söndag 18 mars 2012

Joke,joke

Joke, joke. Att jag avskyr när folk säger något småelakt/småroligt åt mej, om mej. Och sen när  jag blir arg, svarar de med ett skratt: joke, joke. Som jag inte skulle ha nån humor alls. Jag har nog humor, fast jag inte alltid förstår.
När man berättar en vits åt mej så förstår jag normalt inte den. Men jag är ju väluppfostrad så jag skrattar i alla fall. Jag kan skratta på beställning. Ingen annan än jag märker hur det låter falskt, tror jag...

Jag måste ju göra så för att det är så pinsamt att alltid måsta fråga om en förklaring, idén med vitsen far omintet så att säga. Så jag skrattar för jag vet ju att den är rolig fast jag inte förstår och det är ju i sej ganska så roligt.

Men mina egna juttur förstår jag ju förståss, det skulle nu bara fattas annat. Och ATT jag skrattar hjärtligt då, riktigt så att magen skumpar.
Och min kära tonårsson har ju märkt det och sagt såhär elakt åt mej:
Mamma, ingen annan än du själv skrattar så gott åt dina grejer som du själv.

Snopet men sant. Jag är så pinsam. Sug på den.
Det är så bra med bloggandet. Jag avslöjar vad som helst för att få ett roligt inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar