Nyårsraketer

Ibland går det vilt till med raketerna när nån fyllbult försöker få raketerna uppåt, för den riktningen är att föredra. Står där och vinglar med en raket i ena handen och en tom ölburk i andra handen och försöka få raketens pinne i ölburken.

Herregud! Det är livsfarligt och jag förstår inte att det inte händer mer olyckor än det faktiskt händer. Som hos oss ett nyår:

Vi hade bott ca ett halv år i vårt fina hus när nån jubelåsna skjuter en nyårsraket på det så att brandkåren får tillkallas och en halv ytterväg får rivas i jakten på gnistbon.  

Vi kommer att fira in det nya året i Repovesi så jag bloggar inte imorgon.

 Så jag önskar Er ett GOTT NYTT ÅR.

Ses på nästa års sida.

Ljuset återvänder

Glory, glory hallelujah.

Vad det är vackert väder. Jag är ingen vintervän fast just idag är det vackert. Min tobak var slut så jag fick traska iväg med hunden till närmaste ABC. Jag njöt av att röra på mej och det gjorde hunden oxå.

Nu har jag tobak och ett inlägg;)

Jag känner mej levande med allt solljus, snart får jag köpa tulpaner, om några veckor far jag till Kanarieöarna, sedan är det vips bara och vi är i slutet av februari. Då börjar ju våren...

Håll ut, ljuset återvänder.

Hej då, Nissar. Nästa år igen.

Hyacinterna får stanna tills de döden dör. 

Ett litet fattigt barn jag är

När min flicka var liten var en av hennes favoritlekar: ett litet fattigt barn jag är.

Släktskapet märks tydligt. Jag gillar att läsa böcker om fattiga människors strävanden: Utvandrarna, StormskärsMaja, Lilla huset på prärien och nu Ulla-Lena Lundbergs nyaste IS...

Ibland märker jag att människor tävlar om vem som har det värst, vem är tjockast, vem har den värsta mamman/släkten, vem som har minst pengar, mest att göra...

Jag försöker att inte delta i såna tävlingar, det är så sorgligt. Fast ibland när jag är melankolisk händer det att jag klagar högljutt.

Alla har vi våra kvarnar, både riktiga och påhittade, att slåss mot. Och vem som har det värst skall jag lämna oskrivet.

Kanske är det hunden på Sergels torg vars husse var en knarkare. Det var så hemskt att jag hastigt slog ner min blick och skynda bort. Allt är så satans relativt.

Ulla-Lena Lundbegs IS

Fortfarande julhelg. Känns inte alls lockande med bloggandet just nu. Är alldeles för lat, dåsig, mätt, nöjd för att orka tänka ihopp ett inlägg.

Igår steg jag upp ur sängen klockan 15.00. Låg där och läste årets julklappsbok: IS av Ulla-Lena Lundberg och åt choklad, drack must. Örk, rap och fjärt. Jag känner mig som en väljäst bulla-deg.

Och vet ni vad jag fick till julklapp: en södernresa. Denna bulladeg skall till söderns land och få lite färg på sej i janurari. Om några veckor alltså. Mamma Mia! Tur att jag inte är den enda feta på vår jord.

Julafton 2012

Vår jul har varit som alltid, för mycket julmat, godis. Sitter i min säng och får ej sömn för att min buk är så spänd. Men skönt har det varit med jul. Nu följer några lugna dagar där alla håller på med sina julklappar och äter ännu lite mera.

Nu skall jag göra ett nytt försök att somn, godnat.

1 dag till julafton

Egentligen är det redan julafon. För det är mitt i natten. Vi tog just just julskinkan ut och smaka på den. Julgranen är fin och julklapparna är packade. Alla ni fina som läser min blogg önskar jag en

G O D  J U L!

Vår julgran är bred, 2,5 meter

 ..

Nytt för i år- en försilvrad gris

2 dagar till julafton

Matematik har aldrig varit min starka sida. Därför har jag räknat fel, det är ju bara 2 dagar till julafton, idag och imorgon. Asch! det är ju bara en detalj.

Idag var min karl och vår yngsta och hämta julgranen från landet, imorgon tar vi in den.

Har nog ganska mycket och göra ännu. Känns inte sådär himla förståndigt att hänga här på bloggarna just nu. Verkligheten kallar.