Piff och Puff

Kommer ni ihåg de två ekorrarna som alltid samla nötter för att klara av vintern? Sedan kom Pluto och av allt blev ingenting.

Sånt tycker jag om att göra om hösten, samla på mig så att vi skall överleva vintern. För visst är vintern endast en tid av överlevnad.

I "muminboken" Sent i november beskrivs hösten väldigt fint:

"Höstens lugna gång mot vintern är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det är som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet."

Vad har jag då gjort för att förbereda mig inför vintern. Jag har gnällt halva sommaren på mina söta ungar att det skall bära in ved OCH de har burit in ved. Hela förrådet är proppfullt. Vi skall elda varje dag.

Jag har lagt in 4kg gurkor och 3kg rödbetor, syltat(en burk plommonsylt). He-he, tur att det finns butiker för annars skulle vi nog svälta. Men det är tanken som räknas.

Sedan har vi också tidigare iordningställt en urgullig kamin, som visserligen inte värmer så mycket mer än mitt estetiska  öga. Titta nu vilken söt, liten kamin:

Vi ville ha en likadan skorsten som
Pippi Långstrump.

Det måste vara extrasmå klabbar .
På kaminen kan man sätta en kaffepanna full med glögg, t ex, vid jultider.
Väldig praktiskt eller hur?

En sommardag

Det är så länge sedan jag skrev ett inlägg att jag inte riktigt kommer ihåg hur man gör.

Men förra inlägget är så pinsamt att jag skulle rodna ifall jag kunde. Att vara så där negativ borde vara förbjudet.

I alla fall så har sommaren kommit och det med besked. Det är så varmt att t o m svärmor hade tagit på sig shorts. Där satt hon i skuggan och klippte dill att ha till vintern. Hon hade samma solhatt på sig som hon har haft alla 27 år som jag har känt henne.

Där satt min yngsta och vissa youtubeklipp åt henne. Scenen var som tagen ur Tove Janssons Sommarbok. Han prata om bomber och  granater och hon tänkte antagligen på hur mycket dill hon skall frysa in. Harmoni över generationsgränserna.

Sedan for vi och fiska. Min karl drog upp en gädda. Den satte han i ett ämbar full med vatten. När vi skulle hem hade den dött och stelnat i samma form som ämbaret.
Hur skall vi få den platt i stekpannan undrar vår yngsta, skall man knäcka ryggraden på den...
Det är likstelhet sa min karl hjälpsamt.
Örk, är inte alls lockande att äta nånting som är likstelt, låter inte alls gott.

(Är det bara vi eller brukar nån annan föra underliga diskussioner? Alltså väldigt ofta?)

Väl hemma låg gäddan i alla fall helt fint och platt i långpannan, fylld med alla möjliga godsaker. Ett sjå var det att äta den, en massa ben och skinnet ville inte lossna och inte smaka den egentligen så mycket.
Vilken tur att de stekta potäterna var riktigt smaskens, de räddade den måltiden.

Det var den dagen. Den dagen ett liv! Eller hur är det som Farbror Melker säger?

Är jag en storbloggare nu?

Vet ni att en kvinna på All Things Moomin har tagit kontakt med mig. HON har tagit kontakt med mig. Vad är All Things Moomin? Nå, Mumintrollens officiella hemsida.
T o m  Mumintrollen hänger med i sociala medier.

På sidan kan du läsa om karaktärerna, lite historia om Tove Janssons Mumin-böcker och så finns där en butik. Fina grejer. Själv har jag så mycket Muminmuggar så det räcker och blir över men det finns ju så mycket mer: nyckelringar, väskor, sängkläder och t ex den här:

Bild: All Things Moomin
En vacker dag skall jag ha den här fin-fina lampan.

Klicka in er på sidan och passa på nu. Det lönar sig för ni får en rabatt på 15%  med koden muminochjag. Koden är i kraft till den 21.6. Rabatten skall sättas i en ruta vid checkouten.

Det ni. Det kan jag bjuda på precis som vilken storbloggerska som helst. 

A must have

Såg på Konst eller konstigt dessa underbara lampor som jag SKALL ha. Nån gång i mitt liv.

