tisdag 21 februari 2012

Vådan av att vara tonårsförälder del 2

Inatt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut. Jag drömde om arga, förundrande kommentarer på mitt senaste inlägg. Sida upp och sida ner i stil med: hur har du kunnat tillåta det? Varför gör du ingenting åt saken? Ta bort datorn så spelar han inte mer.
Bloggandet är till och med i mitt undermedvetna nu, gulp. Kanske jag får några bra inläggsstoff i mina drömmar.
Tillbaka till min tonåring som spelar hela tiden. Jag tillåter det inte, jag försöker göra åt saken nånting hela tiden ifall nu nån undrar (jag skriver det mest för min egen skull för om det är skrivet är det ju sant?)

Grundproblemet är nog det att vi helt enkelt inte förstår varandra och inte kan kommunicera överhuvudtaget när det gäller datoranvändning. Vi är som natt och dag. Före jag börja blogga var det enda jag gjorde på datorn var att betala räkningar, jag hade inte ens en e-mail adress. Ingenting jag är stolt över eller skäms för, så var det bara. Sedan min tonåring som är den andra ytterligheten: på datorn så mycket han bara kan. Vi två skall sedan försöka prata om det...

Nu när jag själv är betydligt mer på datorn så kan jag få morkkisar över det. Hur mycket datoranvändning kan anses vara normalt? Det är ju på bekostnad av nånting annat, eller hur? Jag menar att jag kan bli flera timmar framför datorn utan att märka det och fast jag gör nånting annat så kan jag fundera på vad jag skall blogga om, jag är ju på sätt och viss uppkopplad då också, mentalt. Jag hoppas att det bara är nyhetens behag. Detta problem är väl gammal skåpmat för erfarna bloggare men nånting nytt för mej? Hur mycket tid skall jag satsa på bloggandet? Det blir ju snabbt ett beroende, ett associalt beroende har jag alltid tyckt. Nu är jag inte så säker mer.

Jag har hört att ungdomarna är sociala på facebook, själv är jag inte på facebook så jag skall inte uttala mej om det. Kanske det är så att min unge är jättesocial och inte jätteassocial som jag har trott. Försök nu sen få nån reda med alltihop?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar