Ursäkta i hasten

Ursäkta i hasten,
jag skriver med kvasten.
Kvasten är sprucken,
själv är jag drucken.

Så skrev min moster i min minnesbok när jag var ett litet oskyldigt barn, ifall jag någonsin har varit det.
Min mamma skrev så här:

Rosen doftar mest på kvällen,
fjärten genast efter smällen.

Jag var arg på dem och tyckte att de aldrig kunde vara "normala".

Konstigt är det i alla fall hur minnet fungerar.

Nu när vardagen har startat med buller och bång är det en massa  saker man skall komma ihåg. Mitt stackars minne sätts verkligen på prov.
Jag kommer ihåg 35 år gamla dikter men inte min unges hockey-träningar.

Suck! Hur gör ni för att komma ihåg allt som är viktigt?

På tal om prinsessor

Hemma hos oss bor det en prinsessa. Åtminstone i min karls ögon. Fast han säger kalsonger istället för underbyxor.
Jag tror inte att prinsessor använder kalsipper. Eller vad tror ni?

Min karl tror att alla använder kalsonger och han bruka trots allt ha ganska bra koll.

Blev lite torftigt inlägg så jag bjuder på en bra biisi från youtube:

Min 20 år gamla fikus

Hemma hos oss bor det en gammal gentlemannnablomma, en 20årig fikus.

Han har bara växt så mycket att han tar lite för mycket utrymme. Därför har jag nu klippt bort 80 % av honom. Jag hoppas att han inte tycker skit nu och tänker dö för det skulle vara hemskt sorgligt.

Jag har ju haft honom längre än mina barn fast kortare tid än vad jag har haft ihop det med min man.
Som nu tiden skulle ha nån betydelse... jag menar med tanke på hur viktig en relation är. Annars är tiden viktig med tanke på att man vill ju gärna leva. Det var dagens Matti Nykänen-filosofi.

såhär såg han ut 2012,
han har förstås växt en hel del sen dess

Nu ser han så här klen ut.
Måste säkert vara ganska pinsamt för en riktig karl att på det där viset bli behandlad.

Sportlovsveckan och lite foton

Min flicka har fotat fína foton.
Det är sportlovsveckan. Emma och Max flyger ensamma till Sverige idag. Hoppas de inte börja slåss på planet.
Min äldsta och hunden blir hem och jag painar till Repovesi. Så trevligt sportlov. Vet ej när vi hörs.








Tillrättavisad av min elvaåring

Körde min elvaåring till skolan. Rött ljus. Äh, vad fan jag skall till höger så jag far.
Genast frågar han varför jag kör mot rött ljus, man får inte köra mot rött ljus;) , nag-nag-nageti-nag.

Jag kände mig som: " upptäckt med fingrarna i syltburken", tillrättavisad av min son.

Att en elvaåring kan vara besserwissiger av sig.

Att få sin telefon tillbaka

Jag, min klåpare, lämna min telefon på flygfältet i Las Palmas. Det är så typiskt mej. Jag är jätteförsiktig med den och vet ungefär hela tiden var den är. Sedan lämnar jag den där. Helt ofattbart.

Känns konstigt att inte ha alla sina telefonnumror och att inte vara anträffbar. Försöker ju få den tillbaka.

Har ringt flera gånger och försökt med min hemlagade svengelska få fram mitt ärende. Hon i andra ändan har inte förstått ett smack och jag har inte förstått ett smack vad hon har sagt endast att hon inte är på arbete först om 30 minuter. Vad fan svarar människan i telefonen för då, kan man undra.

Tog istället kontakt med Tjäreborg och då börja det minsann hända. De ville ha ifyllda blanketter och bilagor och pengar som skulle betalas in på 2 olika konton. Herregud! Trodde nästan att det vara fråga om Mission impossible och inte min telefon.

Men kanske nästa vecka får jag hålla den i min hand, min telefon. Hoppas de har tagit väl hand om den så att den inte har behövt känna sig ängslig. Min stackars, stackars telefon. Snart är du hemma hos mamma igen. Och jag skall aldrig, aldrig lämna dig mer. Det är ett löfte.

Världsmästare i effektivitet

Idag morse försenade sig hela familjen.

7.15 låg alla och sussa sött.
7.16 steg vi upp och då börja vi...

... fnatta omkring. Duscha, rasta hund, hämta kläder, koka kaffe, klä på sig, borsta tänder... alla 4 stycken, allt ackompanjerat till min gutturala läten som en upphetsad silverrygg.

7.40 starta bilen från vår gård.

Piece of cake.