Från finska Feelis

Det finns också en Hatifnatt-variant. Tror nästan att den är min favorit. När Hattifnattarna lyser, är elektrifierade, är det egentligen erotiskt laddade( tror jag att jag läste i den nyaste Tove Jansson boken).

Tänk vad lustigt ifall man skulle bli självlysande när man är kåt. Så hemskt lustigt.
Bäst som nån verkligt viktig person skulle prata så skulle hen börja lysa och alla skulle veta varför.

Hilarious.

Det är pinsamt när man blir upprörd

Visst håller ni med att det är pinsamt när man blir upprörd? Man förlorar lite sitt ansikte, sin värdighet.
Eller visar man kanske bara sitt rätta ansikte?

I muminboken, Sent i November, hjälper Homsan, ofrivilligt, Hemulen med att bygga ett trädhus.

" Homsa!
Homsan kom ut från sin skrubb.
Har du läst nu igen, sa Hemulen. Det är farligt att läsa för mycket. Hördu. Tycker du om att dra ut spik?
Det tror jag inte, svarade Homsan.
Om nånting skall komma till stånd, förklarade Hemulen, är det alltid så att en bygger och en annan bär plank. Eller den ena slår i nya spikar och den andra drar ut gamla spikar. Du förstår?
Homsan bara tittade. Han visste att han var den andra."


I nåt skede får Homsan nog och han blir upprörd. Sen blir han så generad att han gömmer sig under bordet.

Idag blev jag också upprörd. Inte så att jag börja skrika men lite så att min röst börja darra. Det är pinsamt. Jag skulle gärna ha gömt mig under bordet fast jag tror att jag isåfall skulle stanna där.

Förstår ni?

Från boken Sent i november av Tove Jansson
Övre raden från vänster:
Filifjonkan, Mymlan, Hemulen och Snusmumrik
Nedre raden från vänster Onkelskruttet och Homsan Toft
En av de bästa böckerna, ever.

Arbeta och älska

Jag är en glad ägare av den här boken:

Nyaste boken om Tove Jansson

Den här boken skall jag läsa på Kanarieholmarna. Njuta och läsa.

P.s Det har gått 100 år sen Tove Jansson föddes. Det skall bli en utställning på Ateneum. Jag skall kolla den utställning definitivt.

Jag kommer inte att blogga när jag är på semester.

President Kennedy

Jag skrev ju tidigare om Putin och tänkte fortsätta lite om andra presidenter.

Det är 50 år sedan JFK blev ihjälskjuten. Därför har man fått köpa en bilaga med Iltalehti. Med stora feta bokstäver står det på bilagans första sida:

KENNEDY, KOVA POLITIIKASSA JA KOVA SÄNGYSSÄ!

My God, I say. Vad är det för en rubrik? Kova sängyssä? Är inte det en grundförutsättningen i sängen?
Var det det här legacy som JFK ville ha? (hmm, det blev ganska många frågor)

Tänk nu på Bill Clinton. Vad är det det första du tänker på när du hör Bill Clinton.
Hur han förklara med övertygande ögon och pekfinger hur han aldrig har haft sex med den där kvinnan.

Jag säger som Muminpappan i Muminpappans memoarer:
(citat)

" Varje troll måste ha nånting att se upp till (och ner på, förståss), någonting som väcker vördnad och ädla förnimmelser."

Citatet är taget när Muminpappan träffar självhärskaren för första gången. Muminpappan blir hemskt generad när självhärskaren inte överensstämmer med hans förväntningar.

Kulturnyheter från Mumindalen

John Irving är en av mina favoritförfattare. Jag gillar hans galna, absurda värld. Vad som helst kan hända, både tråkiga och roliga grejer.
Jag brukar alltid köpa hans böcker ifall jag råkar komma över dem på loppis. Idag kom jag över denhär:

Fredagen till ära skall jag ha en John Irving kväll och kolla denhär filmen, ähum igen.

