Är jag en filifjonka?

Lång och mager

När jag ringer till en kaveri så står det Filifjonka i hennes telefon. Hon tycker att jag är som Filifjonkan. Jag tycker att Filifjonkan är ett jävla rivjärn och har aldrig tyckt att jag är som henne. Men visst har Filifjonkan fina drag oxå.

Den som jag mest känner igen mej själv som är Sniff. Jag tycker att Sniff är så himla mänsklig. Han är feg och säger att det går på andras risk när det är farligheter på gång. Trots det är han alltid med. Han är ju på riktigt så modig för att vara modig måste man ju vara feg. Blev det trassligt nu.
Det är i alla fall en bra sida hos Sniff. En annan sak jag gillar är att han är så himla snål. På mat och på att äga saker och ting. Jag är precis som han: snål på allt mellan himmel och jord. Och jag älskar mina ägodelar och tycker att mitt liv skulle vara mycket fattigare utan dem. Här visar jag stolt några av mina käraste ägodelar.

Min fina, opraktiska muminkakelugn

Min fina kitchenaid som jag sällan använder

Min underbara, underbara väg

Mina muminmuggar som jag använder hela tiden

Min drömprins som jag hoppas snabbt blir mossig

Mitt Narnia-skåp och 20åriga fikus

Mina Pinochion och ungarnas gamla stövlar

Min Le Creuset-gryta som jag inte skulle klara mej utan

Observera! Jag skriver min hela tiden fast det ju förståss är familjens. Men jag vill tänka att de är mina precis som Sniff. Jag vill äga. Dessa saker gör mej rik. Och att jag skulle gråta ifall de skulle hända dem nånting.
Nej! Nu skall vi fara på dop.