Avundsjuk

Ibland är jag avundsjuk. Fult? Ja men mänskligt tröstar jag mig själv. Dessutom är ju avundsjuka på nåt underligt, vrickat sätt en väldigt fin komplimang.
Eller är jag ut och cyklar nu?

Linnea frågar

Jag vet inte hur ni känner för det här med kommentarer och att kommentera. Det är jätteroligt när folk tar sig tid att kommentera. Att jag har lyckats få nån så pass intresserad att de tycker att en kommentar är på sin plats.

Själv är jag som alltid tudelad, som röven. Jag vill gärna kommentera. Men jag kan ju inte skriva långa noveller på andras bloggar utan det skall ju helst vara en kort, koncis och gärna väldigt bra kommentar på alla sätt. Inte så lätt, I say.

Sedan är det där hur ofta kan jag kommentera. Det är ju allt som oftast fråga om en människa som jag aldrig har träffat/ kommer att träffa. Jag har fortfarande lite svårt, känns underligt, att ta del av främlingars liv. Fast de är väldigt intressanta liv. Känner mig som en snyltgäst. Och vem är jag som ännu har mage att kommentera denna okända människas liv.

Tycker inte ni att det är konstigt? Inte ens pikulite?

Och det mest konstiga kommer nu. Jag tycker att jag känner mig lite som en stalker när jag är och nosar på andra människors bloggar MEN sedan tycker jag att det är roligt att få kommentarer. Visst är det ju konstigt?

Nåja, nu skall jag koka kaffe och äta bulla för ungarna är i säng. Ingen sover så jag kan inte prassla med påsen. För då hör de och undrar vad jag sysslar med.

Borgen ikväll. Kvinnan (fick hjärnstillestånd, kommer inte ihåg namnet) till höger är en favorit.

Måste man som kvinna vara feminist?

Är det politiskt korrekt att vara feminist när man är kvinna? Är det kanske det enda rätta. För vad är man annars för syster. En syster som inte orkar bry sig om sina medsystrar.

Råka ni se på Mia på Grötö igår? Där fråga hon samma sak. Och hon erkännde att hon inte är en feminist.

Det är knappt man vågar tänka tanken. Alla är så himla mycket feminister idag. Jag måste erkänna att jag inte har tänkt så mycket på saken. Det finns saker som intresserar mig mera. Och då inte sagt att feministernas sak  inte skulle vara viktigt.

Linnéa frågar

Det är mycket Frida Kahlo i mitt liv just nu. Jag läser en bok om henne och såg i veckoslutet filmen om henne(igen) med wunderschöna Selma Hayek som Frida Kahlo.

I filmen fastna jag för detta:

Fridas man, Diego Rivera, var en mycket framgångsrik konsnär han med. Han slog igenom i Staterna big time som de säger overthere.

Här kommer ett litet "citat" från filmen (kan man citera en film?):

" Nytt rekord! Över 50 000 människor har ställt sig i kö utanför New Yorks nya Museum of Modern Art för att se den stora mexikanske konstnären Diego Riveras målningar. Han är den mest omtalade mannen på den här sidan av Rio Grande."

Och såhär tyckte Frida Kahlo om det:

" Gringorna är vänliga men det viktigaste i Gringoland är att ha ambitioner, att bli nån. Bara den som är nåt intresserar dem. Jag avskyr det. Att vara nåt stort intresserar mig inte. Diego älskar det. Han är som en stor skål fylld med godis åt alla. Allt i dethär landet inspirerar honom."

Vad tycker ni? Är det viktig att vara ambitiös? 

Linnea frågar

Jag lyssnar ju hela tiden på Mark Levengood när han läser upp Muminböckerna. Det gör han så prima och jag kan inte få nog av det.

Fast en sak irriterar jag mej på. Han säger sjölv och jag har hört andra Hesasvenskar säga det oxå. Det passar inte på något avigt vis.

Hur säger ni eller säger ni rentav sjölver?

Annars är det ju trevligt med dialekter i alla fall ifall man förstår vad människan säger. Hur mycket dialekt pratar ni? Eller pratar ni slang?

Min pappa låter lite som Remu Aaltonen när han släpper såndär stadin slang á la 1960-talet. Så coolt.

Linnéa frågar

" Freedom´s just another word for nothing left to loose" sjunger Janis Joplin. Är det så?

Borde kanske precisera mej men har varken tid eller ork med det. Kan bara säga att detta har upptagit mina tankar.

Linnea frågar

Vet ni vad jag skriver om nu:

Tjänstefolk, hihi, jag menar tjänstemän med hårda lockar/klackar, knäppande penna som alltid är endera på lunch/skolning och den manliga versionen kostym, välkammad bena...?

Det är också en sort.

Linnea frågar

- har ni ordnad ekonomi, en buffert för oväntade transaktioner?
- lovar ni vad ni håller?
- kommer ni i tid till möten/jobb?
- kockar ni ett varmt mål mat/dag?
- är er bykkorg tom?
- för ni er bil till service genast när "dags för service" lampan lyser?
- har ni svansen i 40 graders vinkel och är kravatten alltid rak?
- har ni tagit in era terassmöbler, putsat dem rena?
- har ni gjort snöarbetet, är er gård renslickad med raka fina kanter?
- är julklapparna/skinkan köpta, julgranen utvald?
- har era barn fina skolbetyg?
- byter ni sängkläder en gång i veckan och fredagstädar ni?
- spelar era barn pleikkare varje dag?


och så vidare. Den kloka läsare förstår säkert vart jag vill komma;) Detta är fint. Ordentligt folk är bra. Jag vill vara ordentlig. Och jag är väl sådär semiordentlig men stenkoll kommer jag aldrig att ha.
Viktigast för mej i denhär listan är ungarnas betyg, ordnad ekonomi och att jag skulle anses pålitlig. Vad är viktigt för er?

Linnea frågar (2)

Sällskapspel

En del av frågorna kommer från detta sällskapsspel  som jag min karl köpte åt mej. Som jag skulle ha och som han fick leta efter tills han hitta det.

I alla fall så är det ett spel om att bete sej "typiskt svenskt". Typiskt svenskt är inte bara typiskt svenskt utan ganska typiskt i största allmänhet.

Blablabla....

1. Om du har blommor till någon, brukar du då ta av pappret kring blombuketten innan du ringer på dörren?

2. Lägger du upp varorna på bandet med streckkoderna åt ett och samma håll?

3. Har du någon gång frågat en person vad han eller hon jobbar med innan du frågat vad personen heter?


Heippa-ralla.

Linnéa frågar.. (1)

Jag skall härmed införa en följetång, Linnéa. När jag inte har nånting att skriva om så skall jag ställa en fråga till Er.

Det kan vara om vad som helst, nånting som jag vill veta. För som Mark Levengood säger så skall vi lära oss hela livet ut.

Ni kan svara genom att kommentera, komma hem till mej och svara då kan ni få en slät kopp kaffe, skriva ett brev/ i stjärnorna, telepati....

Bland alla som svarar kan jag bara säga att ni kommer att bli så kloka. Sedan när jag har frågat min miljonte fråga och på det viset gjort det finska folket civiliserat skall vi dricka champagne för det gör fint, civiliserat folk.

Ok, första frågan är:

1. Brukar ni ta päikkäre?

Ifall ni gör det hur ofta, hur långa? Hurdant humör är ni efteråt? Brukar ni äta godis så ni nästan spricker efter det? Tycker ni det är pinsamt att ta päikkäre?