Dessutom läste jag i nåt av veckans Borgåbladet att John Irving himself skall komma till Finland för han lär ha en ny bok. Denna:

När, var vet jag ej. För här i detta hus eldas allt upp strax efter att man läst det. Så Borgåbladet är tyvärr uppeldat.
Men det som jag kan berätta är att i dagens Borgåbladet stod det att Ateneum ordnar en utställning över konstnären och författaren Tove Jansson, våren och sommaren 2014.  jippi, jipppiiii, jiiiipppi.

Igår var jag till Helsingfors Arbis på utbildning hela dagen och Tove Jansson har två jättestora fresker där som jag beundra. Bl a denhär:

Det är Tove herself som sitter och röker i förgrunden

Nåja, det var allt från kulturnyheterna från Mumindalen denna gång. Trevlig helg!

Tove Jansson: Om Mumin och livet

Titta på Om Toves val av yrke och Mumins födsel.

Detta har jag sysslat med ikväll. Nu God natt och Trevlig kvinnodag.

Rock-n-roll i blomvasen

Igår var jag på akvarellkurs. Jag ville så gärna måla tulpaner. Lite mommo-motiv kanske men tulpaner har så mycket rock-n-roll över sig. De växer sig så långa, skrangliga och vrider sig åt alla håll. Ser ut som de skulle shake, rattle and roll.

Först titta jag på bilder av tulpaner med tyckte att jag bara blev hämmad av dem. Tog ett papper och börja skissa rakt av. Kasta färger på pappret. Jag var visst lite kreativ där. Och det blev så satans bra. Jag var lycklig.

Blev ivrig och fortsatte hemma till långt efter midnatt. Tror att jag skall anse den vara klar nu före den blir överarbetad= inte bra. Nå blomvasen har jag inte gjort nånting åt ännu. Vad skall den vara för färg?

I alla fall, varsågoda mina nyaste målning:

Rock-n-roll i blomvasen
Jag måla negativt, jag måla aldrig själva objektet utan det som är omkring
Vasen är inte färdig

Nu ser jag klart och tydligt hur inspirerad jag är av Tove Jansson. Målningen påminner (lite i färg och motiv) om pärmen till Småtrollen och den stora översvämningen.

Jag är lycklig.

Varför vi är som vi är

Vad är det som formar oss så att vi blir vad vi är?

Kanske vår självbild:

"För första gången  såg jag mig själv i helfigur. Den blanka isen var mycket större än Hemulens tamburspegel. Jag såg vårhimlens moln flyga förbi mina små vackra upprättstående öron. Äntligen kunde jag betrakta hela näsan och den fasta, välsvarvade fortsättningen ändar ner till mina tassar. Tassarna var egentligen det enda som gjorde mig lätt besviken; de hade ett drag av hjälplöshet och barnslighet som förvirrade mig. Men, tänkte jag, det går kanske över med tiden. Det är tvivelsutan huvudet som är min styrka. Vad jag än gör så kommer jag aldrig att tråka ut folk. De kommer aldrig att hinna titta så långt ner som till tassarna. Förtrollad betraktade jag min bild."

Stycke från Muminpappans memoarer.

En bra, realistisk självbild är bra att ha. Då har man redan kommit långt.


Kanske vår uppväxtmiljö:

" Hemulen satte sigill på min svans och stämplade det med det magiska talet tretton eftersom hon hade tolv hittebarn förut. De var allihop lika allvarsamma, lydiga och ordentliga för Hemulen tvättade dem tyvärr oftare än hon tog dem i famnen (hon hade den form av gedigen karaktär som saknade alla finare nyanser). Kära läsare, föreställ er ett muminhus där alla rum ligger i ordentliga rader, fyrkantiga och målade i en enda pilsnerbrun färg....

... Jag fick inte ta trevliga småkryp med mig hem och ha dem under sängen! Jag måste äta och tvätta mig på bestämda tider! Jag måste hålla svansen i fyrtifem graders vinkel när jag hälsade! O, vem kan tala om sådant utan att fälla tårar." 

Stycker från Muminpappans memoarer.

Visst var det synd om Muminpappan. Visst kan han skriva så man får tårar i ögonen.


