måndag 15 oktober 2012

Vådan att vara tonårsförälder/Tur att jag inte var med

Min pimu skulle komma hem från Stockholm tillsammans med sin far, min karl som jag litar på. HAA!

Min karl steg av tunnelbanan och min pimu fortsatte. ????  Den ena en värre professor än den andra.
En av min värsta mardrömmar.

Inte är hon så världsvan att hon känner Stockholm och Stockholmstunnebanesystem alltför väl.

Men hon har en mun och fråga efter hjälp så hon hitta tillbaka till sin far. Vist var hon duktig där? Så duktig.

Tur att jag inte var med för då skulle det inte ha blivit till nånting.

Ok! Ny vecka, nya utmaningar. Here I come!

4 kommentarer:

  1. Oj huj, det där scenariot (men med vuxna människor) har vi också diskuterat när vi åkt tunnelbana utomlands.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja herregud! Jag fick så spunk bara när de med ett leende berätta åt mej OCH telefonen hennes dog och allt. Jag kan inte tänka på det...

      Radera
  2. men stunnta klara sej bra, för hon tyx kunna hålla sej så lugn, hon brukar it ta så stress för någo, kanske finnar ,men hon kommer att klara sej långt me sin lugnhet tror jag, fast hon kan vara hysterisk ibland ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag misstänker att det är jag som är triggern som utlöser hennes hysteri. Vad tror du?

      Radera