torsdag 1 november 2012

När jag kännde mej dum i huvudet

På söndagen var jag på dop och på hemvägen efter dopet skulle jag bara som hastigast och rösta. Sagt och gjort. Här på bloggen har jag skrivit vem jag skall rösta på så det bordet väl vara klappat och klart.

I båset kunde jag bara konstatera att min kandidat inte ställde upp! Vad göra då? Hur länge kan jag stå i båset före människor börjar fundera?

Jag hade inte en aning vad jag skulle göra och jag hade kanske 2 minuter tid på mej att snabbt hitta på något att göra. Jag har inte följt med överhuvudtaget och jag kunde inte rösta på den snyggaste eftersom det bara var namn och numror.

Det blev en släkting på mödernet (som de säger i Mumindalen) och jag hade gjort min plikt.

2 kommentarer:

  1. tur att d löste sej, de sku ju ha kuna sluta illa ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det tur med en enorm släkt.

      Radera