Kanske våra drömmar:


" Drömmar är skräp, sade Hemulen.
Hur vet man det? invände jag. Kanske Mumintrollet jag drömde är det riktiga och Mumintrollet som står här bara är nånting som tant har drömt?
Tyvärr inte! Du finns nog! sade Hemulen trött. Jag hinner inte med dig! Du ger mig huvudvärk! Vad skall det bli av dig i denna ohemula värld!
Jag skall bli berömd, förklarade jag allvarligt. Och bland annat kommer jag att bygga ett hus för små upphittade hemuler. Och de skall allesammans få äta sirapssmörgås i sängen och ha snokar och skunkar under den!
Det går de aldrig mer på, sade Hemulen.
Tyvärr tror jag att hon har rätt."
Från Muminpappans memoarer.

Att ha drömmar är nog så himla viktigt. För utan dem blir världen så tråkig och pilsnerbrun. Vad mera är det som påverkar oss?

Allt påverkar oss. Därför är vi människor så komplexa och därför blir jag inte klok på människor sådär överlag.
Tror att när jag är en gamyl umgås jag mera med blommor än med människor.

Jag gillar memoarer. Att läsa om människors liv är så intressant.
Sådana människor som har varit med om mycket, gjort mycket och sett mycket.
Inte kanske "kända" människors juiciga bekännelser.

Mars

Imorgon är det första mars. Månne Tove menar mars när hon skriver:

" Nu kom den hemlighetsfulla månaden med granna solskensdagar, takdropp och vindar och farande moln och om nätterna skarp köld med skare och bländande månsken."

Från Trollvinter.

Må vara riktigt hur som helst men plusgrader när jag tog min morgontobak klockan lite över sju.

Aj, aj nu är det tider, gott folk. Och min karl som kommer hem idag. Jag stryker bort en skrynkel från min skjorta belåtet, allt är perfekt.

Ta det inte så allvarligt, jag använder aldrig välstrukna skjortor. Jag har bara fått spunk av alla stora känslor inom mig därför att det är vår.

Glad vår!

Vad är en diskussion

När två eller fler pratar med varandra. Klart som korvspad. Man kan vara av olika åsikter men ifall man är civilserad borde man kunna "diskutera".

När blir en diskussion ett gräl?  Kan man gräla civiliserat utan att höja rösten eller använda " fula" ord. Och är det så hemskt att gräla.

Jag bara måste få gräla ibland. Det är så himla skönt. Jag gräla inte civiliserat  det kan komma ett och annat slag under bältet rentav i skrevet.

Men diskussioner är trevligt. Ifall jag känner att man lyssnar på mig, respekterar mina åsikter och inte tycker att jag är en idiot p g a mina åsikter. Jag lyssnar gärna och kan ändra mina åsikter. Ganska sällan upplever jag såna diskussioner, tyvärr.

Tove Jansson, vem annars, skriver bra om detta oxå. Stycker från  Kometen kommer:

" Så kom det sig att hemulen följde med på vandringen mot Mumindalen. Han var mycket besvärlig att ha med sig men det kunde inte hjälpas. En gång fick de gå tillbaka flera kilometer för att leta efter ett feltryck som han hade tappat och två gånger kom han i gräl med Snorken om nånting som ingen av dem riktigt hade reda på ( de påstod att det var en diskussion men det lät som ett gräl).

Just denhär hemulen var en F I L A T E L I S T men en hemul i alla fall.

På tal om Bisamråttan och vikten att välja rätt ord

Bisamråttan är en allvarlig "man". Han anser att det mesta är väldigt onödigt, han är värdig men samtidigt väldigt mån om att inte bli till ett åtlöje. Vilket han tycker att han blir för minsta lilla små sak och alltid är det mumintrollens eller deras vänners fel.

Citat från  Trollkarlns hatt:

" Vem skriker!? utrbrast Muminmamman upprörd.
Hela skogen skakade av vilda tjut. Någon eller något kom galopperande mot dem på vägen, brummande av skräck eller ursinne.
Göm er! skrek Mumintrollets pappa. Det är ett odjur som kommer.
Men innan nån hann fly uppenbarade sig Bisamråttan med stirrande ögon och morrhåren på ända. Han viftade med tassarna och höll ett osammanhängande tal som ingen riktigt begrep, men av vilket framgick att han var mycket arg eller rädd eller arg för att han blivit så rädd. Så skumpade han vidare mot Mumindalen.
Vad gick det åt Bisamråttan? sa Mumintrollets mamma uppskakad. Han som alltid är så lugn och värdig!
Att ta vid sig sådär för att repet på hängmattan gick av, mumlade Muminpappan och skakade på huvudet."