Verkligheten slår hårt till

Igår natt klockan 1 låg jag och försökte få tag på sömnen. Börja drömma mig bort. Hur skulle jag vara klädd när jag skulle gå på bloggfesten. Jag såg ganska foxy ut kan jag berätta. Vidare börja jag fila på mitt tacktal för jag hade blivit vald till århundrades finaste blogg. DÅ slog verkligheten till.

Vilken skitstank. Hela vår nedre våning stank. Det lukta så mycket att jag vakna från mina fina drömmerier. Det var vår hund som hade skitit på den finaste mattan. Jag rulla ihop eländet (alltså mattan inte hunden) och förde ut den raka vägen till roskisen. Jag var så ledsen, jag kunde ha vridit nacken av hunden och den som senast var ut med den, inte tillräckligt länge helt tydligt.

Och hunden? Den var nog oxå ledsen. Klockan 1 på natten mitt i den bästa dagdrömmen. Ge mej styrka.

Jag blir ...

- glad, för att jag tog mej själv i kragen och träna. Det var asigt hela tiden men jag gjorde det ändo.

- irriterad för att min pimu hostar hela tiden. Lite tillgjort för att hon vill ha en sån där god lakrits-smakande hostmedicin. Kvilla kanske den heter.

-mätt av alla goda mandariner som jag äter. Kan man månne få nån slags mandarinchock?

-stolt över mina kransar. De är så fina och juliga.

- inte klok på mej själv för att jag har bundit kransar idag i vårt vardagsrum.

-sur för att det är råddigt och på lördagen är det lilla julen. Vi kan ju inte fira lillajulen i totalmörker så nånting måste göras.

Det var det. Morjens!

Maja, min musa

Jag är väl inte så där överförtjust att rasta vår hund. Fast å andra sidan det är jag.

Jag får vara i lugn och ro. Åtminstone ifall jag inte tvingas vara social med andra hundägare. Dessutom tycker vår hund inte om andra hundar. Det är liksom döfött före det ens börjar.

Men tanken, den löper när jag rastar hunden och mej själv;): Je suis une artist.
Så många fin-fina idéer.
Jag kommer alltid på vad jag skall skriva på min blogg, vad jag vill måla, vad jag skall göra härnäst, vilken mat jag skall göra, hur jag skall få pengarna att räcka.

Maja är min musa.

Mykkäkoulu

Brukar ni idka mykkäkoulu?
Det är bland det löjligaste som finns om ni frågar mej. På fredagen var jag löjlig hela dagen. Inte ett ord sa jag till min karl och inte ett ord sa han till mej.

L Ö J L I G T! Vilket slöseri med tiden, våra dagar är ju räknade och man skall ta till vara dem inte slösa med dem.

På lördagen blev vi de sötaste vänner igen. Att sonas är de finaste och det firar vi med ett glas på Gabriels och ännu ett glas på Snigelrestaurangen.
Sedan tassa vi hem i mörket och i dimman, det var magiskt. Och att vi prata, hela tiden. Vi prata två dagars prat på några timmar.

Cirkus

Vår hund kan man lära nästan vad som helst. Och för en bit mat gör hon vad som helst. Fast hon tenderar att glömma det i nästa minut.

Linneas logistik

För att förse denna familj med strumpor, mössor, vantar, halsdukar krävs det lite logistik. Sortera igårkväll lite strumpor som jag satt i lådan där hela familjens strumpor är. Den var av nån underlig anledning proppfull. Tror att det aldrig har hänt förut. Vet ni hur många par strumpor det var i lådan?

84 par! Jag ljuger inte och det är inte alla. Det finns i tvätten en hel del. 84 par strumpor. De flesta är svarta.

Jag är så nöjd. Känner mej så präktig. Vilken underlig känsla. Denna familj har rena strumpor x antal veckor.

Vår logistikcentral.
Mössor, vantar, halsdukar, strumpor.

Sedan när strumporna är smutsiga sätter ungarna snällt strumporna i korgen för smutsiga strumpor. De är så välartade. Så gör rara mor resten.

Som en gummiboll

Måndag. Ny vecka. Nya möjligheter.
Jag vet inte hur ni har det men måndagen är alltid nya möjligheter för mej, en ny chans.

Alltid när jag börjar med små, privata projekt är det alltid på en måndag. Ifall jag  t ex skall börja äta hälsomsammare så vräker jag i mej junkfood veckoslutet innan. På söndagkväll är jag så ivrig, full av visioner, förväntan. Mitt nya liv skall bli så fantastiskt.

