Jag älskar dej säger jag sällan. För stora ord i min stora käft.
Jag är lite begeistrad i Utvandrarna nu, som det kanske märks. En helt underbar lovestory bland mycket annat också förstås.
Sättet hur Kristina och Karl-Oskar talar till varandra är bara för fint. Hörde du, min karl där i Sverige, så här vill jag att du skall deklarera din kärlek till mej och du skall bli rikligt belönad.
Kristina håller på att förblöda på båten. Karl-Oskar vakar vid hennes bädd. Kristina säger att hon tycker om Karl-Oskar, att hon alltid har tyckt om honom. Han svarar att ja, vi är de sötaste vänner. Sedan kramar de varandras händer och ler stort åt varandra.
Är det vackert eller är det jättevackert? I de där små gesterna finns det stora känslor. Man kramar varandras händer, smeker varandras kind och ler åt varandra. Så där i förbifarten. Man är snäll med varandra. Nu börjar jag snart lipa.
PS.
Till min karl:
Jag tycker om att få dyrbara presenter oxå jättemycket:).
Att längta till sin kärasta och sedan komma hem är som att ständigt vara nyförälskad. Att uppleva saker tillsammans både roliga och mindre roliga är att man växer närmare varandra, nästan som till en enda person. Jag älskar dig. Vi som varit tillsammans så länge. Vi som skall bli gamla tillsammans. Vi som skall minnas vår ungdom tillsammans. Vi som skall berätta historier åt våra barnbarn tilsammans. JAG ÄLSKAR DIG.Presenter skall du få, både glittriga och fina.
SvaraRaderaJag har tuppat av... jag tycker om dej oxå.
RaderaSka ja KLOPPA TE??
SvaraRaderaJavisst, kärleksfullt.
Radera