En gång rebell, alltid rebell

Jag har alltid varit svag för rebeller och snart 80-åriga damrebeller är min absoluta favorit. Så här skriver Helga på baksidan av boken:

" Idag, 79 år gammal, traskar jag nyfiken vidare med trots, min skaparlust och mina dåraktiga lovsånger."

Jag tycker om biografier. Väldigt ofta är verkligheten så mycket mer fantastiskt än sagan.

Det mest tankeväckande med den här boken är:

" en vacker dag i San Fransisco står en liten röd bil i tur att betala sin biltull vid påfarten till den stora bron. Kvinnan tar upp plånboken och säger:
- Och så vill jag betala för de sex nästa bilarna i kön också.
Den något förvånade brovakten tar emot pengarna för sju bilar och vinkar sedan förbi de följande:
- Det var en före som betalade för er också, säger han roat och önskar lycka till.

Kvinnan i bilen ingår i den nya "godhetsgerillan" som sprider sig i Kalifornien. Lite varstans finns skyltar där det står " Var slumpmässigt snäll och gör goda gärningar utan baktanke!" 
Kampanjen är anonym. De som läser skyltarna uppger att de blir fascinerade  av tanken och många gör något i uppmaningens anda. De är lika anonyma som upphovsmannen/ eller kvinnan.

Någon lägger pengar i din parkeringsautomat, någon planterar blommor vid busshållplatsen, eller tar bort skräpet i din trappa. Som följd av detta uppstår något som kanske kan kallas för positiv anarki. Tanken bakom är, kan jag läsa i en artikel undertecknad "Anonymous" som någon okänd skickat till mig, att vänlighet kan sprida sig precis som våldet gör det.

Blir man nu utsatt för en slumpmässigt vänlig behandling, hur liten och obetydlig den än är, förändras ens dag till det bättre. Man grunnar över vad man har varit med om och varför och vem som stod bakom, men hittar ingen annan förklaring än att någon varit snäll. Och när man nu blir så glad av det, kan man ju lika gärna göra något lika irrationellt snällt mot någon annan."

Ingrid Olausson i Svenska Dagbladet 2 oktober 1992.


Nu skall jag läsa om Matisse och dricka kaffe, äta bulla och klämma tissarna på gamla Ulla ( vers som mamma eller nån av mostrarna lärde oss n.är vi små)

Mamma fyller 70 år

Mamma fyller 70 år i år på samma dag som Astrid Lindgren skulle ha fyllt, 14 november.

Mamma har aldrig varit en Muminmamma, hon påminner mer om Lilla My.

Därför blev jag inte speciellt förvånad när jag hitta ett foto av henne med bar överkropp hos min moster. Det är inte fråga om ett foto som nån har tagit av mamma och hon i misstag har varit toppless. Nej, hon har helt tydligt kastat skjortan av sig och poserar glatt.

Nu skall hon fylla 70 år och jag tror att jag skall måla en tavla av fotot. Idag började jag smått skissa.

mamma, ung men kanske inte så oskuldsfull :)
alla har vi varit unga

Canada-gäss

Igår var jag ut och promenera med hunden länge och väl. Båda njöt vi av det vackra vädret.

Nästan hemma såg jag den första plogen med canada-gäss. Mäktigt, långsamt flög de över mig just över trädtopparna.

På land är dessa gäss klumpiga,enfaldiga, kvackar på med sitt men man skall akta sig för deras nyp kan ta sjukt.
I luften förvandlas de och blir smäckra, de sträcker på halsen och liknar nästan svanar och deras kvackande är mer  som diskussion sinsemellan:

kom, kom efter mig, ropar den första gåsen och alla andra kvackar vi kommer, vi kommer.

De skrattar säkert åt mig när de ser hur jag tassar på mina vanliga stigar med min tassiga hund som blir tokig av så där mycket fåglar på en gång.

Åh, vad det skulle vara roligt att kunna flyga och få lite annorlunda perspektiv på saker och ting.

Det var den sommaren

Ett abrupt slut.

Snart skall man väl tända brasor och köpa julklappar och byta ut sangrian mot glögg. Inte illa det heller.

Fast egentligen ifall man skall vara riktigt petig är det ju fortfarande sommar. Hösten börjar först i september. Så egentligen är det fusk.

Min yngsta unge har börjat högstadiet. Han är nog för liten sa hans farmor. Men han är tuff skall ni veta.

Min mellersta flicka var på krogen första gången i hennes/mitt liv. Jag kände mig gammal och förbrukad. Hon kommer aldrig mer att behöva mig.

Min äldsta lånar bilen hela tiden men "glömmer" att tanka den.

Min karl flög till Sverige och kommer först hem om en dryg vecka. Inte roligt.

Hunden är den enda som alltid kommer när jag ropar på den. Tror att jag skall flytta bort med den till en liten etta i Vietnam.

en bild, förbrukad den med men vacker.
Förbrukat kan vara vackert.

Piece of shit

Här om dagen var jag till Helsingfors nästan hela dagen.

På väg mot metron var jag så trött och mina armar var så långa som spagetti för att jag hade tunga väskor.

Kommer det inte en ung, ivrig flicka som vill prata med mig. Jag bara inte orka, jag såg i kors men hon gav sig inte.
Men det sluta med att jag log åt henne verkligen falskt och kände mig som a piece of shit.

Hon pratade om vikten att utbilda människor, hur det finns alldeles för lite lärare worldwide liksom, hur man motarbetar rasism, fattigdom med utbildning, hur jag skall börja sätta in pengar på ett konto, hur hon kan fylla i formuläret, hur det enda jag behöver göra är att signera och betala.

Hur jag bara inte orkade. Hur jag beundrar människor som ser längre än näsan räcker, hur världen inte tvinnar runt deras egna napa, hur jag inte orka se på den ljuva varelse utan att känna att jag är en gigantisk piece of shit.
Skönheten och odjuret i en liten ask.

Ursäkta i hasten

Ursäkta i hasten,
jag skriver med kvasten.
Kvasten är sprucken,
själv är jag drucken.

Så skrev min moster i min minnesbok när jag var ett litet oskyldigt barn, ifall jag någonsin har varit det.
Min mamma skrev så här:

Rosen doftar mest på kvällen,
fjärten genast efter smällen.

Jag var arg på dem och tyckte att de aldrig kunde vara "normala".

Konstigt är det i alla fall hur minnet fungerar.

Nu när vardagen har startat med buller och bång är det en massa  saker man skall komma ihåg. Mitt stackars minne sätts verkligen på prov.
Jag kommer ihåg 35 år gamla dikter men inte min unges hockey-träningar.

Suck! Hur gör ni för att komma ihåg allt som är viktigt?

Jag är inte särskilt smart

På FB kan man göra alla världen konstiga tester. Vilken färg, nummer, djur, stad är du? Av nån underlig anledning gör jag dessa tester, helt på lek.

Tills en dag när jag gjorde testet om hur smart jag är. Detta svar fick jag ( jag kopiera det)

Du är inte särskilt smart, men det spelar ingen roll. Världen behöver inte bara raketforskare och nobelpristagare i litteratur, den behöver också människor som gör hederligt arbete med sina händer. Och eftersom du inte behöver fundera över lösningen på världens problem, har du tillräckligt med tid för att leva ett lyckligt och nöjt liv.

Plötsligt blev det allvar. Hur kan de dra sådana slutsatser efter 10 frågor som jag VET  att jag svara rätt på. Att jag blev förolämpad.

Jag kan tänka mig att min lillebror kände sig på samma sätt när han skulle göra skolmognadstestet och mamma fräste irriterat åt honom att kan du inte ens rita en ruta.

Tills jag lugnade ner mig och tog saken på rätt sätt