Sånt tycker jag om att göra om hösten, samla på mig så att vi skall överleva vintern. För visst är vintern endast en tid av överlevnad.
I "muminboken" Sent i november beskrivs hösten väldigt fint:
"Höstens lugna gång mot vintern är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det är som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet."
Vad har jag då gjort för att förbereda mig inför vintern. Jag har gnällt halva sommaren på mina söta ungar att det skall bära in ved OCH de har burit in ved. Hela förrådet är proppfullt. Vi skall elda varje dag.
Jag har lagt in 4kg gurkor och 3kg rödbetor, syltat(en burk plommonsylt). He-he, tur att det finns butiker för annars skulle vi nog svälta. Men det är tanken som räknas.
Sedan har vi också tidigare iordningställt en urgullig kamin, som visserligen inte värmer så mycket mer än mitt estetiska öga. Titta nu vilken söt, liten kamin:
 |
| Vi ville ha en likadan skorsten som Pippi Långstrump. |
 |
| Det måste vara extrasmå klabbar . På kaminen kan man sätta en kaffepanna full med glögg, t ex, vid jultider. Väldig praktiskt eller hur? |