Jag är precis som en av min favvosång, som en gummiboll, som en jojo-bantare. Boink, boink. Oink, oink. Idag är det måndag och jag skall träna så svetten strittar, oink oink
(kolla Pedros coola örhänge, hihi)

Trevlig måndag

Blompartihallar och "lite" städning

Idag morse var vi till blompartihallarna i Somparn i Helsingfors. Det är roligt att vara där. Det doftar så gott och det finns blommor, blommor överallt.
Jag skall fixa blommor till ett dop så därför var jag där. Genast på morgonen. Lite annorlunda lördag morgorn. Kunde inte motstå en snittamaryllis åt mej själv och min karl ville ha doftande freesior.

God jul bara med amaryllis och allt.

Annat då:
Städa vårt skåp i tamburen. Jag drog ut allt och hela tamburen vart full:

1 miljon rockar, skor, handskar, bajspåsar, 1 st. kamera
skateboard och..... allt rymms i...

... detta stora praktiska skåp. 26 knoppar.

Jepulis. Nu skall jag kreera 11 buketter.
Ha det bra.

Ungarna äter en ur huset

När jag var en unge sa vår far alltid att vi var som vargar och mor sucka och sa ja-a ingenting förslår i det här huset.

De prata om mat. Vi åt allt och vi var rädda att nån annan skulle få mera.
Ett vanligt kvällsmål skar mamma upp ett helt fransktbröd och en halv sininen länk. Till det drack vi kaffe som vi alla har gjort sen vi kunde greppa en kaffemugg, ungefär där vid 4-5 års ålder.

Total tystnad, koncentration. När brödet och korven börja ta slut blev det panik och då så slicka vi på bröd- och korvskivorna så att ingen annan ville ha dem. Sedan börja vi slåss.

Jag kan ju förstå varför far sa att vi var som vargar.

Nu var det ju inte fråga om 1800-talet utan 1980-talet och vi svalt ju inte direkt. Men, inte skulle nån annan få mer för då var det ju orättvist!

Sama rata har vi hemma hos oss nu. Kylskåpet är alltid tomt! Och jag suckar
- ingenting förslår i det här huset. Ni är ju som vargar.

Låter det bekant. Äter ungarna er ur huset?

Kolla alltid först vem som ser

Att rasta vår hund kan vara tålamodsprövande. Jag är ingen hund och förstår inte vikten av att hitta den perfekta platsen när man vill bajsa. När Majsan vill bajsa håller hon på i det oändliga.
När jag äntligen trooor att nu händer det och tar en bekväm ställning för att vänta då börjar hon  igen snusa på ett maskrosblad och glömmer helt bort sej, din virrpannan.
Då rycker jag i kopplet och gapar:
- ska du skita eller snusa?

Pinsamt!

Trevlig Tisdag!

Ett underligt tips som fungerar för mej

När vi skall vakna på morgonen är det svårt hos oss. Ingen vill vakna alla vill sova och alla är arga för att vi måste stiga upp.
På kvällen när vi skall gå och lägga oss upprepas proceduren fast åt precis motsatt håll: ingen vill gå och sova alla vill vara vakna.

Jag bruka snuuusa så länge det bara är möjligt dvs  tills vi är försenade.

Nu har jag mobilen att ringa 5.59, 6.15, 6.23, 6.35, 6.40, 6.45.
6 gånger ringer min mobil och det är nästan en timme mellan den första och sista ringningen.

Det fungerar förvånansvärt bra! Testa!

Vådan av att vara tonårsförälder/Mensvärk i lilltån

Nuförtiden finns det Wilma på nätet så att alla ansvarsfulla föräldrar kan följa med sina gullungars frånvaro i skolan.
Ifall de är frånvarande skall man kvittera.

Min flicka brukar vara frånvarande 1 timmen ganska ofta. Detta för att vi alla tycker jättemycket om att sova just den timmen på dygnet.

När jag var i högstadiet fanns inte Wilma utan vi hade ett frånvaro-häfte som min kära mor skulle kvittera med en orsak varför jag varit frånvarande.
Mamma var på det viset finurlig att hon skrev riktigt vad som helst i frånvaro-kolumnen. T ex mensvärk i lilltån. Av den anledningen var jag nästan aldrig frånvarande.

Tror nästan att jag skall kopiera hennes tillvägagångssätt.

Dass seans

När ungarna var små fick jag aldrig sitta ifred på dasset, hmm. Det får jag fortfarande inte. Igår skrek min yngsta att jag måste komma och jag skriker tillbaka att jag är på wc. Hos oss pratar vi inte utan vi skriker.

Då skriker han en gång till att jag måste och jag skriker att jag sitter JU på wc, fattar du?

När jag kommer ut så berättar Max att en farbror stått i vår tambur med ett paket och ville ha min namnunderteckning.
Men eftersom jag var så otrevlig och bara satt på dasset hela tiden hade Max fått skriva under.

I paket fanns det 400 gr. Jamón Serrano, lukfttorkad skinka.

Oh, jee! Let's party A-S & co !;)