad jag skall bli när jag blir stor. Det finns ju så mycket att välja mellan.

Dessutom har jag alltid varit av den åsikt att man skall inte sätta alla ägg i samma korg. Man kan ju kippa omkull i halkan. Fast Molly har tänkt på det också och har således väldiga fina vitsord. Stackars duktiga flicka.

När jag gick i årskurs 4 lekte jag med Barbi och Ken att de hade sex och hade verkligen inte en tanke på min framtid.

När jag var 14 lärde jag mig att röka och dricka och tänkte fortfarande inte på min framtid.

Nu säger jag inte att jag har gjort rätt. Jag säger att jag tycker att barndomen och ungdomen var en väldigt skön tid. Jag dalla och gjorden ingenting annat än levde. Tänkte inte på framtiden, att planera nästa veckoslut räknas väl inte som framtidsplanering.

Ännu efter gymnasiet visste jag inte vad jag ville. Nu studerar jag till konstnär och gör det för att jag tycker om det, inte för att göra karriär. 

Molly Rosenström är väldigt målmedveten och tänker inte sluta före hon är på toppen. Hon försöker att träffa sina vänner åtminstone en gång i veckan. En väldigt annorlunda ungdom än min och många andras.

Lycka och framgång till dej, Molly Rosenström, du är värd det.

President Kennedy

Jag skrev ju tidigare om Putin och tänkte fortsätta lite om andra presidenter.

Det är 50 år sedan JFK blev ihjälskjuten. Därför har man fått köpa en bilaga med Iltalehti. Med stora feta bokstäver står det på bilagans första sida:

KENNEDY, KOVA POLITIIKASSA JA KOVA SÄNGYSSÄ!

My God, I say. Vad är det för en rubrik? Kova sängyssä? Är inte det en grundförutsättningen i sängen?
Var det det här legacy som JFK ville ha? (hmm, det blev ganska många frågor)

Tänk nu på Bill Clinton. Vad är det det första du tänker på när du hör Bill Clinton.
Hur han förklara med övertygande ögon och pekfinger hur han aldrig har haft sex med den där kvinnan.

Jag säger som Muminpappan i Muminpappans memoarer:
(citat)

" Varje troll måste ha nånting att se upp till (och ner på, förståss), någonting som väcker vördnad och ädla förnimmelser."

Citatet är taget när Muminpappan träffar självhärskaren för första gången. Muminpappan blir hemskt generad när självhärskaren inte överensstämmer med hans förväntningar.

Läste i metrotidningen....

.... häromdagen att Putin vill göra lite förändringar i ungarnas historieböcker. Hi-hi och samtidigt blir man mörkrädd.
Är det sådär lätt att skriva om historien och varför gör han så?

Putin är "lustig" han, så mycket makt men måste han hela tiden häva sig. Han är som en pincher. ni vet den där minihunden som är egentligen är släkte med dobermann.

Hmmm, vår hund är också liten med ett stort ego, jack-russel, fast den är inte så väldigt macho som en pincher. Den kan faktiskt "spela" väldigt anspråklös när den vet att den gjort illa eller när den vill ha mat.

Huhu, vad kan jag säga annat än att Ryssland fascinerar.
Som en annan sak varför är de misstänkta i Ryssland färdigt innanför galler. Är inte det jätte gammalmodigt, är inte de misstänkta färdigt dömda då. Skalll man inte vara oskyldigt tills motsatsen är bevisad.

Da!

Hej igen,

länge sedan sist.

Jag skulle ju radera denhär bloggen och gjorde det också. Tills jag upptäckte att man kan få tillbaka bloggen med några enkla tangenttryckningar.

Hade inte hjärta att radera den. Det är ju i alla fall fråga om min blogg, min förstfödda blogg. Och vad glad jag är för det nu när jag inte orka fota mer och skriva om vackra, gulliga saker.

Så jag är tillbaka på Mumin och jag. Tillbaka till rötterna.

Lite svårt har jag nog att formulera mig. Det kräver också övning det här med att skriva. Ifall man inte övar sig blir man rostig.

Slutstädning

Städar här på bloggen. Tar tillvara foton som jag kan återanvända. Går igenom året som gått, så blir det ju automatiskt.
Satt de bästa trädgårdsfoton på Linnéas butik.

Ikväll skall jag gå igenom resten och sedan raderas denhär bloggen och finns inte mer. Scwup bara, bort från cyberrymden, bort från bloggtoppen, bort från er som har läst mig. Scwup bara.

Herregud, vad jag känner mig högtidlig...

Nu är beslutet fattat

Jag kommer att avsluta Mumin och jag. Den kommer att vara här på nätet tills min karl har printat ut hela härligheten. För en utförligare dagbok har jag aldrig tidigare haft.
Känns faktiskt lite vemodigt. Varje kväll har jag loggat in för att kolla det senaste. Ifall nån har kommenterat. Och OK visst kommer det ju att fortsätta men på en annan blogg. Och det är inte sagt att alla ni som har hängt här hittar dit.

Men å andra sidan Cést la vie. Man träffas och man säger adjö. Ni får gärna fortsätta att följa med mitt liv och leverne på Linnéas butik.

Där kommer det mest att handla om trädgård. Mycket om fotografering och om mitt akvarellmåleri. Jag skriver också fortsättningsvis om Mumintrollen. För att: Cést ma vie.

Jag kommer inte att blogga varje dag men säkert många gånger i veckan. Och kanske det blir också dagligen men jag behöver inte. Och det skall bli skönt. Inte för att någon har tvingat mig till det nu heller utan det har mera kommit från mig själv. Och förvånansvärt enkelt har det kommit ett inlägg. För Cést la vie, det händer ju hela tiden nånting.

I alla fall vet jag inte hur länge bloggen är här. Inom kort kommer jag att radera den. Hoppas vi ses på

Linnéas butik.

Adieu, mes amis. Have a nice life(vet inte vad det är på franska).

Hej kära läsare,

jag är i valet och kvalet. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra.

Jag har bloggat över ett år här på Mumin och jag. Och om jag säger som saken är (muministiskt uttryck) så har det blivit lite som ett skötebarn. Lite måste det skötas, dias. Och jag tycker ju att jag har kanske världens bästa blogg. Lite som när man tacksamt tycker att man har världens bästa ungar.

Men jag har länge varit intresserad av att lära mig fotografera, att lära mig måla med akvareller. Jag har alltid varit intresserad av inredning och halva mitt liv har jag varit intresserad av odling, trädgård. Jag vill ha en blogg som har dessa ingredienser. Jag vill ha kanske världens vackraste blogg.

Så nu funderar jag på att avsluta Mumin och jag och börja blogga mer på min andra blogg   Linnéas butik.

Idag har jag fotat och resultatet kan du se på den bloggen. Två foton och 1 timme. Det tar tid för en nybörjare. Gå in och titta, vetja.

Nåja, inte har jag så allvarliga problem men trots det värt att tänka på. Hur lätt skulle ni kunna avsluta er blogg?

Kommer antagligen att fortsätta skriva tills jag vet hur den här sagan slutar.

Trevlig helg.

Igår

Han gjorde det igen, min karl.

Han ringde hem och läste Sven Dufvas historia för våra ungar. Och de lyssna. De vet vem Sven Dufva är.
Tack o lov sjunger han inte Vårt land för han måste vara den mest obegåvade sångaren i världen.

Hola

I´m back. Roligt. På jobb. Återkommer. Slut.