Det var den sommaren

Ett abrupt slut.

Snart skall man väl tända brasor och köpa julklappar och byta ut sangrian mot glögg. Inte illa det heller.

Fast egentligen ifall man skall vara riktigt petig är det ju fortfarande sommar. Hösten börjar först i september. Så egentligen är det fusk.

Min yngsta unge har börjat högstadiet. Han är nog för liten sa hans farmor. Men han är tuff skall ni veta.

Min mellersta flicka var på krogen första gången i hennes/mitt liv. Jag kände mig gammal och förbrukad. Hon kommer aldrig mer att behöva mig.

Min äldsta lånar bilen hela tiden men "glömmer" att tanka den.

Min karl flög till Sverige och kommer först hem om en dryg vecka. Inte roligt.

Hunden är den enda som alltid kommer när jag ropar på den. Tror att jag skall flytta bort med den till en liten etta i Vietnam.

en bild, förbrukad den med men vacker.
Förbrukat kan vara vackert.

Piece of shit

Här om dagen var jag till Helsingfors nästan hela dagen.

På väg mot metron var jag så trött och mina armar var så långa som spagetti för att jag hade tunga väskor.

Kommer det inte en ung, ivrig flicka som vill prata med mig. Jag bara inte orka, jag såg i kors men hon gav sig inte.
Men det sluta med att jag log åt henne verkligen falskt och kände mig som a piece of shit.

Hon pratade om vikten att utbilda människor, hur det finns alldeles för lite lärare worldwide liksom, hur man motarbetar rasism, fattigdom med utbildning, hur jag skall börja sätta in pengar på ett konto, hur hon kan fylla i formuläret, hur det enda jag behöver göra är att signera och betala.

Hur jag bara inte orkade. Hur jag beundrar människor som ser längre än näsan räcker, hur världen inte tvinnar runt deras egna napa, hur jag inte orka se på den ljuva varelse utan att känna att jag är en gigantisk piece of shit.
Skönheten och odjuret i en liten ask.

Ursäkta i hasten

Ursäkta i hasten,
jag skriver med kvasten.
Kvasten är sprucken,
själv är jag drucken.

Så skrev min moster i min minnesbok när jag var ett litet oskyldigt barn, ifall jag någonsin har varit det.
Min mamma skrev så här:

Rosen doftar mest på kvällen,
fjärten genast efter smällen.

Jag var arg på dem och tyckte att de aldrig kunde vara "normala".

Konstigt är det i alla fall hur minnet fungerar.

Nu när vardagen har startat med buller och bång är det en massa  saker man skall komma ihåg. Mitt stackars minne sätts verkligen på prov.
Jag kommer ihåg 35 år gamla dikter men inte min unges hockey-träningar.

Suck! Hur gör ni för att komma ihåg allt som är viktigt?

Jag är inte särskilt smart

På FB kan man göra alla världen konstiga tester. Vilken färg, nummer, djur, stad är du? Av nån underlig anledning gör jag dessa tester, helt på lek.

Tills en dag när jag gjorde testet om hur smart jag är. Detta svar fick jag ( jag kopiera det)

Du är inte särskilt smart, men det spelar ingen roll. Världen behöver inte bara raketforskare och nobelpristagare i litteratur, den behöver också människor som gör hederligt arbete med sina händer. Och eftersom du inte behöver fundera över lösningen på världens problem, har du tillräckligt med tid för att leva ett lyckligt och nöjt liv.

Plötsligt blev det allvar. Hur kan de dra sådana slutsatser efter 10 frågor som jag VET  att jag svara rätt på. Att jag blev förolämpad.

Jag kan tänka mig att min lillebror kände sig på samma sätt när han skulle göra skolmognadstestet och mamma fräste irriterat åt honom att kan du inte ens rita en ruta.

Tills jag lugnade ner mig och tog saken på rätt sätt

Heureka

Vi fick låna en sommarstuga av min karls arbetskompis. Ett härligt ställe på en ö i Nagu. Allt var frid och fröjd och vi verkligen njöt.

Men, det är ju ingen skillnad i vilket paradis vi än är i för min karl snarkar  i alla fall. Och han somnar in snabbare än sin egen skugga. Där ligger jag sen och skulle egentligen kunna vrida nacken av honom fast han är helt oskyldig.

Tills jag kom på en fanastisk idé, HEUREKA.

Jag tog sittunderlag, täck och dyna och la mig på terassen för att sova där hela natten. Istället för snarkningar hörde jag havet, vinden, kände dofterna. Det var så bra att jag önskade att den natten aldrig skulle ta slut.

På morgonen vakna jag sist av alla. Vår yngsta stod framför mig och sa bestämt FUSK, HAR DU SOVIT HÄR HELA NATTEN.
Sedan kröp han in under täcket med mig och så sov vi lite till.

Sedan drack vi morgonkaffe på bryggan och vinka glatt åt alla segelbåtar.

En sommardag

Det är så länge sedan jag skrev ett inlägg att jag inte riktigt kommer ihåg hur man gör.

Men förra inlägget är så pinsamt att jag skulle rodna ifall jag kunde. Att vara så där negativ borde vara förbjudet.

I alla fall så har sommaren kommit och det med besked. Det är så varmt att t o m svärmor hade tagit på sig shorts. Där satt hon i skuggan och klippte dill att ha till vintern. Hon hade samma solhatt på sig som hon har haft alla 27 år som jag har känt henne.

Där satt min yngsta och vissa youtubeklipp åt henne. Scenen var som tagen ur Tove Janssons Sommarbok. Han prata om bomber och  granater och hon tänkte antagligen på hur mycket dill hon skall frysa in. Harmoni över generationsgränserna.

Sedan for vi och fiska. Min karl drog upp en gädda. Den satte han i ett ämbar full med vatten. När vi skulle hem hade den dött och stelnat i samma form som ämbaret.
Hur skall vi få den platt i stekpannan undrar vår yngsta, skall man knäcka ryggraden på den...
Det är likstelhet sa min karl hjälpsamt.
Örk, är inte alls lockande att äta nånting som är likstelt, låter inte alls gott.

(Är det bara vi eller brukar nån annan föra underliga diskussioner? Alltså väldigt ofta?)

Väl hemma låg gäddan i alla fall helt fint och platt i långpannan, fylld med alla möjliga godsaker. Ett sjå var det att äta den, en massa ben och skinnet ville inte lossna och inte smaka den egentligen så mycket.
Vilken tur att de stekta potäterna var riktigt smaskens, de räddade den måltiden.

Det var den dagen. Den dagen ett liv! Eller hur är det som Farbror Melker säger?

Men tjänare

Har ni saknat mej? Gissa nästan det.
Vad har jag gjort? Ingenting.
Har det annars hänt nånting? Nääää
Nå varför är jag här? Bara för att säga att jag "mår bra och har hälsan".

Jag har gått upp i vikt, glömt att raka mina ben, druckit lite för mycket öl i det "varma" vädret (för att svalka mig).

Ni då? Hur underhåller ni er? Är ni nyktra? Har ni förståndet kvar? Har era pioner också ruttnat bort med allt annat som är vackert med den finska sommaren?

Jo, jag vet. Jag är ironisk men det skiter jag i.

Men vaddå? Man skall väl vara fucking positiv.

p.s min dator är lika fucked up som jag och beter sig hur den vill. Markören flyttar sig riktigt på måfå och det här inlägget har tagit typ 15 minuter att skriva. FUCK, FUCK, FUCK. Dessutom får jag inga bilder till min blogg heller.
Är det meningen att jag skall köpa ny dator nu?

Glad sommar allihopa, NOT.