måndag 20 februari 2012

Kollektivt elände

Vad det känns skönt att alla andra också har det illa. Jag hota med att ställa till besvär om jag måste skotta en gång till. Jag var liksom lite tuff, jag skulle tamefan visa att nu skottar jag inte mer, nu räcker det.

Vad gör jag? Det första jag gör idag morse: skottar snö och ler förstående till grannfrun som ler tillbaka lika förstående. Nu är snön dessutom våt och tung.
För vad kan jag göra? Ifall jag vill komma iväg måste jag skotta. Nu är jag helt svettig och skall på visit och orkar inte mer gå i duschen, har inte tid heller(tid att blogga hitta jag nog).

Det känns som nån högre makt prövar mitt tålamod.

6 kommentarer:

  1. Rulla snöbisar uta d saatans snöön.. Många, med olika namn,lem,näsa,hatt osv.
    Och till snö komer d hela veckan, laga ungarna o. skota.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tonåringen var faktiskt och skotta, det kosta mej förståss 10e,det var värt det?

      Radera
  2. Här e en annan grannfru som nyss hittat din blogg, roligt är den! Jag fundera så eeevit att vem e de som skriver o int fick jag ihop det heller med en nyfödd flicka, för det visste jag inte förrän jag läste din blogg! :) Fortsätt i samma stil!
    O jag ha int tänkt skotta nästan någo i viner (jag stänger ögonen o gasar över vallen...) just nu har vi väl vår "privata gårdskarl" som skottar på andra sidan gatan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Morjens, Mette berätta att du hade hittat min nya hobby. Roligt att du gillar. Ni är inte hemma ser jag men backan är fint skottad.

      Radera
    2. Du kan tydligen kommentera nu, har du hittat en dator?

      Radera