Idag var jag på utvecklingssamtal. Min yngstas lärare sa att han är snäll. Det var det första hon sa. Det var det viktigaste tyckte hon.
Jag blev så glad att jag fick en klimp i halsen.
Alla är ju födda genomsnälla-glada. Men med livet kommer det onekligen stötar som gör oss hårdare, gemenare, elakare.
Inte så att alla vuxna skulle vara dumma, hårda, gemena... men lite sådär överlag, hm.
Därför blev jag så glad när hon sa att han är snäll.
För att jag blev så himla glad städa jag hans rum för att vuxna är oxå snälla. Nu känner jag mej som Muminmamman.
jaa om man e snäll som en karamell, går de bra men e man arg som en varg då e man ensam, de int så viktigt med tio i vitsord om man int e snäll ellr har vänner puss på max
SvaraRaderaVisdomsord min vän, visdomsord. Du behärskar dem.
Radera