Vad som hade hänt med Bisamråttan avslöjar jag inte men det lönar sig att läsa om det. Jag skratta mig halvt fördärvad.

Men det där med att välja rätt ord så syftar jag på ordet skumpa, att Bisamråttan skumpa. Det är så hysteriskt roligt, det är som att säga att nån riktigt VIP person skulle skumpa( typ nobelpristagare i fysik). Det är så genialiskt eller skall jag skriva genitaliskt?

Jag känner mig som Bisamråttan

När jag kommer till min syster får jag lite samma känslor som Bisamråttan har för muminfamiljen i kometen kommer:

" Kan vi inte äta festmåltiden i grottan? ropade Mumintrollet. Vi gör det till en utfärd.
Alla skrek i munnen på varann och vifta med tassarna och Sniff stjälpte ut hela mjölkglaset över bordduken.
Bisamråttan reste sig och sa:
Ni blir värre och värre."

Hi-hi. Så är det hos min syster oxå. I deras hus är det så mycket meteli och de blir bara värre och värre. Hi-hi. Känner mig som dendär gamla, arga mostern som har glömt hur mycket oljud små barn kan åstadkomma.

Bisamråttan ligger i hängmattan och läser om alltings onödighet
Han får aldrig vara i fred för muminfamiljen, han tycker
att de bråkar med honom hela tiden.

Katja Linnéa på möte

På måndagen var jag på möte.
Jag tycker inte om att vara på möte. Genast när jag hör ordet möte blir jag trött. På måndagen var det alldeles förfärligt. Det enda jag kunde tänka på och koncentrera mig på var att jag måste hålla mina ögon öppna.

Jag måste ha sett konstig ut för jag märkte att hon som satt mitt emot mig började snegla på mig. Jag förstod att situationen var ohållbar. Jag måste göra nånting. Vill ni ha kaffe avbröt jag alla och steg handlingskraftigt upp. Sedan sa jag  (dumma mig) därför att jag somnar snart.

Måtte Mårran ta mig. Pinsamt!

Jag förstår nog viktigheten med möten. Men alla mötesprotokoll som måste följas och man får bara prata om viktiga saker när mina tankar påmppar från det ena till det andra som en kork i vatten. Det blir för mycket ordnande min hjärna och därför blir jag så trött.

Har du AD/HD fråga min chef. Pinsamt!

I Kometen kommer ordnar Snorken ett möte. Det är ett möte i min smak. Hör här:

" De satte sig.
Jag utnämner mig till ordförande och sekreterare, fortsatte Snorken. Finns det några andra förslag?
Ingen hade några andra förslag och Snorken knackade tre gånger med sin blyertspenna i marken.
Var det en ettermyra? frågade hans syster.
Tyst, du stör mötet, sa Snorken. Vad är det vi vet? Jo. Att den kommer att inträffa fredagen den sjunde augusti klockan 8.42 på kvällen. Möjligen fyra sekunder senare.
Ettermyran, sa Mumintrollet frånvarande. Han satt och tittade på Snorkfrökens pannlugg. Mamma hade ingen pannlugg. Han hade aldrig sett en pannlugg förr.
Varför finns det aldrig nån som hör på vad jag säger? frågade Snorken förtvivlad.
Det vet jag inte, sa Sniff, har det alltid varit så?
Nu skall ni allihop hålla klaffen och höra på vad Snorken säger, sa Snusmumriken. Han vill att vi ska fundera ut om det finns något sätt att rädda sig.
Vi går hem, sa Mumintrollet. Och ni kommer väl med?
Den frågan ska vi ta upp mer ingående på nästa möte, svarade Snorken. "

Bild: Tove Jansson, Kometen kommer

Snöstorm

Det är snöstorm. Inte någon vådlig en men riktigt tillräckligt stor för oss. Vår hund har morrat hela natten för att vårt plåttak har bullrat alldeles förfärligt.

