Igår var det höstdagjämning. Det innebär att nu är det mörkare än det är ljusare på det stora hela.
Vi borra oss längre in i kattarslet ända tills vi stöter på botten där vid jul.
Först då har vi förstånd att svänga om och börja gå mot ljusare tider.
Och hur kan vi ha mage och påstå att vi är evolutionens kronjuvel. I dethär fallet har aporna i djungeln det bättre. De lever i alla fall inte, bildligt talat, i kattarslet.
Huuu va de nu idag? Ja tänk hurudana sissin vi e, år efter år, gillar nog denhär första mörka höst stormkvällarna, de mysigt nighty night
SvaraRaderaVisst tycker jag om höstmörkret. Men ifall jag börjar analysera kan jag få lite klaustrofobi. Man skall inte överanalysera, det blir bara skit av det. Mooooo.
Raderanä de har du rätt i, Jag ska aldrig tänka för myky för de blir överdrivet hysteriskt o alltid fel, men om jag int tänker så tror människor att jag e lite mindre knäpp än när jag tänker heheh
RaderaAtt tänka är av ondo, att känna är av godo. Visst har vi nåntgång i fyllon konstatera det. Det låter så bekant. Kva sääär du systra men, e de så?
RaderaCarpe diem sa visst nån
SvaraRaderaVisst, Carpe diem i kattarslet bara ;)
Radera