Knäppskallar och skinnskallar

Vår kaffekokare(igen) har vi i köket på ett ställe som det ganska ofta blir vatten under. När jag skall torka upp under kaffekokaren kan det hända att jag tvekar, att handen stannar i luften en sekund före jag sedan torkar. Framför mej ser jag hur jag får en så gigantisk elchock att jag blir som en sprakande skinnskalle. Helt knäppt?

Inte alls. Denna rädsla bottnar i en verklig händelse så jättehemsk att jag fått traumor för livet. Följande hände:

Vi var unga,ungarna var små. Vi hade just flyttat till Helsingfors till ett gammalt höghus. Jag var ute med ungarna. Kommer hem. Min karl sitter och stirrar tomt framför sej. Ser genast att nånting hänt. Ett el-fel som gett honom så kraftig stöt att han trodde att han skulle dö. Jag blir totalt hysterisk och vi far till Borgå och vägrar bo i lägenheten före elen säkert är fixad.

Än idag kan jag inte tänka på vad allt som kunde ha hänt. Jag får fel i huvudet av blotta tanken. Det är just sådant här som jag inte helt enkelt klarar av. Jag är ingen kontrollfreak. Jag förstår att jag inte kan kontrollera allt. Dendär känslan som jag ibland får, du  vet living on the edge, att närsomhelst är olyckan framme och det är ingenting jag kan göra åt det. Det är bara att tuta och köra, livet är farligt man kan dö av det.