Jag gillar ju stormar men framförallt snöstormar är trevligast framför en kakelugn med en varm dryck i tassen. Så idag morse när jag skulle ut och rasta hunden kände jag mej som en äventyrare.

"Inga kransar dekorerar den okände äventyrarens grav. Men res mig i alla fall ett minnesmärk i granit med två gråtande hemuler!"

Stycke från Muminpappans memoarer.
Jag tror nog att äventyret bara fanns i mitt huvud. Ingen egentlig fara förelåg.

Städa som Mumintrollen

Våra dammsugspåsar är slut. Det har de varit ganska länge redan i dethär småslarviga hushållet. Det är ju en hel vetenskap det där med dammsugspåsar så att man får hem just de rätta som passar till min dammsugare. Så jag låter bli för jag behärskar det helt enkelt inte.

Så jag gör som Mumintrollet gjorde i Trollvinter.

"De största dammtottarna som rullat sig runda och personliga, brukar Mumintrollet bära ut på verandan. Men de små fick kila som de ville."

Fiffigt eller vad? Jag kan berätta att de runda och personliga tottarna trivs bakom dörrar, under sängen och att dessa tottar värmer sig med hundhår.

Man kan oxå tänka att dessa tottar är lite som isolering nu när det är kallt och dessutom är det så mörkt att ingen ser dem. Och man behöver aldrig känna sig ensam.

Midvinterfest

Jag gillar julen. Hur skulle vi arma människor i norden klara oss utan julen. Den mörkaste tiden på året utan julen. Julen med ljusen, den goda maten, omtanken om andra människor. Vi skulle antagligen gå under eller åtminstone skulle livet vara så mycket tyngre.

Eller så skulle vi kunna ha en sjudundrandes midvinterfest med en jättelik kokkobrasa som skulle beveka mörkret och kölden och vi skulle fira ljusets återkomst.

Hi-hi, jag har lyssnat på Trollvinter. Nu följer lösryckta meningar från Trollvinter och de härliga bilderna är Tove Janssons som jag har fotat från böckerna;)

"Månen syntes inte än, men dalen var svagt upplyst av norssken. Nere vid bron rörde sig en rad med facklor omgivna av dansande skuggor."

"Stora och små skuggor rörde sig högtidligt skuttande kring elden uppe på berget. Och så började svansarna dunka på trummorna."

"Någon med försilvrade horn gick stampande förbi Mumintrollet och över elden flög nånting svart med stora vingslag mot norr."

" Det var hett kring brasan. Den osynliga musen tog upp en ny, vildare melodi."

"Solen kommer tillbaka, tänkte Mumintrollet upphetsat. Det är slut på mörker och ensamhet. Man kan sätta sig i solskenet på verandan och bli varma om ryggen..."

" Då slutade musen att spela och alla stirrade ut på isen.
Där satt Mårran....
Hon var mycket större än i augusti."


Nu kommer min egen text ifall ni inte skulle märka det, eh-eh. Det är ritualiskt, förhistoriskt, djuriskt, hedniskt, det är varmt och svettigt trots kölden.
Det är en fest helt annorlunda än julen.

Too-ticki

Too-ticki har likadan klädsmak som jag.

Vem tycker du mest om i Mumindalen, har du nån favorit? Många verkar gilla Lilla My och Snusmumriken.

Jag tycker mycket om Sniff fast jag önskar ju att jag inte är som han. Han har så mänskliga drag fast de är ju inte så fina som man ju skulle önska att man själv var. För vem vill vara rädd, snål, avundsjuk? Och vem är inte det?

En annan som jag gillar väldigt mycket som har många fina drag är Too-ticki. Känner faktiskt lite igen mej själv i henne. Är det inte så att Toves partner är Too-ticki?
Så alltså drar jag sådana slutsatser att Tove Jansson skulle tycka om mej ifall vi träffats eftersom Tuulikki Pietilä och jag är lite likadana.
Aj vitsi, vad jag sprätter med hängslarna nu.

Fortsättning om Too-tickis liv och leverne följer...