tisdag 15 januari 2013

Klichéer

Vem tycker nu om klichéer. Ordet har ju redan en negativ klang. Fast när jag riktigt börjar tänka efter så för att nånting skall bli en klichée skall det tyckas och sägas många gånger. Så vanligtvis är de ju sanna. Självklara, behöver inte sägas mera. Men sanna.

HAPPINESS IS A STATE OF MIND!

Vilken kliché och så sant.

När man skall måla en tavla betonas det alltid hur viktigt det är med skuggor, hur det annars blir platt. Hur intressant en målning blir när det är kontraster, hur man skall använda palettens alla färger.

Så varför vill vi leva våra liv utan våra skuggor och varför använder vi inte palettens alla färger utan umgås helst med såna som är som vi. Och framför allt varför är alltid en sorts färg den enda rätta.

Skrev i mitt förra inlägg att det finns en mörkare sida av mej. Jo, ifall omständigheterna är sådana kan jag vara:

gemen, intolerant, missunsam, paranoid, hysterisk, aggresiv, grälsjuk, rasistisk, destruktiv men framförallt är jag rädd och dum i huvudet.

Alla dessa negativa känslor bottnar för det mesta i rädsla och okunskap. Det finns så mycket jag kan förlora och som jag inte vill förlora. Och framförallt jag vill inte att nån annan skall få det.

Jag tror att alla människor är funtade på samma sätt(ok, det är inte vetenskapligt bevisat), det finns i vårt DNA.
Men vad skönt! Ingenting vi kan göra åt det, vi är ju skapta på det viset. Men visst är vi ju alla människor med fri vilja att göra med våra känslor vad vi vill.

Voj, voj. Vad jag trasslar till det igen.

Vad har det med HAPPINESS IS A STATE OF MIND att göra då.

Lycka har bara med vårt huvud att göra, hur vi upplever vår värld. Vi har alla ungefär samma förutsättningar att vara lyckliga trots alla mörka sidor. De mörka sidorna skall inte förnekas men kanske inte heller bejakas alltför mycket utan tas för vad det är.

Personligen tycker jag att de mörka sidorna är de intressanta, det är de mörka sidorna som gör oss till människor. För djur har ju inte på samma sätt mörka sidor, eller har de? Isåfall är de mera DNAbaserade.

Så, don´t worry be happy. Slutfilosoferat för idag, earth is calling.... hela inlägget blev en enda lång kliché konstaterar jag efterklokt.

10 kommentarer:

  1. Hej igen!!
    Intressant att du skriver just så som du skriver. Du borde läsa en artikel om Elena Namli f. 1966 som är professor i teologisk etik. Hon har studerat, eller analyserat, den ryska filosofiska kritiken av västerländsk rationalism. Har visst även skrivit en bok. Just så mörkt och dunkelt verkade de ryska filosoferna som t ex Dostojevski vara som du skriver ovan så kritiska mot det västerländska förnuftet. Kanske har de rätt att vi springer runt förnuftiga, runt förnuftet, eller irrar vi omkring efter behaget, lättjan, glädjen? Där tror jag att män och kvinnor är lite olika likson det även är skillnad på individen i sej. Nån håller sej mera i "skinnet" än andra nån lyssnar på omgivningen och så dom som alltid skall göra tvärtemot, den eviga rebellen. Men det tror jag , lika som ryssarna, att många av oss är melankoliska och misstror andra alltför mycket. Men tack och lov finns det dom som står för underhållningen och piggar upp vardagen:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jestas, jestas Magnus U, vad intellektuell du är. Har du läst nu igen som Hemulen skulle säga. Måste läsa det en gång till.

      Radera
  2. jaaa de e den där 5% som åtminstone jag hör till ;)

    SvaraRadera
  3. Jätteintressant inlägg! Gillade speciellt din liknelse med tavlor och skuggor. Ska återkomma med en mer intelligent kommentar senare när hjärnan funkar lite bättre igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhå, du fick vänta en stund :P Inte för att jag tror att jag har så mycket vettigare att säga just nu heller, men en kommentar iaf.

      Du frågar varför vi vill leva vårt liv utan skuggor och varför vi inte använder oss av palettens alla färger (förbannat poetiskt skrivet förresten!). Jag håller med dig om att det säkert har att göra med människans natur. Hon söker jämnlika, mönster, indenifierbart - färger i samma nyanser. Där är det lätt att vara. Men likadant hör det nog också till vår natur att ibland söka kontraster och vara en kontrast. Att ständigt leva i skuggorna, i samma nyanser eller i kontrasterna gör nog livet platt. Men för att kommentera det som inlägget visst handlade om, klichén "happiness is a state of mind" så kan jag nog inte annat än skriva under. För som du säger, hela paletten finns ju till förfogande. Det är bara att välja färg. (Ja,ja, oftast, sen kastar livet ibland död ch elände över en, men sådär i allmänhet)

      Radera
    2. En mycket bra kommentar. Som det allt som oftast är finns det inget absolut svar endast i matematiken. Sen har jag oxå funderat över dethär med vad det skall vara för mening med allt hemskt som sker människor. Kanske vi uppskattar det fina eftersom kontrasten är så stor då. Lite som Alfons Åberg, kommer du ihåg, när han hade tråkigt. Alfons Åberg tycker jag mycket om....hej tå.

      Radera
  4. Så trevligt att du tittat in hos mig! Och tack för din kommentar. Jag ska titta runt lite mer hos dig också vid annat tillfälle.....//M

    SvaraRadera