Postiljon och familjedagvårdare

Nu när jag skall ha en grön vecka kommer jag att tänka på när jag var postiljon. Aldrig någonsin har jag varit i så gott, fysiskt skick som då. Tänk nu, 4-5h/dag hard workout, springa i trappor, cykla i ur och skur. Jag gillade faktiskt att vara postiljon. Självständigt när jobbet var klart fick jag fara hem. Ingen som flåsa en i nacken och berätta vad jag skall göra och hur. Get the work done.

När jag var på posten var min 10åring liten och han sköttes hos en jätteduktig familjevårdare. Det är ju meningen att en dylik barnskötsel skall vara hemlik. Nå hör på det här då:

Vi starta alltid jättetidigt kl 5.30, vi värmde bilen, linda in pojken i ett jättestort täcke, bar in honom i bilen, bar in honom till skötaren, hon hade morgonrock på sej.
Hon tog emot honom så fick han fortsätta och sova hos henne, han vakna många gånger inte ens. Lite senare kom hennes jämngamla flicka under samma täcke. Det kan väl inte bli mera hemlikt, eller hur?