onsdag 8 februari 2012

3 fina ord och ett fult ord

Tove Jansson såg sig själv som en målare i första hand och i andra hand som en författare. Jag tycker att Tove Jansson var väldigt skicklig både med penseln och  med orden. Nu skall jag försöka beskriva tre ord som är så fina och som finns i hennes böcker och så ett ord som inte finns i hennes böcker.

Billie Holiday sjöng melankoliskt, vackert!
Beskedlig. Mumintrollet svarar beskedlig åt Tooticki när hon skall sjunga nån hemsk vintersång i Trollvinter. Han vill inte höra den för han är trött på vintern men han svarar beskedligt att jo, sjung bara. Han är väluppfostrad. Det låter ganska gammalmodigt. Vem  är det som är beskedlig idag?

Beskäftig.  I pappan och havet är muminpappan melankolisk och blir lite irriterad på sin fru som håller på med sitt och är helt nöjd med det. Han tycker att hon är ett beskäftig klot! Det låter så kärleksfullt fast han är arg.


Melankoli (svårmod, tungsinne, nedslagenhet enligt svenska akademins ordlista).  Mumintrollen drabbas nu som då av melankoli. Men i böckerna är det inte så farligt, muminmamman  tar det ganska lugnt och konstaterar: Hå-hå ja-ja. Det går väl snart över. Sådan är stämningen i Muminhuset. SÅ vill jag att det ska vara hos oss också. Hå-hå ja-ja. C'est la vie ska jag säga. Men, men...


När jag är melankolisk reagerar jag ofta med ilska.Det är bra enligt Lill My:
"Om man är arg så är man arg, konstaterade Lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man skall vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut nånting, han drar i sig. Kär barn, sa mamma. Pappa vet nog själv. Det tror jag inte, sa Lilla My uppriktigt. Han vet inte alls. Vet ni? Inte riktigt, medgav mamman." (från Pappan och havet)
  Min melankoli/ ilska  börjar med att det pittrar under mina fötter  och pittrandet fortplantar sej och jag blir bara mer och mer irriterad. Sen blåser jag ut och säger kraftfullt och med eftertryck  VITTO! Hemma är det väl inte så farligt, de mina är vana men om jag är ute bland folk är det tosi pinsamt. Jag känner mej snopen och avslöjad: Vad skall folk tycka?

Så där kan det vara: på ena axeln har jag en liten mini-muminmamma som beskedligt säger åt mej:Lugna dej, kära du. Och på den andra axeln har jag en liten mini-mejsjälv som gormar: VITTO!

1 kommentar: