Stockholm in my heart

Jag har varit i Stockholm och det här gjorde jag där, i kronologisk ordning:

Ulriksdals slott, Rosendahls trädgård, Medelhavsmusem, Kungsträdgården (med blommande körsbärsträd), Fotografiska museet, Globen (O`Learys sportbar, megastor), Bonniers kulturhall, Kulturhuset...

Jag hann också äta och dricka gott OCH ta det lugnt. Jag fattar det inte men så är det. Återkommer med rapporter om Fotografiska som jag gilla verkligen mycket. Härliga utställningar.

Vad det gör gott för knopp och kropp ibland att bara göra precis det som man vill. Ingen som jomar, ingen som berättar vad/när/hur, ingen tid att passa. Bara försöka njuta så mycket som man orkar/hinner med...

Och man hinner ganska mycket på 3 dagar ifall man inte håsar.

Morgontvagning

Att stå under en het dusch på morgonen när det är kallt och mörkt ute är nånting som jag uppskattar.

Där kan jag stå hur länge som helst blunda och humma nånting entonigt för mig själv. Det är nästan som att vara i en livmoder inbillar jag mig.

Men här en morgon när jag äntligen bestämde mig för att NU måste jag tvätta mig. Med slutna ögon treva jag efter tvålen och hela plåtgrejen med tvålar (som aldrig har blivit fastskruvad i väggen) flög med ett brak i golvet.

Det var lite onödigt brutalt. Tänkte pissa på mig så rädd blev jag.

Den sköra människokroppen

Jag satt och klappa mig om magen efter en måltid. Konstaterade att jag har nog fått en ganska stor kalasbula. Hmmm.

Sedan börja jag fundera på alla mina äckliga inälvor. Jag har så obehag för inälvor. Blev helt käääk när jag fatta att det är bara ett tunt lager med skinn som hindrar mig från att se dem.

Jaaa, och ett jämt lager med fett.

Sedan konstatera jag att min kropp är som ett minikretslopp, allt som jag stoppar i munnen skall genom hela systemet före det kommer ut.

Den var riktigt en aha-upplevelse:

jag måste ju sköta om min kropp, mim kropp är ju mitt tempel (ifall man är lagd åt det hållet).

här har jag ritat en skör människokropp,
det är inte jag,
men visst ser den skör och ren ut.

LCHF

Ni vet vad jag pratar om, eller hur?

Av nån underlig anledning köpte jag en bok om LCHF (omöjlig bokstavskombination att komma ihåg) av grannflickan när hon sålde jultidningar.

Skumläste den och fråga mig själv vad är det här för skämt?

Man skall inte äta potatis, pasta eller bröd. Vad skall man äta då? Småstenar. Nej, kött. För det mår vi människor bra av. Det är ju absurt ifall ni frågar mej.

Hur kan man få ihop en portion ifall man inte kan äta potatis,pasta eller ris?

Bröd och potatis är inte bra för människokroppen. Författaren försökte förklara och,  men att inte äta potatis, bröd och pasta. Att liksom lämna bort det för att äta kött istället.

Förstår ni?

Tissar, tissar, tissar

På stranden på Kanarieöarna såg vi väldigt många äldre damer som var toppless.
-Huj, helvete, sa tonåringen, måste de? Försöker de få cancer med våld sa han när en 70+, jättebrun dam kasta övredelen.

Jag tyckte att det var härligt med alla toppless brudar. Han tyckte att jag är en fjolla.

Själv är jag för blyg, hämmad för att kasta min övredel. Fast jag lyckades i alla fall bränna mej så pass att när jag kom hem ville jag ingen BH ha. Jag klädde mig i bylsiga tröjor för att dölja mina hängpattar. Hmm...
Igår fråga mitt systersbarn snällt ifall jag kan använda BH redan. Och det kan jag.

Så nu är tissarna på plats igen.

Detta är inte ett farväl

Jag tror att jag tar en liten bloggpaus. En paus är ju aldrig fel. Återkommer om drygt en vecka hoppeligen utvilad, solbränd och med en massa fina foton.

Tills vi hörs igen....

Jag har gjort nånting riktigt, riktigt galet

Än en gång har jag gjort det. Nånting helt galet, helt oväntat.

Varför gör jag såhär mot mig själv. Varför sätter jag mej själv i blöt och får förklara mej gång på gång. Förklara både för andra och för mej själv.

Vad har jag då gjort?

Ähum, jag har anmälat mig till en kurs. Och inte vilken kurs som helst utan till en kurs där 20 st antas till Vapaa taidekoulu i Helsingfors. Det har jag gjort.

Helt galet. Det är fråga om  heldagsstudier och 4 år. Och vad blir man? Jo, man blir bildkonstnär. Helt gääälit. Hur många är det som försörjer sig som konstnär? Har jag på riktigt en skruv lös?

Vad skall jag göra med mitt jobb, hur skall jag fixa finansierningen, vem skall sköta hushållet när jag bara är i Helsingfors och leker konstnär.

Nu skall jag inte ta ut varken glädjen eller sorgen på förhand. Jag har inte blivit antagen och jag har inte ens tagit reda på vilka mina chanser är.

Vad säger min karl? Han sa: kör hårt. Han är bara för skön. Älskade karl att du står ut med mig är ett mysterium efter våra 25år tillsammans.

Det är så galet, så orealistiskt men samtidigt så underbart att jag snart kissar på mej.

Nej, vet ni vad? Dethär kräver nog lite festande och smältande....


Bild:http://www.flickr.com
Vapaa taidekoulu i Kabelfabriken i Helsingfors, here I come.

Julchoklad

Julkonfekt. Jag är ingen vän av "vanlig"konfekt, gillar bättre Fazers blå.

Själv gillar jag allra, allra bäst choklad från Lilla chokladfabriken i Borgå. Åh, exlusiva, underbara små godsaker som får det att vattnas i munnen vid blotta tanken, tror nästan att jag får en chokladorgasm.

bild: suklaatehdas.com
Lilla chokladfabriken vid Borgå Domkyrka. Heaven.

 

Jippi

Min karl kom hem igår. Och vi började bygga vårt soffbord. Och det gick så bra. Tillsammans, bredvid varandra, harmoniskt, inte en endaste svordom kom över våra läppar.

Fint blev soffbordet oxå. Jag är så nöjd. Vårt vardagsrum blev mycket coolare. Känns nästan som en lounge med sina stora, vräkiga fåtöljer, soffa och bord.

Ännu skall det komma hjul på och vill skall lackera det med nånting att det hålls sådär ljust och det skall vara mattlack.

Försökte fota med systemkameran men det är nog så svårt. Fotona gör verkligen inte rättvisa:

Vår lounge, så himla coolt

Inspirationskällan
På Aalto-universitet hade de använt gamla målunderlägg till sitt bord.
Visst är det fint.

Jag är en gammal fjärt

Såhär känner jag mig ofta vid årsskiftet:

Förväntansfull, ivrig att börja med nånting nytt men samtidigt är jag mer förvirrad och desillusionerad än någonsin.

Vad vill jag göra med detta nya år?
Vad måste jag?
Vad förväntas av mej?

Men som den gamla fjärt jag är vet jag att det är övergående. Snart är jag mitt gamla jag igen, lite som en blandning av Woody Allen och Virginia Woolf.

Men de är ju David Lynch

Men det är ju David Lynch, hahahahahaha.

Varifrån kommer denna plötsliga livsglädje? Nå, jag kom på att det var David Lynch som regisseraTwin Peaks och Blue Velvet utan att jag behövde googla.

Hahahahha, min hjärna funkar ännu. Detta bl a har jag tänkt på i natt, att min hjärna inte funkar mera.

Jag vet att det låter lite tassigt i era öron. Fast erkänn att ni har tänkt tassigt på natten när ni inte får sömn. Erkänn.

Och Tove Jansson skrev visst nånting om att allt farligt är mycket farligare på natten/ i mörkret. Eller vänta var det Alfons Åberg?

Om skönhetsoperationer

Vi prata med min syster om skönhetsoperationer. I Helsingfors lär man kunna göra en dubbelhakeoperation för 800 euro, med lokalbedövning. Vet inte om det stämmer borde väl googla.

Men som ide betraktat måste jag erkänna att jag är jättefrestad. Jag kan leva med alla mina skönhetsfel men inte dubbelhaken. Jag bara ogillar den så himla mycket. Allt mellan min mun och bröst är diffust. Vet inte när ansiktet slutar och brösten börjar. Det är bara en underlig massa. Så himla F U L T.

Ifall min dubbelhake skulle försvinna, POFF bara, så skulle jag själv mejslas fram. Min profil skulle vara lika viljestark som alltid annars. Jag skulle ge ett vaket, piggt intryck.

För 800 euro. Ja tack, ett stycke åt mig.

Kanske jag överdriver. Sett ur ett större perspektiv har min dubbelhake ingen betydelse. Fast sett ur mitt perspektiv, när jag ser mig själv i spegeln skuffar jag automatiskt huvudet fram för att jag inte vill se DEN.

Landepaukku goes big city

Min syster klippte mitt hår, färga mina ögonbryn. Aj, jestas! Vad fin jag blev ifall jag  får säga det själv. Känner mig som en ny människa. Min yngsta sa att jag blev ung igen. Aj, jestas. Vad jag var glad där.

Att känna sig fin har större betydelse än jag vill erkänna. Skall ännu täcka mina gråa hår så är jag redo för Köpenhamn. Jag vill alltid vara mitt allra finaste när jag skall resa till en stad. Alla människor som bor i storstäder är så fina och jag vill ju inte se ut som den landepaukku jag är ;).

Maja, min musa

Jag är väl inte så där överförtjust att rasta vår hund. Fast å andra sidan det är jag.

Jag får vara i lugn och ro. Åtminstone ifall jag inte tvingas vara social med andra hundägare. Dessutom tycker vår hund inte om andra hundar. Det är liksom döfött före det ens börjar.

Men tanken, den löper när jag rastar hunden och mej själv;): Je suis une artist.
Så många fin-fina idéer.
Jag kommer alltid på vad jag skall skriva på min blogg, vad jag vill måla, vad jag skall göra härnäst, vilken mat jag skall göra, hur jag skall få pengarna att räcka.

Maja är min musa.

Träningssaldo

Förra veckan träna jag 4 gånger à 30 minuter. Lite halvhjärtat, sådär pliktskyldigast. Sådan träning ger ingent resultat men jag gjorde nu det och det är just och just bättre än ingenting.

Måndagmorgon och en ny vecka framför.

Badbrud och solsidan

Fick spunk hos min syster när jag såg det här:

Fröken Rosenknopp

Nu Solsidan.

Pissed off

Nu har jag tränat och jag tänkte på det här:
Jag är inte pissed off nu men tyvärr har jag ganska lätt för att bli det.

Lite väl ofta när min karl kommer hem möter han mej i tamburen, svamlandes, gormades nånting groteskt. Så han köpte mej en bit plåt:

Sant

Jag är sällan ledsen och jag gråter aldrig. Jag har t o m blivit beskylld för att vara känslokall. Men det är verkligen inte sant. Nog finns det känslor i denna kropp vaikka muille jakaa. Jag är arg. Månne jag är hämmad för jag tycker det är pinsamt att gråta så att andra ser det.

Jag tycker inte att tårar är ett bevis på hur man tar saker och ting. Jag kan tycka att endel gråter hela tiden som Brooke i Kauniit och Rohkeat;) kranarna rinner i ett.

Liten hängrumpa

Visst mår jag bra av att träna. Jag orkar mer, jag är gladare, jag är stoltare. Och det tar ju inte så lång tid, ca en halv timme. Så tammetusan varför tränar jag inte då?
Fast förra veckan träna jag 5 dagar och vila två men det är verkligen ett undantag.

Nu i alla fall crosstraining och J-Lo rump-träning. Jag älskar stora rumpor, själv har jag världens minsta hängrumpa. Det lär finnas underbyxor med stoppning där bak, någonting för mej kanske. Tycker bara att det skulle kännas som att ha en blöja.

Trevlig måndag!

Lite detaljer

Scarlett O'Hara i Borta med vinden sa att hon är alltid på gott humör när hon har en ny hatt(i stil med det). Jag har oxå en ny hatt.

2 e från Tiger

Denna hatt har jag på mej i duschen när jag sjunger O-sole-mio och tvålar in min kropp med dyr fransk tvål. Visst är den kvinnlig. Tycker mycket om sådana här detaljer, lite á la 50-tal.
Andra 50-tals grejer jag gillar är papiljotter, underkjolar och rött läppstift. Fast rött läppstift passar jag inte i.

Det är detaljerna oftast det hänger på, tycker jag. Här kommer lite mer detaljer som är väldigt värdefulla för mej men som ingen annan kanske förstår storheten i dem:

En docka som min syster har gjort.
Så fin.
En viktigt detalj är att den har en mus. Gulligt!

Ett skrin som min flicka gjort.
Vacker blå färg och monstren på skrinet är pricken över i:et.
Fast jag har limmat monstren.

Bara för att jag vill:
2 stycken gulliga Supermen

Är de inte bedårande?

Trevliga helt olika saker

- Idag morse när jag stod på min morgontobak kom det en liten pojke glatt springande förbi. Plötsligt stanna han och börja gå. Han sprang nu annars bara,  hade lite för mycket spring i benen. Klockan 8 på morgonen. Jag blev på gott humör.

- Min yngsta fick 9 i historiaprovet. Vi blev alla på gott humör.

- Ett fragment från ett samtal:
Jag har väl aldrig festat. De enda gångerna jag har festat var på älgfesterna. Ett samtal mellan två systrar, den ena 80+(tror jag) den andra snart 70.
 Detta kom jag att tänka på för att jag är så full av positivism just nu. Kom ihåg att jag skratta inombords. Så där vill jag språka med syster min när jag är 80+, lite så där smågnabbas om förr i världen.

- och så är det ju fredag och på söndag skall jag sälja kransar och det är alltid roligt dessuto klirrar det ju i kassan big time, eheh.